tisdag 4 oktober 2011

Vittringsapportering är ett kirurgiskt ingrepp!

Mitt livs kärlek som lillparvel, tänk att vi bodde i Halmstad i flera år... Saknar södra Svedala...
Satte mig ner och tog mig i kragen, Samson är inte mogen för en klockren start i eliten men det är läge att gå ut och kika på hur det politiska läget ligger i Heffalandet. Jag ägnade en timme åt att kika på tävlingar och anmäla till de som passa de in med schema, tenta och andra åtaganden.
Sen gick vi ut all tre och plockade med väskan från bilen, Samson fick köra första passet medan Quarre satt som ett litet ljus och tittade på. Började med att klocka ett fritt följ och han ligger på ca 7 minuter utan att tappa fokus, någon skiftning i position men annars riktigt kanon. Nöjd som tusan och de rättningar som jag gjorde på en promenad i veckanhar tydligen satt sig som en smäck! Han var överlycklig och det var verkligen inspirerande att jobba med honom idag. Kollade av fjärren och dumrutan innan han fick byta plats med Quarre.
Quarre och jag har ju haft lite uppehåll och nu är det läge att strama till kraven på lilleman, han fick jobba på och ju längre vi höll på så kom han upp sig allt mer. Han är så lättlärd så det är ett skämt! Tog tag i apporteringen som fått vila ett bra tag och nu skulle jag satan i gatan få ordning på de där anslutningarna både ute på plan när han ska ta apporten och inne vid mig. Första gången så var det tassen på och jag korrigerade honom och kallade in, lite lägre tempo ut nästa gång och jag stöttade med "apport" där ute. INGEN tass och full spätta in när jag berömde honom. Sen pratade vi om hur det skulle gå till inne hos mig och han gjorde vissa försök att driva med mig -det har ju fungerat på andra- men jag påpekade att vi varken tuggar, piper, släpper apporten, springer därifrån eller hoppar upp på matte... Vi var snabbt överens och den lilla prinsen levererade fyra perfekta apporteringar. Nu ska jag bara bestämma om han ska sitta så tätt med apporten som han gör. Men jag tror att det är en trygghet för det lilla livet... Tydlighet och kärlek fixar allt för den lilla snutten...
Sen fick Samson köra ett par korta apporteringar för att kolla om rumpan var limmad eller inte. Den var limmad. SÅ då fokuserade jag på att kasta bra istället med höger. Är ju vänsterhänt. Jäv*a fummel det där alltså...
Sen var det läge att kika på vittingen, tog tången och rotade runt i väskan och fick upp 7 apporter och plockade upp en sista med handen. Gnussade lite och la ut den. Skickade sedermera hunden för att se vart vi låg eftersom det vilat sen i juli då vi körde det en gång. På SSM. Han kom fram och nosade av och plockade hem den, dock var han på väg att lyfta den som låg intill men ångrade sig. Dock räknas det som plock. GÖTT! Då har vi ngt att fokusera på. Gjorde en ny, hetsade honom för att få honom i perfekt "Nu kommer det att gå på röv*n"-mode och UT med hunden. Fick ett halvhjärtat plock i en annan pinne och påpekade detta. Han tittade på mig och fick nytt kommando med informationen att man LETAR tills man hittat rätt. INGET annat. Han gjorde 5 kanon vittringar och 4 hade galopp in med pinnen. Knäcket är väck men han har ofta hela pinnen inne i truten, så det är mer eller mindre ett kirurgiskt ingrepp att få ut den när han kommer in med den. Han gapar och jag gräver.
Vi har kört plockövningar och då tar han rätt, men när han kör HELA momenten så blir han så till sig när han får leverera in rätt pinne. Är det någon som har tips på hur man kan köra in bra gripteknik som fungerar i förlängningen när hunden är på avstånd, uppe i drift och som Samson skiter i belöningar.... ALLA tips mottages med stoooor tacksamhet!

6 kommentarer:

  1. Jag hade försökt lära in det grepet jag vill ha genom håll fast. Inte så nymodigt kanske men det har fungerat på Zeke som gärna vill rulla lite. Vi ha att så fort pinnen är i munnen så ska han frysa med käkarna. Bara en tanke från en som funderar mer än jobbar i verkstan ,-)

    SvaraRadera
  2. Tack gumman! Mer idéer? Vi har håll fast... Men det har tydligen genererat i att han inhalerar pinnen och håller för glatta livet, vårt knäckande är att han håller den så hårt att det blir märken i skiten... Ehrmmm I-landsproblem... MEN en detalj som stör mig. Som tur så har vårt förra bråk om plok gjort att han håller lite lösare...
    Guuud vad jag hatar vittringen, varför kan det inte vara vedträn som de ska hämta?

    Kramiz

    SvaraRadera
  3. Är det någon som löser det, så är det du och när du gör det dela gärna med dig till moi som har för löst grepp ;)

    SvaraRadera
  4. När du känner att momentet sitter som en smäck, (förutom det lilla lilla sista att du tycker den är för långt inne munnen när han kommer) - kanske strunta i att ta emot den om han kommer med den helt inne i munnen? Vad händer om du är helt tyst och ignorerar honom när han kommer då? Testar han olika grejer? Och sedan beröm när han släpper helt (eller avslutas momentet redan med kommando apport?) för att sedan justera berömmet mer och mer tills han kanske själv kommer att han måste komma med den på ett visst sätt i munnen??

    Eller, när han väl är klockren på vittringen, endast träna med en enda pinne (som har vittring) och där försöka belöna el korrigera fram just det exakta sättet han ska ta upp pinnen på, och sedan utöka till att även springa med den in på samma sätt??

    Tankar från en som inte ens förstår hela momentet och inte ens startat i lydnadsklass 1 :) he he...

    SvaraRadera
  5. Han är ju äckligt söt som valp lilleman iaf! Shiiit

    SvaraRadera
  6. Vi saknar dig här nere! :( Mikaela

    SvaraRadera