Vi började med att alla som skulle tävla körde tävlingsmässigt, jag gjorde därmed ett sällsynt besök på B-station och blev vittna till Uffe och Donnas brillianta dag, Donna gick ut som första hund och satte första sträckan utan problem. Tyvärr så fick de andra trubbel och en av tjejorna kom inte iväg. Men inte hänga läpp för det utan henne släppte vi med våra hundar sen. Ny omgång helt enkelt.
Sen blev det förflyttning och vi halkade oss iväg till C-station. Som ni ser på filmen så körde Donna som start ett och fixade det galant! Det bådar gott inför tävlingen... ;)
Sen var det "nybörjarnas" omgång, Uffe tog min gris och knallade iväg till B-station, eftersom Samson varit borta från träning ett tag så var han toktaggad och riktade denna energi ÖVERALLT och INGENSTANS.
När det var min tur så höll jag andan när nedräkningen gick igång, vi har inte tränat sen förra kurstillfället -pinsamt men sant...- och jag visste att antingen så är den minnesbilden klockren eller så tog stressen överhand...
Men inom inte allt för lång tid så såg jag min ENORMA hund komma störtandes genom skogen, det gick inte att missta hans lycka över att få springa på egen hand och vara sin egen hjälte där ute! Jag skrattade och fångade in honom med mitt lasso och så sprang vi till filten och kalasade på mjukost :)
Sen var det framföring på schemat, alla hundar skulle göra bra framföringar annars fick de inte gå iväg.
Jag har tagit in skydddressyren här och tanken är att han ska ha fokus framåt och på uppgiften och inte titta på mig, så jag kör på kommandot "transport". Vilket fungerade kanon! Så iväg for min duktiga lilla gris...
Skicket tillbaka var stensäkert från Uffes sida och det blev en kort uppbindning med mjukost och en slurk vatten. Sen var det samma igen och nu kom det stora för vår del, det var dags för vår första FÖRLÄNGNING till C-station med 100-150 meter.
Framföring. Klockrent. Silvana filmade det och då brann det borta i lägret. När Samson fick "marsch" så flippade den "lugna" lilla damen och blev skogstokig på Samson. Som tvärnitade och tittade på sin flickvän. Han tvekade och kikade mellan Donna och sin polare Uffe som han lämnat ensam ute i skogen... med Tomas... Tove... Anna... och Bert.... Så vände han och skulle spring till sin bedrövligt upprörda tjej.
Men jag lockade på honom och Silvana sprang och tystade den lilla huliganen.
Andra försöket så räknade jag med att han skulle vara tveksam, men ack så fel jag hade! Den skakade i bacen när han satte av, känslan att se sin hund rusa ut i skogen till en människa som han eg inte känner mer än som medföljare i spåret eller som promenad sällskap med den målmedvetenheten. Han vet vad han ska göra, han är fantastiskt modig som bara lämnar mig mitt i en okänd skog för att utföra sin uppgift. Stod och funderade på hur han skulle reagera på förlängningen, förra ången vi försökte så kom han till B och konstaterade att de inte var där och sprang tillbaka. Skulle han göra samma sak igen eller skulle han våga mer? Skulle han vara tillräckligt med i matchen för att slå på hjärnan och använda näsan?
Då sprakade radion igång och Tomas meddelade glatt att Samson var inne och hade med en knappt märkbar sänkning av farten sprungit rakt igenom B och fortsatt mot C-station, min glädjedans var inte sen och glödjen enorm! VILKEN HUND!
Anna hade utbrustit "Vilken häftig kille! Hur mycket har ni tränat?", Uffe svarade sanningsenligt "Jo... Vi TÄNKTE träna då... sen TÄNKTE vi träna då... och sen... Men det är tanken som räknas!".
Avslutande genomgång och jag blev tom generad över hur bra han gått och tanken på hur lite vi tränat fick mig att skämmas lite... Men vad ska man göra. Han hade tydligen funderat på vad som eg hände när de försvann från B-stationen förra gången och nu släppte det...
Vilken allround schäfer...
LP 1 LP2 LP3 BSL3 IPO3 BSP1 KORAD
Årets Allround Schäfer 2010, uttagen Talangtruppen 2011
Beathalandet Samson
Mina STÖRSTA idoler är vad ni är. Ni kommer gå hur längt som helst.
SvaraRaderaRallylydnad nästa ;)