Brister i vår kommunikation-dokumentären

En liten snutt från träningen i söndags, för den som vill se vad vi pysslar med emellanåt ;)

Var jättenöjd med min älskling, han tampas ganska ordentligt med sin dominans och frustration. Viljan finns i överflöd men lusten att göra som man själv vill är ganska dominerande, tur att Benson står ut med oss! :)

Som ni ser på filmen så brister vår kommunikation när man dra upp Samson i drift, det är ingen ko på isen men viktigt för den som tror att vi inte har rejäla brister även i vår relation. Jag är medveten om dem och jobbar aktivt för att vi ska utvecklas till det bästa vi kan bli tillsammans.

Showtime!

Ibland undrar jag...

..hur vissa människor tänker, jag gör alltid mitt bästa för att förstå, ta in eller förvalta allas åsikter. Det blir inte nödvändigtvis en del av mina men det är viktigt att man håller ett öppet sinne när man jobbar med djur, stolthet kan man kasta i soporna för det kommer inte ta dig längre än näsan räcker och då är det rätt svårt att nå sin hund eller ens komma i närheten av den lycka det faktiskt är att ha hund.

Nu sitter jag här med ett hål i handen och en tumme som slagits ur led av ett härligt bett från en hund, en riktigt bra hund, sund och trevlig. MEN som så många andra så har han blivit tilldelad en alfaposition på tok för tidigt.

Att han bet vara bara ett "Lilla gumman du rör inte mig"-bett, inget allvarligt och det är ju synd att vi människor inte är gjorda för dessa bett. -Typiskt med vårt värdelöst tunna skinn-

Att korrigera en sådan hund ligger långt ifrån våra förmågor, vi blir arga -smärtan frambringar tårar- och tappar besinningen. Träning och åter träning på det mentala planet ska till och när man sen hamnar i den situationen så kommer man kunna lösa det.

I mitt fall så satt hunden fast i handen och släppte inte, jag uttnyttjade mitt "Jag är fetast av oss"-kort och lyfte helt sonika upp honom i nackskinnet -Fortfarande med hunden som ett skruvstäd i handen- och för att inte riskera mitt eget ansikte så tryckte jag den mot väggen och bet honom i örat och morrade som hans egen mor hade gjort åt honom. Insikten för honom att han var en ganska liten kille på jorden fick honom att släppa lite på greppet han hade runt min hand. -Jag kunde slita ut den, vilket resulterade att hela tummen snittades upp- Med två händer fria så kunde jag ta ett bättre grepp och la omkull honom. -Han har varit hos på trim mig sen valptassar och nu var det ett tag sen vi träffades, så klart att han var tvungen att testa sina vingar- Nu var lillen väldigt medveten om att det här var en av hans sämre idéer och svansen for in mellan benen och viftade frenetiskt. Jag fortsatte morra och markerade att jag var väldigt missnöjd. Tog upp honom på bordet igen och visade tänderna mot honom och vips så var min Lillprins tillbaka -som han faktiskt kallats av mig sen han var liten- med en lågt frenetiskt viftande svans och med tusen pussar runt min mun så gjorde han allt för att få komma tillbaka på den "vita sidan".

Då slutade jag morra och jag växlade till att belöna honom på hundars vis, hans lycka var gjord!

Sen hade vi en mysig timme till tillsammans -utöver den stund det tog för mig att få tillbaka min tumme i rätt utgångsläge-

Anledningen till att jag undra är att jag just läst en artikel av en "kändis" som heter "Ledarskap är en myt" ... Tänk om familjen som äger hunden fick uppleva den guldklimp jag känner -deras hund- och inte den tonårs trotsiga hanhund de tampas och kämpar med varje dag? -Ni där ute med viljestarka hundar vet vad jag pratar om -Inklusive jag själv... Samson...- De gör ett kanonjobb och är jätteduktiga, men det är en djungel därute med "Gör så" och "Man får INTE" osv...

NÄR ska folk greppa att den etologiska -Läran om djurens bettende- vägen borde vara en naturlig del i alla typer av hundfostran och faktiskt även träning? Det är ju trots allt hundar vi jobbar med... Då slipper man få tummen biten ur led, vara orolig för att barnen blir antastade av hunden eller att den inte skulle lyssna och därmed ställa till otyg i samhället eller för alla vildda djur som den jagar olovligt... Men framförallt öppnar man en komunikationskanal som är fantastisk!

Då hade alla haft en underbar relation med sin ögonsten och precis som jag känna att varje minut med min hund är ett andetag i livet, ett sätt att ladda batterierna på...

Jag önskade att alla fick uppleva den känslan som jag har när jag tittar på Samson, Du är mitt allt och en del av min själ. Älskade hund.

Ha kul med era hundar men glöm inte att det är hundar. Nu ska jag umgås med mina finaste på jobbet... och Sanna och Malin ;)

Godnatt världen!

Så här hysteriskt glad är man om man har förmånen att få ställa klockan på 04:00! Sovmorgon! Ni kanske tror jag skojar med er, jag önskar inget hellre! Tur att man iaf har världens bästa jobb med underbara hundar som är lika glada att se en oavsett om mn är seg, osminkad, illa klädd eller dunderförkyld med ett stoppljus till näsa ;-)
Sen är ju tjejerna där... Det är bara sömnen som saknas :-)

BY THE WAY! GRATTIS LILLA MY TILL PLATSEN I TALANGGRUPPEN!
Men det visste jag ju redan... ;-)

Film från söndagsträningen, först ut är Utter och Xeon!

Här kommer en lite snutt från igår, nu ska jag ta och krama min kudde ordentligt och sova.
03.45 ringer klockan imorgon, hur många av er är vakna då? ;)
En sväng på gymmet ikväll kommer nog sätta sina spår redan imorgon...

Ville bara skriva ut ett litet tack till våra figuranter Jonas och Benson, vi är lyckligt lottade som har två så engagerade killar som sliter på sina kroppar för våra hundar. Grymt grabbar! :)

En underbar helg är till ända...

Jonas föräldrar hittade till hufudstaden och det blev en helg med lite "äventyr", lördagen inleddes med en lååångpromenad för min del med våra prinsar och sen bar det av in till Skansen -Kolla in bilderna- och efter det så tog jag och Jonas pojkarna på en rejäl runda -Mysmys när hela familjen är med- och sen bar det av till Waxholms hotell -Underbart gott och sååå fint- för en födelsedagsmiddag för Jonas, kvällen avslutades i Rydbo med gott fika i form av Ginos med glass -Benson specialitet-
Idag så bar det av till stan igen -Jag fick sovmorgon medan Jonas tog grabbarna på långtur, tack hjärtat!- och Armé museum där vi åt en rajäl brunch, tittade på lite utställningar och musikkåren, sen spatserde vi på stan innan vi skildes åt och vi for till klubben för att träna.

En underbar helg, nu är man trött men glad eftersom träningen gick kanon!
Tack Benson för att du hjälper mig och Samson. SÅ bortskämd jag är med två figuranter i familjen och träningsgruppen... Samson körde sitt andra pass sen i maj och gjorde riktigt bra ifrån sig. -Film kommer!- Nu ska vi tuffa på i lagom takt och inte ta uppehåll så vi kanske kommer någonstans...
Tack Hanna för dina tankar, jag tog ditt linjetag och körde mina framåtsändanden -Det har vi ju inte gjort heller sen i maj- och körde om inlärningen, Funkar fint! Än så länge... ;)

Lite bilder...

Finaste...

Familjen Persson...

Hitta Nemo!!?

AAAAAAHHHGG!

Snoddas...

Vargarna får mat...

Björnkram...

"Meh... Vart är djuren?"

Trevlig helg kamrater!

Min franska lilla poet har tappat sin basker, men han önskar alla sina kamrater en trevlig helg och ett gediget fredagsmys! -Han har slickat sönder sin armbåge så det är kläder på när matte inte är i närheten-

Idag kom Jonas föräldrar upp från Skåneland och vi har ju avslutat en mysig kväll på Hallonvägen, trött men belåten tänkte jag knoppa nu för imorgon väntar en dag på Skansen och en härlig lååångpromenad på Djurgården.

Måste dock ställa klockan så jag hinner gå ordentligt med killarna innan... Det blir ju en stund i bilen medan vi kollar på den nya utställningen "Världens största spindlar" -Aaaaaahhggg!-

Pommes, tråkmoment och kontrollfreaks!

Notera: fett manligt halsband, så tuff var Samson på morgonpromenaden...

Vi var ett par som möttes upp i mörkret på klubben och tanken var lydnad och sen skydd, sagt och gjort!
Hade en plan på att träna på platsliggningen -har inte gjort det sen vi tävlade och fick LP3- och med mitt baconpaket och Mc Donalds-påse -Man måste ju ha snacks med sig om man ska träna tråkmoment...- i högsta hugg så gick jag och min lilla heffaklump ner på plan. Gick kanon både med och utan störning, fick tillfälle att korrigera två gånger och han la sig korrekt igen. Sen släppte jag upp honom och körde bara nedlägganden till platsen med lite mer energi. Fint som snus!
Funderade på att lägga in Samson i bilen -hade ju ätit upp min pommes så... ;)- eftersom jag inte hade med mig några saker ner på plan.
Exakt tre sekunder tog det innan jag kom på min egen dumhet och kallade till mig min kompanjon och så körde vi igång, utan någonting så studsade vi ut på plan, här skulle jag få jobba med mina egna energier! Att fylla min hund med sån energi så han vill jobba trampdynorna av sig... -Stönade lite av bara tanken- Det var bara att bita sig i tungan och på't!
Körde fritt följ och det var nog det bästa fria följet vi någonsin gått... han var fantastisk -vet inte om det var för att han var nybadad eller om det faktiskt kan gå så bra bara man slänger bollhel*etet åt pepparn...- och jag blev så galet motiverad att fortsätta!
Funderade på vad vi måste träna på inför kommande grejer och insåg att "stanna" har blivit lite förslappat. Sagt och gjort! Körde grunder först och ökade, plojade tjoade och pressade honom folk ställde sig och tittade roat när jag under språngmarsch ställde min hund och kutade vidare som en förrymd mentalpatient runt plan. Samson stod på helspänn av förväntan och svansen talade sitt tydliga språk, "Säg något eller kom tillbaka... Säg något eller kom tillbaka...Säg något eller kom tillbaka..." Han älskar dessa ordförståelse lekar, där han verkligen måste anstränga sig. Kikade över axeln på min staty och ropade "FOT", det tog exakt 2 sekunder innan ordet sjunkit in och han hade bearbetat att hans matte som sprang på andra sidan plan vill ha in honom i position.
När 44 kg schäferhane kommer dundrandes så hoppas man att knäskålarna inte viker sig åt fel håll om han mot förmodan inte skulle hinna stanna. Höll ju rätt hög hastighet själv... -Aj med stort A- Men han anslöt så fint och när frihetskommandot kom så studsade han upp i famnen av lycka.
Han är för söt den lilla filuren!

Sen kom skyddet, vi jobbade vidare och la till lite nya tankar som faktiskt verkade fungera kanon! Har ju lite panik kring skyddet -kontrollfreak som man är- och nu känner jag mig mycket mer hemma och med i spelet.
Sen är han ju en odåga och jag får verkligen kämpa för att hålla ihop honom, så vem som är tröttast efter ett sånt här pass är oklart... -Antagligen jag...-
En annan sak! Vad kul att så många nya hittar till bloggen, tack för alla fina kommentarer och mejl! Det inspirerar verkligen, mera sånt! över 70 besök på en dag... det är inte klokt! :)
Är det något ni vill läsa/fråga om så hör av er! Var gärna mer specifik i era frågor, det är ganska svårt att beskriva min relation med min egen hund, lite psykologi/filosofi att sätta ord på de känslor/energier som format oss tillsammans. Mammas Gris!

Till Nina! Ursäkta dröjsmålet! :)

Hej!
Jag halkade in på din sida mitt i alltihop och sedan dess är jag fast. Det är fantastiskt roligt att följa er träning och läsa om er som ekipage. Jag är imponerad (minst sagt) av den relation och det samarbete ni har!
Har själv en liten schäfertik (dotter till Beathalandets Macho) på 10 månader som jag försöker och försöker och försöker lära mig jobba med :P
Hon har motor så det sjunger om det och vill vill vill, problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att göra rätt..
Jag skulle, precis som Linda skrivit, vilja läsa och veta hur sjutton ni skapat en så fantastiskt fin relation du och Samson och hur ni fått till ett sådant samarbete. För där brister det lite för oss. Ezzi vill gärna men hon har inte fått det intresset i att följa mig som jag skulle vilja att hon har, jag har gjort fel någonstans (gissa om det grämer mig). Däremot är hon klockren i spåret och arbetsam (som sagt var), så tips om hur jag ska bära mig åt för att skapa vår relation och bygga upp ett fint samarbete vore jätteroligt att läsa om.
Väntar med spänning på fler inlägg i er utveckling och ert arbete. Går inte säga annat än "WOW" :D
Kramar från Nina

Hej Nina!
Kul att du har skaffat en Beathalandare, då finns det att jobba med! Det är vi många som kan skriva under på! Min kompis och kollega har själv en Macho valp och känner med största sannolikhet igen de egenskaper som du beskriver. Men hon har verkligen lyckats att kanalisera det till att han jobbar med henne.
Ett ord på det: LEDARSKAP!
Har man en hund som du har så är det viktigt att man kan stötta den på rätt sätt, annars är det lätt att de är ÖVERALLT och INGENSTANS om du förstår vad jag menar :)
För att man ska kunna stötta sin hund så gäller det att man faktiskt har en "kommunikationskanal" och den skapar man genom ledarskap och därmed en god relation. Enkelt eller hur?
Att hon fungerar klockrent i spåret är inget ovanligt fenomen, kolla på alla tävlingspoäng så inser du vad jag pratar om. I spår och skydd så är det hundens initiativförmåga och drift som styr, samarbete är en drift men är man ingen "lönsam" flockmedlem eller ledare så kan sällan räkna med att man får vara med i den leken fullt ut. OAVSETT hur gott godis man har eller om man köpt den senaste bollen eller klickern... Är du med?
Lydnaden handlar om samarbete, det gör inte spår och skydd på samma sätt. Man jobbar dessutom med två så höga motivationer så att få hunden att samarbete handlar i många fall om ren lönsamhet. "Titta på mig så får du börja skälla på figuranten", "Stå still innan spårstart så får du börja spåra"...
Ponera att en äldre hund hade rusat in på banan när du kör, hade hon valt att stanna för att jobba med dig? Eller sprungit till den andra hunden? Om hon springer till den andra hunden och den inte vill leka utan ignorerar henne -som många dominanta hundar gör- hade hon då återvänt eller nyfiket följt med den andra hunden för att se vad som är viktigt i världen för den hunden, typ lyktstolpar, vattenpölar?
Där har du en tanke, tills svaret är(om det inte redan är det): "Hon stannar givetvis med mig!" så vet du att det saknas lite för att du ska vara hennes teamleader... Pondus, auktoritet... en gedigen ledare att följa... En köttvägg av trygghet helt enkelt som styr upp allt -som en av mina gymnasieelever kallade mig :S :) -
Min hund kan titta till på vad som händer men väljer alltid att stanna med mig, GIVETVIS så har han varit på väg att ryckas med många gånger när det utbryter hysteri -Det är mkt kaosträning på våra träningar...- men ett litet morr från mig och jag får direkt "Jag är med dig morsan! Skulle bara kika... Vad ska vi göra???" och vi kan fortsätta med samma glädje som innan.
Varför drog han inte ? Varför lyssna på mitt lilla morr? För att det är INTE LÖNSAMT att fullfölja ett beteende som jag tabubelagt. Enkelt.
Men jag har lovat min hund något annat oxå... "Samarbeta och jag kommer få dig att känna dig mer lustfylld än någonsin!", det är hans morot... Samson älskar att känna sig som en världsmästare, vem gör inte det? :)

Hur du styr upp det är ditt val, du ska göra det som känns rätt i ditt bröst och INTE vad alla säger åt dig att göra! Ta dock alltid in och förvalta andras åsikter, men skapa något eget utifrån det. Funkar det inte så gör om och rätt! Utifrån vilken respons du får från din hund så kommer du hamna rätt... Säger som min kloka mor: "Med sund bondförnuft kommer man långt!" och lägger till ordet etologi... ett färdigt paket till dig, plocka något om du känner för det!:)
Annars får du komma på kurs på RM's eller boka oss med några kompisar så kommer vi till er! ;)

Idag gick jag i skogen och pratade i telefonen -som man inte ska...-, hundarna sprang lösa längst stigen och runt mig i skogen, man håller inte så högt tempo när man haft feber i tre dagar... så jag tänkte att de skulle få springa av sig. Plötsligt sätter båda hundarna en sjutusan fart och jag följer deras riktning med blicken och får syn på en hund -med den gamla vanliga "jag dödar allt i min väg"-attityden- Samson vrålade och trodde att lyckans dag var kommen -han går nämligen och väntar på att få ha ihjäl den hunden och trodde att dagen äntligen var kommen...- och jag river i ett "NEEEJ! KOM!" och mina hundar vänder på över 50 meters avstånd. Samson ser ut som ett piggsvin och skäller av missnöje över den snuvade fajten men båda kommer såklart. Enkelt. ;)

I'm the teamleader... Team Samson! ;)

Äntligen börjar man känna sig som människa igen!

Samson's första dagispromenad...

Igår var det mindre roligt, en febertopp som antagligen var startskottet för mitt tillfrisknande.
Tillfrisknande eller inte så var det en tokig kväll här hemma.
Låg och dåsade/sov med Samson i sängen -som hela dagen typ bestod av- och blev bryskt väckt av lillskiten som kom instörtandes med en stekspade med köttfärssås på... -egenhändigt hämtad ur diskhon... tur att han inte tog stekpannan...-
Sen passade lillis på att äta upp ett finger på mina favvovantar, hämta strumpor efter att först ha öppnat grinden och smitit från hallen medan jag sov... hmmm...
Inledde sedan kvällen med att häfta fast presentpapper på en kartong -Ska det sitta fast så ska det- och passade på att häfta fast mig själv.
Skulle baka nyttiga bullar, blev nyttiga men knappt hälften så goda som vanliga...
Försökte hålla mig vid medvetande på kvällen, vilket resulterade i att Quarre åt upp en "torkpåse" eftersom jag var såååå uppmärksam! -sådana som ligger i kläder/väskor mot väta-. Obra.
Var helt väck när jag stod och borstade tänderna och märkte inte att han hade smitit in i badrummet, vilket resulterade i att jag satte mig på hans huvud -mer eller mindre- som han hann sticka ner i toaletten när jag lyfte på locket. Detta resulterade i ett gallskrik och islaget knä/huvud eftersom jag hann relatera till massa läskiga tidningsartiklar om varelser som kommer in i hus via avlopp...

Jonas blev glad för sina presenter iaf, fårskinnstofflor och en fodrad munktröja -letat som en idiot och tillslut så blev det en Peak... satans dyra saker...-
Sen rumlade jag tillbaka in under täcket och tampades med den vanliga frossan, som faktiskt inte hälsade på imorse! -AWSOME!-

Idag känner jag mig som människa igen, ätit frukost och kan tom tänka mig lite lunch...

HATAR att vara hemma! HATAR! Tråååååååååkigt!

Grattis älskling på 26-års dagen!

Hoppas din dag i skogen/skjutbanan blir underbar, övningsdygn är ju ett perfekt sätt att fira!


Längtar tills du kommer hem! (Hundarna med... det har tröttnat på en sjuk matte...)

Helgen är över!

Har ni sett en sötare valp? ;)

Idag så tog jag bara Samson med mig och gick en rejäl morgonpromenad, älskar när solen lyser, Man har rätt musik i öronen och en hund som hoppar och studsar runt ens fötter... DET är livskvalitet! Finaste pojken min...

Sen mötte vi husse och lillebror på parkeringen och begav oss till träningen, mådde lite dåligt på vägen dig och var lite dåsig större delen av dagen -är ännu..- men det var bara att bita ihop!
När jag suttit med huvudet mellan knäna så frågade jag Malin om vi inte skulle gå och köra lite agility, sagt och gjort! Men eftersom jag var så pass illa däran så blev det mest att jag stod och pekade över planen och skickade Samson -tränade ordförståelse säger vi att det var... ehrm..- på "balans", "tunnel" och "slalom"... Sen blev det ett konstskick/framåt sändande till andra planen och husse så jag kunde springa och pudra näsan...
Sen mådde man lite bättre i omgångar, när jag kom ner så stod Jonas och körde lite lydnad med honom, det såg så förbannat snyyyyyggt ut! Ser det verkligen ut så när han går med mig? -I think not...-
Körde igenom honom och insåg att vi slappnat av lite i lydnaden... inte bra... Så jag körde med koppel och korrigerade honom när han tappade lite position. Han blev förvånad och föll så fint in i aktivitet så jag rös lite... Ibland så är det verkligen som att vara i ett "flow" när man jobbar med honom -Idrottarna vet vad jag pratar om för känsla!-
Sen blev det skydd och gårdagen hade fört med sig att vi hade lite att ta tag i, Lilleman har lite frustration och dominans som gör sig påmind och i varje öppnande så exploderar han så pass att Benson får dra åt sig näsan, DET var bara att ta tag i idag... Sagt och gjort...
De duttar som blev igår när han blev trött jobbade vi vidare på och sista passet -av 2- gick riktigt bra!
Men den som jag tappade hakan åt idag var Roxy, såå snyggt så man fick gåshud! Den tjejen är farlig vill jag lova! Snygga bevakningar med perfekt intensitet och hon ger verkligen ett dominant intryck, en riktig klassiker! Heja tjejer!
Utter har på två dagar tagit enorma steg framåt, äntligen är han frisk(are) och det syns verkligen, skolboken på bevakningen och så snygg teknik. Angreppen var snuskigt bra och Jonas mottagningar var riktigt effektfulla, sånt ska man egentligen filma...
Sen var det "bebis" dags och alla yngligar (Xeon, Quarre och Zandor) gjorde entré, vallhundarna är så lika och sen har vi Zandor... labradoren som älskar allt och alla! Även skydd alltså!

När vi kom hem så tog jag pojkarna på en promenad och en timme senare när vi kom hem så stod det pepparbiff, klyftpotatis och bea på bordet. Maten fick flytta in i vardagsrummet och till det blev det "Forgetting Sara Marshall" -skrattade gott och vill ni ha ett gott skratt ska ni se den!-
Nu väntar jag på att min ögonbrynsfärg ska bli klar så jag kan krama kudden och läsa min bok...

Tiden springer iväg och nu ska jag ta och lägga lite tid på era frågor! Here we go!

Man blir så himla imponerad!!! :)

Du skrev i något tidigare inlägg att man gärna fick "önska" något som du skulle skriva om :)
Jag skulle vilja ha lite tips på hur man får den fina relationen med sin hund som du så ofta skriver om! Hur du agerar i olika situationer osv!

Jätte kul att följa din blogg!
Mvh Linda

Hej Linda!

Jättekul att du läser och uppskattar min blogg!
Nu till din frågeställning som faktiskt inte är så lätt att svara på om man ska vara exakt, men i runda svängar så ska jag förklara hur jag tänker, några känner säkert igen mitt resonemang.
En bra relation med sin hund är grunden till allt, utan den så stöter man på så många farthinder både i vardag och träning. Men det man ofta glömmer är att göra skillnad på vardag och träning, det är i vardagen man bygger relationen som man sedan tar med sig ut på plan. Är Ni med på mitt tänk?
Vad bygger då relationen på? Enkelt. Ledarskap. På ren etologi bygger man grunden till en bra relation, man tar vara på vad tiken lärde dem i valplådan och bygger vidare på samma band. Lätt som en plätt! Trygghet, tillit och harmoni kommer som ett brev på posten, då kommer tonårstrots, problem och de saker som utan relationen hade blivit en plåga att bli så mycket lättare!

Det viktigaste för mig är den tillit Samson har till mig, att han tar emot hugg efter hugg av en attackerande hund i väntan på att matte kommer fram och sprakar bort den -visst låter han groteskt, men han får ju KÄNNA att han vill skada den andra hunden-, han kommer ALLTID när jag ropar, han kan få ingrepp utförda under min närvaro, han litar på att jag kan lösa allt -så långt att han alltid frågar om vi inte tillsammans ska springa efter haren eller rådjuren som köpte förbi ca 3 meter framför honom- Vi är ETT, ett team, Team Mamma gris.

Här började vi vår resa... Mammas gris...

Det är svårt att förklara hur man ska agera och vara kring sin hund för att bygga upp den här relationen, mest för att det bygger på en känsla som man har över tiden när man är med sin hund. Känslan finns i bröstet hela tiden, auktoritet är det bästa ordet. Men för många är det så negativt laddat, medan jag ser en människa jag ser upp till.

Men då kommer man till att det är hundar vi jobbar med, inte människor -Japp de pratar inte svenska och är inte bärare av de sju dödssynderna, med andra ord enklare - Då får man ju oxå tänka på att man inte kan förvänta sig att de ska förstå dina kommando, eller för den delen inte kan hela Svenska Akademiens Ordlista utantill... Eller? Man måste bygga språkbroar som grundar sig på det taktila språk som hundarna har. Nu kanske ni förstår att jag inte jobbar med "Man får inte säga NEJ till sina hundar"- metoder -För min hund innebär det att jag idiotförklarar honom som en icke tänkande varelse...-
Exempel på det: Tittar min hund bort under fria följet så tabubelägger jag det med ett "nej"-som jag lärt honom vad det betyder genom hans mammas och kamraters taktik- och när han då avbryter "felbeteendet" så belönar jag. Då blir det inte lönsamt att inte ha kontakt med mig. Är ni med? På så sätt blir det ju lätt att träna störningar/nya moment och förklara hur han ska agera i dessa situationer. Vilket skapar trygghet hos mina hundar. Sen ökar man svårighetsgraden och så får hunden med trygghetspaketet i bagaget lära sig att hantera sig själv utan min hjälp och söka sig till rätt beteende. Blir det för svårt -Typ om Jonte står och hojtar LIGG och viftar med en boll framför oss på 1 dm avstånd- eller om figuranten står och jävlas med oss- så kanske jag går in och stöttar med ett "nej" och belönar rätt beteende.
Oavsett om jag är på träningsplan eller i vardagen så vill jag att min hund ska ha självförtroendet att pröva beteenden -läs vilja arbeta och framförallt viljan att vara mig till lags- med en bra relation så kommer hunden att studsa av lycka när den gör rätt eftersom din ärlighet och samtycke kommer att betyda allt!

Hur Du ska agera i olika situationer går INTE att säga, det är så individuellt! Med Samson måste jag vara tuff, aldrig släppa på ledarskapet och gör han något galet -i mina ögon- så gäller handfasta tillrättavisningar -svart- och sedan solklara växlingar till ett ärligt beröm -vitt-. Svårt men ett MÅSTE! Är jag minsta irriterad eller sur när jag korrigerar honom så blir han arg och säger ifrån, är jag sund och endast auktoritär så får jag göra vad jag vill, är jag kvar minsta lilla i den känslan när jag berömmer honom så blir han tveksam, japp en sund kille! Men något krävande...
Med vår lille så behöver jag knappt morra på avstånd i de lägen som jag, när Samson var i samma ålder, var tvungen att släpa honom i nackskinnet för att han ens skulle reflektera över att han var ute på tunn is. Är Ni med? Individanpassning på hög nivå!

Det viktigaste är att Din känsla i magen är rätt, det du gör ska Du vara säker på. Tvivla aldrig, då kommer Din hund att tvivla på dig! Blir det fel så ryck på axlarna och gör om och rätt!

Alla gör olika och så här tänker jag och så fungerar mina hundar bäst tillsammans med mig, men det är ju ett ihopkock av allt jag lärt mig så här långt...
Hitta Din egen väg, strunta i vad man "ska" göra och pröva själv! Där har du nyckeln till en bra relation, våga och åter våga!

Nu vet jag att det sitter folk som tävlar på hög nivåeller hållit på i 30 år som åmar sig över att man inte ska uttala sig om man inte tävlat SM eller VM eller gått på Hundskolan i Sollefteå under dess glansdagar, men det är ju inte vad vi pratar om här, eller hur?
Samson och jag har kommit dit vi är själva, med knep och knåp och inspiration från andra. Det är MÅNGA ensamma timmar på olika gräsmattor, promenader, spårfält, skogar. Många timmar jag suttit i bilen och dunkat huvudet i ratten över att jag missat ett beteende, eller skrattat åt att jag gjort ngt galet och känslan av att komma på det uppenbara är oslagbar! Oavsett om man har en hund på elitnivå eller som sällskap.
Den som läst detta och stört sig har ju ägnat ett par onödiga minuter...

Har Ni möjlighet så gå Hundfostran på RM's Hundcenter, Rose som är utbildningsansvarig håller kurser runt om i landet och är ni ett gäng så kan man hyra in henne för just det teoripaket och praktik som är grunden i mitt tänk. Önskar Ni så hänger jag givetvis med och stöttar! Annars är Tävlingslydnaden mitt paket på Hundcenter.

Sen har vi ju en vecka nästa år med min -och många andras- inriktning på hund, Väddö-läger! Kolla in och anmäl, det kommer Ni inte att ångra! Längtar redan så jag kan spricka!

Nu måste jag iväg! Hoppas du blev lite klokare på hur jag tänker, annars så fråga på!

Så fort jag får tid ska jag ta era andra frågor!

Kram på er!

Grattis Sissi och Roxy till BH-provet!

Härligt tjejer! Sicken luris det blev, hur kul som helst! Ni är värda det mer än någon annan!
Roxy är ingen lätt hund och Sissi kämpar och gör ett strålande jobb med den tjejen, stolt som få är man nu på lördagskvällen...

Då tutar vi och kör nu då! :-)

Tack för alla fina och roliga mejl och kommentarer!

Till Kråkan, här är Jättebebisen -Samsons smeknamn på dagis när han gnäller efter mig... JÄMT... Manligt...- 8 månader... Vad tror vi om Qairo utefter detta? :-)

Vi har just landat i soffan efter kvällens hundträning i mörker med träningsgruppen, skam den som ger sig! -Idioter är vi allihopa, trallalalala la ;-)-
Jag ska ta mig tid och läsa igenom era mejl och kommentarer noga och komma på hur jag bäst svarar på alla frågor, mera mera!

VERONICA! Langa över din mejl eller ngt! :-)

Dagens träning fokuserades på att förmedla rätt energi till Samson, vi gick långa transportsträckor utan annat än min verbala uppmuntran -av alla varianter, nu som känner mig vet ju vilken teaterapa jag är på plan- vilket gav ett kanonresultat så här långt... Belönade som avslut med jakt... gick sådär... Ah well! Det blir nästa anhalt för oss att diskutera...
Ska verkligen göra mitt bästa för att planera upp min träning, inte allt på en gång och att vara noga med minnesbilder och energier.
Han störde sig på de andra hundarna som rusade omkring och levde rövare, men det löste sig oxå -Han tror han lever livets glada dagar sen operationen, han glömde visst att mamma tog bort stygnen idag... otur...- med lite gräl från min sida och ett stadigt tag i nackskinnet så var alla tankar om yrväderna intill ett minne blott! Han hade enligt honom aldrig tänkt tanken att äta en annan hund utan givetvis så var samarbete med mig det enda i skallen på honom... -Sällan grabben... dock är dina 44 kg inte att leka med... måste nog hänga lite mer på gymmet om det här ska sluta bra...-
VARFÖR ska det vara så trist med just hanar? Ca vart 21 dygn, samma visa om och om igen! Nu har jag börjat sätta krumelurer i almanackan så man har lite koll... om en vecka kommer det bli utvecklingsamtal -älskar att mitt uttryck verkligen spridit sig, på 5 år så är det välanvänt- om han håller sina rutiner... -Dags att börja ladda mentalt för det...-

Nu är man helt slut iaf, imorgon väntar en "pardag" med Matilda och Björn, det blir terrängkörning och grillning... Typisk "par"-aktivitet om man lever med Försvarsmakten -Vilket hon gör oxå- och eftersom både hon och jag gjort lumpen så var valet inte jättesvårt...

Glöm inte att rösta på söndag!

Nu ska jag och min plutt äta glass och lyssna på husse som tycker att hundar inte ska äta det... Men min prins förtjänar lite Ben & Jerry på fredagskvällen, lika mkt som jag!

Kalkonen gör en kalkon!

En liten film från det lydnadspass som jag pallrade mig ut till baksidan på för att tömma ur min gris lite. Det var ett par veckor sen han fick ett ordentligt pass så det ska ju rullas igång igen nu, omskolningen tar vid och nu siktar vi vidare, man får väl se dagens kalkon -För er som sett Samson så ser han ju ut som en sådan...- som en liten uppvärmning.
Men det har varit gött med en paus, välbehövlig!

Kollade av "konan" -vi har ju kört ett pass för ett par veckor sen... haha- och framåtsändande... Orkade dock inte klippa till de filmsnuttarna... En annan gång! Men det gick riktigt bra, inte som fria följet som numera kallas "knäknäckar följ"...

Håll tillgodo! :-)

Samson stucken och utsugen...

En trött Samson som helst skulle krypa in under mitt skinn om han fick, men det duger att snussa mig på armen när vi rullar runt i vår minibil...

Då var dagen till ända och jag kan andas ut lite iaf, var nervös för att det skulle vankas sedering för att tömma svullnaden. Nervositeten tog överhand och jag bad mamma följa med och hjälpa mig att argumentera om det skulle behövas. Hon har ju själv fått ingrepp utförda på sina hundar medan hon hållit dem och lugnat dem, Samson är ju inte den lättaste att utföra någon form av narkos på och efter att han höll på att stryka med förra veckan så var jag INTE pigg på att göra om samma resa. Han litar ju på mig i alla lägen, med tanke på att jag fick honom lugn på operationsbordet när han vaknade upp intuberad på operation så skulle ett drän inte vara några problem att sätta dit... -Tillit...-
Samson studsade glatt in hos veterinären -Han anser att det är en frizon och därmed gäller hans lagar...- och vi möttes direkt av veterinären som opererat honom, in på rummet skulle vi, men Samson fick syn på vågen och rusade dit med mig släpandes i kopplet och hoppade upp, nej han hade inte blivit fet och vaggade därefter in på rummet och körde sin "Hejjagärenjobbigmammasgrissombaravillvaraöveralltpåsammagång"-hälsning.
Han kollade på svullnaden och vi diskuterade lite, så satte jag Samson och sa åt honom att vara stilla så veterinären fick tömma "kalkon-hänget".
Duktiga mammas gris...

Vad skulle jag göra utan dig mitt hjärta?
Tänk att jag har en hund som får mig att le oavsett tid på dygnet och oavsett hur jag mår...

Det är ett skämt!

Först pajar bilen, den bara dör och nu sitter vi och väntar på bildelar som ska komma i veckan, sen ska tiden till att fixa den finnas oxå...
Sen kommer nästa smäll, Samson liknar en kalkon och jag insåg igår att det har hänt ngt med det fina ärret, själva ärret är läkt och ser hur bra som helst ut men under det så har något hänt. Misstänker vätska men han ser inte klok ut!
Till veterinären imorgon, hoppas att de bara ska tömma den med spruta -då kan jag håll honom själv och be honom vara stilla- ska de sätta drän så kanske de inte vill göra det på enbart lokalbedövning -vilket jag ska propsa på!- utan antagligen vill de ha sedering. PEST och PINA!

Pengarna bara rinner iväg och eftersom det inte går på försäkringen -som veterinären sa att det skulle från början, innan de hittade innehållet i knölen...- så börjar den lilla lilla saken som var så enkel till en början ta mycket tid -träning och roliga saker- och pengar i anspråk...

Grattis Mammas Gria Ultra och Sanna iaf, vilken tävling! Är så avis på era moment! -DÄR kan man snacka lydnad!-
En till som släntrar in med sin "IPO"-hund och lajjar till sig ett första pris och pallplats, tänk vad ledarskap och relation kan göra! Grattis tjejer! Är stolt som en höna! -Tupp blir väl fel...-

Härligt med nya läsare och alla gulliga mejl/kommentarer som droppar in, ett jättetack! Kul att så många uppskattar bloggen -trots den dåliga uppdateringen- Men jag hoppas blir lite bättre nu när mobilen är lite bättre och uppdaterad.
Mer kommentarer och mer mejl, har ni saker ni undrar över eller som vi vill att jag ska ta upp -under förutsättning att jag har ngt att säga om ämnet- så hör av er! :)

Pass på! Nu kommer Mammas Gris!

Igår kom det härliga suget, det som jag väntat på en tid nu... Har tyckt att IPO:spåren har varit tråkiga och med den känslan i bröstet så är jag ju inte ärlig med min hund.

Men att man blir lite uttråkad när ens hund ställer sig i starten och efter 10 sekunder riktar in slutaporten är väl inte helt konstigt, så det har ju varit ett par vansinnesspår i skogen -för bådas skull med massa svårigheter och klur så han inte kunnat slappna av en sekund- och ett på fält men inte så mycket mer sen vi tävlade IPO 2.

Sen har lydnaden kommit lite före eftersom jag ville lägga LP3 bakom oss innan man började sikta mot eliten och IPO 3, lägg till att han kommit in i sin mentala mognad och haft några rejäla svängar som gett lite olika reslutat och vart det slutar har vi ju inte sett ännu.

Här kommer en liten film på gårdagens spår, jag la ett enkelt spår med alla tillhörigheter -apporter, olika vinklar och vilt passager/legor- för att helt enkelt få en övergripande bild av hans nuvarande spårstatus. Det blev att hyfsat spår med lite väl högt tempo -ser inte bra ut- och kludd vid apporterna -men han la sig själv iaf- men jag korrigerade inte utan lät honom jobba hela spåret ut. Men nu har jag en upplägg på G! Pass på! Nu kommer Mammas Gris!

Trevlig helg allihopa!

Testing

test igen