Grym lördag med tjejerna!

Jag, Matilda, Petra, Elsa och Gurra spenderade en kalastrevlig kväll hemma hos Matilda. Gänget minus mig och Elsa gjorde sen stan osäker, när bilen ska rulla klockan 05:50 så känns det lite väl motigt att bege sig ut...
Men än en gång så slås man av hur fantastiska människor man omges utav!

Idag blir det frisering av allehanda pälsar!

Samson är med Uffe och kör igenom ett par elitprogram så TL-utbildningen får träna med RIKTIGA grabbar!

HUMOR I VÄRLDSKLASS!

By Matilda Edblom

Jävla SKIThund!

Det låter så förbannat! Ett inlägg om ljudande hundar...

 

Det har hänt vid ett flertal tillfällen att domare har påpekat att jag har en tyst schäfer, det brukar oxå komma kommentarer om att jag haft tur som har fått tysta schäfrar från andra förare. Det är en vedertagen åsikt där ute att schäfer är en ljudande ras. Vilket jag inte har svårt att förstå!
Men varför finns ljudet? Är det verkligen vår ras som är en typsikt ljudande ras? Är mina hundar ovanliga?
Jag vill sätta min högra arm på att mina hundar INTE är ovanliga, utan att deras träning är anpassad för att de inte ska ljuda. Alla som känner mina hundar VET att de är källor till de mest bisarra läten som kan komma ur en hundkropp. Helt sjukt.
Jag tror inte heller riktigt på att vår ras är en ljudande ras, ljud återfinns hos flertalet raser även om den inte förekommer i rent ljud så finns varianter på extremt häschande eller liknande beteenden som uppkommer av samma anledning. Ljudet är vi skapare av.

Nu följer mina EGNA tankar om varför vi har ljud och jag tänker mig att detta inlägg kanske kan starta en tankekedja hos dig som läser, kanske kommer du på egna lösningar eller så kanske någon av mina tankar tar dig förbi pipet.

Den vanligaste orsaken till ljud tror jag är att man forcerar fram i sin träning, en kompis till mig uttryckte det så klokt som "Ljud är inte ett problem för mig, det är min hund sätt att tala om för mig att hon inte är färdig i sin utbildning". Vilket i mångt och mycket är sant!
Om jag applicerar den tanken över till mitt lilla hjärnkontor så tänker jag att det någonstans på vägen skapats en lönsamhet i att ljuda, i vissa fall har det gått så långt att hunden inte längre är medveten om ljudet.
Men hur kan det ha blivit lönsamt? Tänker nu många. Vi återkommer till det.

Den vanligaste fällan som jag ser det är när vi med den bästa avsikten försöker göra vår träning så fartfylld och lustfyllt som möjligt, livrädda för att tappa fart och vilja så trampar vi på gasen. Fram med belöningar som ska öka farten, mer tryck i linförigheten och fria följet inkluderar gärna en boll eller någon annan form av jakt-belöning.
Ofta kräver vi full mobilisering av alla hundens styrkor och den ska helst kunna gå från hakan i backen/sovande plats till att explodera och vara driftig i fartfyllda moment, den ska jaga byten som apporter eller bollar (i fria följet), den ska växla mellan att vara lydig (sitta med kontakt) till att explodera i ren jaktdrift (tex ut till konen för att få en belöning eller göra en länk som leder till jaktbelöning, där jaktbelöningen kan vara allt från en kampleksak, boll från föraren eller som ligger som externbelöning, godisar som kastas över planen eller att få valla rutan eller konerna för en Border Collie).
Nu tänker många att de belönar med godis lugnt men ändå får ljud, men glöm inte att godis kan vara extremt motiverande för vissa individer och att en kastad godis faktiskt får att valla och jaga när den flyger genom luften. 
Börjar ni se vart jag vill komma?
Vi kräver väldigt hög drift hos våra hundar samtidigt som vi kräver en enorm precision och koncentration. Framförallt så kräver vi detta av våra hundar i just denna ordning.
Vi är så otroligt måna om att farten/driften etableras på en gång, i nästa andetag så ska hunden åtlyda eller placera sig korrekt och efter det så kräver vi att den ska koncentrera sig och komma ihåg vad vi lärt den och bibehålla koncentrationen samt ha en start och stoppknapp. Nu kommer ljudet. Oftast som ett brev på posten. Orsakat av vår största välvilja där vi vill att träning ska vara fartfyllt och roligt HELA tiden.
Ljudet forceras fram ur hunden när den inte längre kan hantera sin egen drift, låt oss kalla drift för energi så vi får med alla läsare på tåget, men de ÄLSKAR energin! Driften/energin är det som de lever för! Alltså, de lever för BELÖNINGEN!
Vad är det då många gånger för belöning? Jo! Jakt/kamp eller något annat högmotiverande för hunden. För det tänker vi skapar farten och glädjen. Vilket är sant!
Vi stärker ständigt hunden i att den ska hålla hög energi/drift, även om man gör moment utan att belöna för att få hunden tyst så räddar många sitt eget samvete med att slänga fram en högmotiverande belöning som avslut. Rädslan för att tappa fart och glädje är enorm där ute!
Ljudet är alltså kopplat till driften/energin och hundens förmåga att hantera den utifrån vad VI lärt hunden, eftersom vi ständigt belönar driften/energin så belönar vi många gånger även ljudet.Det blir lönsamt. Hunden kopplar inte isär ljud och energi, det är en och samma bägare som rinner över.
Glädjen över fart och energi byts snabbt mot frustration hos både hund och förare när ljudet blir en källa till konflikt.

De ekipage som jag stöttat för att få bort ljud på har helt enkelt fått börja om, de har fått byta varv helt enkelt och börjat i andra änden.
Koncentration är basen, sedan kommer precision och slutligen när dessa två sitter som en SMÄCK (detta kan ta TID!) och under alla möjliga förutsättningar så kommer drift/energi.
På detta sätt så kan vi kontrollera att bägaren inte rinner över, utan när de två första stegen är avklarade så lägger vi på så mycket drift och energi som vi avgör att hunden klarar av att hantera i en viss situation eller ett moment.
Då är min erfarenhet att man slipper ljud, ljudande individer blir tysta och glädjen kommer tillbaka.

Här kan vi ta mina två bängbulor som exempel! Samson kan jag plocka upp i drift/energi tills ögonen slår frivolter i huvudet på honom! Vi har en grund som är stabil, han är grym på att hantera sig själv och sina drifter så det krävs enormt mycket för att hans bägare ska rinna över. Jag når honom alltid och kan kräva koncentration och precision utan att ljudet kommer. Men vi la mycket tid på framförallt koncentrationsbiten redan från början och han året innan han fick ha med en jaktbelöning på plan, oavsett VAD så ska han kunna ställa om och koncentrera sig på vad jag vill, även om jag står och snurrar en boll frenetiskt.
Elsa är efter 9 månader fortfarande på koncentration och precisionssteget, det finns inte ens med i planen att hon ska få börja få belöningar som ligger under jakt-facket ännu. Inte en chans! Då har jag garanterat ljud på två röda! Hennes bägare rinner så lätt över att man knappt kan nysa...

Så mitt råd till dig som har en pipleksak. Byt varv!

För låt oss vara ärliga! Alla ni som fortfarande läser detta...
Visst fan kunde era hundar galoppera när ni köpte dem?Det känns ju onödigt att lära dem... ;)

Briljant spårpremiär!

På vägen från praktiken så stannade jag till och slängde ut årets första spår, ca 1000 steg, några enkla vinklar och lite näring. Lerigt och vattenfyllt? Jorå...
När jag väl klev av fältet så var det som om kängorna vuxit fyra storlekar!
Hem och hämta hundar!
Dagens tanke var spårkondis och satan vad han briljerade! Inte en susning till trötthet och han kunde lätt ha spårat lika mycket till innan huvudet skulle tagit slut. Vinkeln i vattenpölen snusade han extra mycket i men det var en fröjd att promenera bakom honom!
Fick bita mig i tungan när han gled ut på läsidan av spåret, inget bråk nu! Bara spåra.... Detaljer blir framöver... Han spårar ju ändå för 90++ om han spårar som idag, så varför tjafsa? Som Jarmo skulle ha sagt :)

Sen svängde vi förbi en snabbis på klubben, Samson fick sina kära gruppmoment och jag(!) börjar få rätt känsla! Skönt!
Elsa fick FF, Z-skiften, inkallningar och hopp. Träning ger färdighet och fröken visade sig från sin bästa sida trots massa störning i form av två pågående kurser.

Nu blir det sängen! Sleep tight!

Jag suger!

Bilden får tala för sig själv...

Hur kommer det sig att man kan vara "besviken" att vissa saker INTE funkar PRECIS som man vill? När man VET att man aldrig tränar dem!

Idiot? Japp.

En dag i hundens tecken!

Idag så kom jag hem och somnade väl vid fyra tiden, vakande tjugo i sju och noterade att solen strålade in genom fönstret. Fick lite ångest när jag insåg hur få timmar jag skrapat ihop sömnmässigt så jag tvångssov i två timmar till. Helt ok.
Lämnade Samson och Elsa hemma och tog vår gäst på en egen promenad på ca en och en halv timme i solen, inte helt fel vill jag lova! Packade in hundar och gejjer i släpet och konstaterade att ekipaget inte gick att rubba! Tack vare mina ICEbuggs så kunde jag kasa släpet över isen och hänga på det på bilen. Nu var jag bara 20 minuter efter min planering. Just snyggt.
Åkte till Lövsättra och körde igenom båda hundarna, Elsa fick visa sitt fria följ och mamma läste av mig och gav mig ett par tankenötter. Positionen och kontakten är grym, inte ett blicksläpp någonsin! Men energierna hos mig måste falla på plats. Elsa blir numera så hög av att få jobba att hon kan hoppa och klappra, vilket gör mig förbannad och så blir det dödläge. Andras in och ge fan i att berömma så löste det ut sig fint, jag blir lite annorlunda på plan när folk tittar på mig och Elsa och detta VET hon så då faller hon tillbaka lite i teatermönster. Så det var nyttigt att jag fick jobba på min egen attityd och tydlighet. Mamma sa att det är dags att bli mer som jag är mot Samson mot fröken så kommer det bli bra, sen fick jag ett sketabra tips på hur jag ska få henne att inte vika huvudet på nedläggande för gruppmoment. Tack Mammi!
Elsa fick sitt första traspass idag oxå. Inga konstigheter. En Ängsbackare. Utan tvekan!
Samson fick köra platsliggning, apportering och vittring. Inte så mycket att klaga på. Han vill slicka pudersnö när jag hade kommit en bit ifrån honom. Men det meddelade jag honom om att det INTE var aktuellt. Sen körde han ett pass med mamma. Antingen är min mamma JÄTTEliten eller så är min hund JÄTTEstor.... Kul att få njuta av att titta på sin hund som går... PERFEKT! Heffaälsklingen!

Vanvårdshundar...

Det händer hela tiden. Ägare som säger att de borstar sina hundar men egentligen så är det som man då tror är huden... Är egentligen bara tovor.
Hunden på bilden trodde ägaren att man kunde få lite frisyr på iaf. Men det är ju bara att klippa ner.
Hundarna känner så tidligt att man vill hjälpa och de är helt fantastiska att jobba med!
Tråkigt nog så är det allt för vanligt på jobbet att de väntar med att komma tillbaka på besök tills det är hälften så illa igen. Man klipper för att slippa pälsvård... Men då ska man ju klippa HELA tiden!

OM ni behöver hjälp? TVEKA INTE att höra av er! Det finns ingen skam i att vilja vända på steken! Hundcenter finns för era hundar! Hela tiden!

Glad Påsk!

På väg till världens bästa arbetsplats!

Hundra år sen jag fick träffa mina underbara jobbarkompisar, ÄNTLIGEN är det dags!

Att vara en pinscher...

Jag är en galen ljus-kvinna...

Okej. Jag erkänner! Jag har verkligen en sjuk dille på ljus i alla former! Doftljus, värmeljus, blockljus och kronljus... Tänt ska det vara jämt! oavsett årstid! Så vad passar väl bättre än att fylla på förråden när man är på IKEA. Nu skulle sett kassakillens min när han blippade in alla mina ljus...
Det gick så långt att jag var tvungen att försvara mina ljus med en släng av min komikerådra (eeeeh...) och sa lite sarkastiskt "Jaaa aa du... Det är ju inte helt utan att man framstår som en galen ljus-kvinna..."

Hur som helst så är färgtemat klart här hemma och här kommer några bilder...

Samson är uttråkad och förvisad till balkongen... Tur att det är träning ikväll så jag kan gottgöra honom <3 br="">

Knådade hundar!

Ledig dag. Fantastiskt skönt!
Är hundvakt och efter två dagar är den nya inkörd i flocken.
Härliga energier, inga spänningar och tre glada hundar! Det tog två utvecklingssamtal och nu är han som ett frimärke på mig och frågar hela tiden OM han får göra saker. Samson och han har bondat som tusan sen de båda blev brutalt medvetna om vilka enegier jag tillåter och INTE tillåter.
Tänk vad ledarskap och en harmonisk flock kan ha för inverkan på en rätt dominant hanhund...
Vi inledde med två timmas morgonpromenad och sen kom Tessan och gick loss på alla tre hundarna.
Det är helt makalöst vilken effekt massage har på hundarna! Jag föreslog att vi skulle börja med Samson som lättast, så han fick fylla rummet med hormoner. Effekten dröjde inte länge på sig!
Elsa slocknade inom 10 minuter och var så påverkad att hon viftade på svansen med ögonen stängda när man pratade med henne.
Nykomlingen la sig intill Samson och Tessan och sov, en del av planen eftersom han skulle få sin första massage i livet. Med tanke på att han både gått i avel och inte har så mycket muskler som mina grisar, dvs mindre mängd men överansträngda muskler att jobba med, så skulle Tessan få lite gratis rent övertalningsmässigt. Skillnaden efter behandling borde dokumenteras för forskning! Så underbart att se!
Alla hundarna sov som stockar, inte ens när jag öppnade ytterdörren vaknade de... Eller de brydde sig inte...
Så jag drog till Chilli och IKEA i Barkarby,
nu är helt enkelt det turkosa temat filländat! Bilder kommer imorrn!
Pratade med mamma och berättade om vilken lyxdag vi haft och imorrn ska hon ta en titt på min lydnad. Saknar lilla mor rätt mycket ibland....

Vilken jä*la LÄTTNAD! Nu blire fest!

Älskar dessa dagar, nämligen dagar med min älskade bevakningskurs!
Med Siwan, Kikki och gänget!

Vi hade gjort vår läxa, torrat och snålat med figuranter och idag gjorde vi "certprov", eller en del då da... Patrullstigen!
Först ut var Samson och jag hann gå av honom lite av det värsta innan vi fick gå ut i banan. Han var briljant! Det började dock med ett litet aha-moment från min sida. I rädslan eller oron att han ska ska gå upp i varv som han gjorde förr så har jag satt press på honom. Vilket gjort att han inte riktigt vågar lita på sig själv och vågar ge mig solklara markeringar. De finns där såklart. Men efter att han tagit vinden så gjorde vi en återpatrullering och då fick jag lite nya direktiv/peppning från Siw och jag lät honom dra det där djupa andetaget som han sååååå gärna ville ta och så släppte jag på kontrollen. Snacka om inre strid för min del!
Men han löste ut det fint, det kom ett ljud men jag kunde lugna honom och få honom att bara fokusera på att inhämta informationen, att inte agera på den.
Sen kom ljudfiggen. när han bara gick ut och jag smet fram och stöttade honom. Så fint han gjorde det! Jag var så förvånad när jag tittade på min hund. Det var som om att det inte var MIN hund. Det var så perfekt! Så SOM vanligt så kom de. Tårarna. Jag satt på huk bredvid honom och medan han fortsatte lyssna efter figgen så borrade jag in näsan i hans mysig pälskrage och lät tårarna rinna. Det var verkligen en sån LÄTTNAD!
Vi avslutade med att göra två ljud där jag bytte till ett ännu längre koppel och med rätt känsla i bröstet, det blev två PERFEKTA markeringar med heeeelt rätt känsla hos Samson. Vid andra försöket så fick vi dessutom en DUBBELmarkering! Siw råkade klampa in i vår lilla övning och Samson löste även det kalas. Tack Kikki för att du peppade mig till att ta ett steg till och våga!
Alltså. LÄTTNAD är nog bara förnamnet!
Hunden har en uthållighet som räcker för tre hundar, helt sjukt! Han gör ALLT för mig!
Siw gjorde en rätt snabb analys ute i terrängen att hon får känslan av att han känner ett behov av att försvara mig, alltså när min panik över hans temperament i skogen sätter in och då blir det pannkaka och ljud kommer från den lilla schäferkroppen. Lilla... haha...

Vid avslutningen så fick jag från Siw att Samson är klar för certprov, att jag ska ge fan i att träna just detta med honom. Förslaget var att jag skulle gå på krogen och festa med honom, så vi hade kul ihop!

Så... så får det bli!

En bättre förare?

Alltså. Är det något jag är brutalt nöjd med så är det Samson FF! När matte inte gör bort sig så är det svårslaget! Härlig energi och glädje rakt igenom och uthållighet som är mental... Tack Heffaklumpen för att du gör allt för mig!

Jag lovar att bli bättre på att göra detsamma för dig! Än så länge så är jag anledningen till alla missar, det känns surt... Men å andra sidan så blir man motiverad att bli en bättre förare!
Det får jag ju hjälp med!

Sann glädje är att ha en armé med hundnördar!

Från olika delar av landet.
Olika personligheter.
Olika åldrar.
Olika raser.
Olika metoder.
Olika tankar.
Samma kärlek till hund.
Samma glädje.
Samma ödmjukhet.

Samma vilja att ALLA andra ska få lyckas.

Här kommer några bilder som verkligen förmedlar känslan av att ha dessa underbara brudar runt sig en hel helg med deras fantastiska hundar!

Så här känns det.....

En helt jävla grym helg!

Jag är ledsen. Men dessa helger med hund, skratt, humor, tusen olika tankar, olika metoder, peppning DELUXE, så härliga energier att man får gåshud på låren när ANDRA kör sina hundar, lyckotårar när man inser vilka hundar jar och vilket kalasjobb man själv gjort med sina odågor och folk som får en att känna sig ASgrym på skitsaker...

DET är livet!

Samson har briljerat och imponerar på mig så jag skäms över att jag ens FUNDERAR över OM han är bra på vissa saker... Han körde bara hela programmet. Pinsam insikt för matte.

Hur många av er tränar på "språng bakåt marsch"? Inte jag. Men Samson KAN det!? Nu hoppas vi att det kommer på tävling...
Att göra dold fjärr med matte på andra sidan skynket på korrekt avstånd? Eeeh... ETT tveksamt skifte innan han var 100 % på att det var jag som kommenderade. Metallapportering med hinder som flyttades flera meter medan han var på väg ut till apporten som låg i Umeå (hade order att kasta ASlångt) och han gör återhopp!
Vittringar med hundra andra pinnar, massa andra föremål, min pinne var kladdad på av TL, tickande äggklocka och glöm inte att man hade byggt ett monument PÅ den rätta. INGA problem!
Otränad hund. Snacka om hög lägsta nivå på den grabben!!! Jag är skyldig dig en fet ursäkt och ett grisöra!

Elsa. En ny hund enligt alla som träffade henne förra gången.
Alla moment sitter utom ingång vid inkallning och apporteringar. Hon jobbar på som en liten tok och flyr inte längre om kraven kommer! Underbart!
Ordförståelsen är kalas!
Gruppmomenten känns stabila och trygga, det misstaget jag gjorde med Samson känns avlägset och jag är lite stolt över att jag tog lärdom och nu har jag en hund som fått visa hur nyttigt det varit för henne och hur gött hon tycker det är med gruppmoment.
Hon visade oxå att agilitykarriären inte är helt osannolik att den äger rum... Gungan presenterades.... Eeeh... Jahaja...

Tack tjejer och Lasse för en helt fantastisk helg (IGEN!) och jag kan bara meddela att jag ser fram emot nästa sammankomst!

Grymma är ni och vissa av er har ju gjort SJUKA framsteg med så små medel!

Mena vad ni säger och NJUUUUUT av varje sekund! ALLT är en tillgång! Glöm inte det!

Perfekt sovställning!

Alltså den här hunden Kattis... Hur mycket saknar ni henne? ;)
1 timme utan att röra sig, snackar vi perfekt sovställning då eller?

Underbara hjärtan jag har här hemma!

Kan du bli en människa som du själv orkar vara? Dygnets alla timmar.

Märkligt är att det finns människor som går runt på denna jord i syfte att BARA suga energi ur andra människor, ägna tiden åt att vara så kallade kappvändare och se till att greppa varje chans att snacka skit om andra. Det är inte heller målmedvetet skitsnack utan vänder beroende på vem de pratar med och sen TROR dessa människor att det beteendet som de utsätter sin omvärld för inte blir till allmän kännedom. Men de flesta vet och bakom olycksfågelns rygg så skakar man på huvudet.

Jätteledsen. Men det är tyvärr så att man kommer alltid bli en mindre människa själv genom att trycka ner andra, att lägga energi på att få andra att må lite sämre eller tro att man kan projicera sina egna tillkortakommanden på andra... det leder... INGENSTANS förutom att man mår sämre och sämre själv.
Man måste byta sällskap frekvent, ha många vänner olika vänner runtom i landet som kan stå som bollplank när man hela tiden kräver nya åhörare för sin egen ångest. Ja för det är nog tyvärr vad det är.
Att inte kunna unna världen lite lycka. Be om ursäkt. Be om hjälp. Eller bara hålla käften när man tycker att orättvisan är enorm, det är svårt... men egentligen är orättvisan bara missunnsamhet från en själv. När man når bortom den så har man vunnit.

Att det ska vara så svårt att unna sig själv att må bra? Hitta tryggheten i sig själv och bli en människa som man själv orkar vara? Dygnets alla timmar. Utan man håller fast vid behovet att bli sedd av allt och alla, till vilket pris som helst. Offra andra på vägen gör man gärna. Problemet är den dag man inser att man offrade den vän som skulle stått där som ett berg i stormen. Bara för att man inte älskade sig själv tillräckligt mycket.

Vem har förlorat då?

Men tiden läker många sår. Glöm inte att stanna upp. Hur mår ni? Vad kan ni göra för er själva som ger er kraften att må bra i goda vänners lag och med en underbar familj runt er? Först då kommer ni bli en resurs för andra och även för er själva. DÅ kommer ni må bra.

Unna dig att vara en stor människa!

Beroende på hur du väljer att prata om detta inlägg kommer ge dig en aning om vart du själv står. Antingen ser du till dig själv och begrundar, inser att du är värd att vara så mycket mer.
Eller så säger du "Såg du var Jeanette hade skrivit?? Jävla *****" och är därmed så otroligt träffad att du försvarar dig mot ett blogginlägg som påpekar att du är VÄRD så mycket mer.

Anledningen till att jag skriver av mig är förmodligen för att jag själv mår så otroligt dåligt för tillfället och måste tänka mig för för att inte bli en sämre människa. Jag säger nej till saker. Förhandlar med mig själv. Men jag offrar aldrig någon annans välbefinnande. Detta är första gången jag blivit så vuxen att jag tänker på mig själv. Det kommer få mig att komma tillbaka igen och finnas där för dem som jag älskar. Men just nu så sårar små saker otroligt mycket och jag har inte råd att låta små människor få mig att må sämre.

Tack.

Uppdatering.

Som i en film så dyker det upp folk i en helt annan del av min värld och gör mig ledsen på riktigt. Timmen efter att jag rett upp tråkigheter i mitt eget privatliv på bloggen .
En jag inte ens vet vem det är och en som jag trodde jag kände. Med syfte att hjälpa och starta en tankenöt hos en kamrat så blev jag istället häcklad på Facebook i nästa sekund. Där man VET att jag får en chans att läsa det och bli ledsen. Jag ska inte tro att jag är något. Hjälpa någon är jag inte tillräckligt klok för att göra? Öppen logg är inte alltid kanon.
En "missuppfattad" kommentar och jag ska hängas inför över 500 miljoner användare av facebook? Jamen... det är ju rimligt.
Som om att det inte räcker med att den civila världen är helt ur spel så ska hundvärlden, som varit min räddning i dessa tider, sparka bakut. Vad kul! Fest!
När blev folk elaka? Missade jag den lektionen?
Uppdatering denna morgon: Inlägget borta! Ett bra samtal. Förståelse och förklaring har jag fått från en okänd. Hoppet om människor lite reparerat. Nu praktik bakom låsta dörrar på SiS.

Gud. Rensa huvudet. Grina en skvätt. In i kaklet. Bara 50 tim denna vecka.

Varför är det så svårt!!?

Kom just hem från morgonpromenaden. 4,5 timmar senare. Tvätten igång och trötta hundar Deluxe!
Njuter av att inte ha ett enda måste förutom att fylla på vatten åt tulpanerna.
Kan nu någon tala om för mig varför det är så svårt att ha en ledig dag? Hur kan det vara så svårt att ta bort och inte skapa nya "måsten" en vacker dag som denna?
Tips på tankar som fungerar?

Det tog mig två timmar att inse att ingen förutom JAG har några förväntningar på mig JUST idag. Så då gick jag ett varv till.

Ta hand om er där ute!
Det är förbannat svårt! Men försök....

Storhetsvansinne bland kungligheter!

Samson såg Lejonkungen på repeat igår kväll när jag var på kalas.

Det satte sina spår...

Han vill numera tilltalas Simba, eftersom det är så pass likt Samson så torde det inte vara några problem enligt H.M Samson Mammas Gris.