måndag 28 september 2009

Vår ängel.

Fredagen den 25 september innan vi hunnit vakna somnade vår älskade Enja in.








Med svansen kaxigt högt in i det sista och med en härlig och fartfylld långpromenad med bus och i goda hundkamraters och tvåbenigas sällskap tillbringades hennes sista dag.

Aldrig kommer jag möta en sådan hund som du mitt hjärta, en tjej med en personlighet utan dess like.

Du kom till mig då vi båda var trasiga men vi reste oss ur askan och tillsammans så blev vi starka. Du var ljuset i vår familj, den som skapade minnen i vår vardag.

Du har varit med om mycket och lämnar aldrig någon oberörd. Du gav glädje åt många, med ditt lugn och trygga sätt så fanns du för där för alla.

Tack för en underbar resa, tack för allt du lärt mig, tack för att du charmade till oss Jonas, tack för att du lärt Samson allt du kunde.

Samson har alltid tagit efter dig under året till stor del, men nu när du inte kan vara här och sköta allt så har han tagit över dina uppgifter. Så vi har alla dina goda sidor och kvar, men dina hyss likväl...

Du finns hos oss föralltid...

Aldrig ska vi glömma dig... Älskade, älskade Enja.

10 kommentarer:

  1. Nej!
    Beklagar, vet ju hur de känns!
    Tänker på dig!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. ohh,beklagar sorgen men hon finns kvar i våra hjärtan
    Kram
    Yvonne

    SvaraRadera
  3. Vi vet hur det känns.
    Vi tänker på er!
    Kram familjen Amnebrink

    SvaraRadera
  4. Jag är så ledsen för eran skull. Våra tanka är hos er.
    Massor med kramar från oss.

    SvaraRadera
  5. Tänker på er.
    Det är så jäkla tufft att missta en vän.

    Kramar Ewa-lena.

    SvaraRadera
  6. Ja du, vad ska jag säga! Det är ett helvete att mista en sån vän.

    Men behåll alltid, att hon hade ett underbart sista liv med dig, Jonas och Samson

    SvaraRadera
  7. Fruktansvärt. Alltid jobbigt när det händer, men med fina minnen i behåll får man tacksamt tänka på Enja.

    SvaraRadera
  8. Oh vad jag tänkt på er under veckan som gått. Jag är så glad att jag hann träffa henne en sista gång, den lilla "divan" kommer alltid att leva kvar i våra tankar och minnen. Många kramar...

    SvaraRadera