Pommes, tråkmoment och kontrollfreaks!

Notera: fett manligt halsband, så tuff var Samson på morgonpromenaden...

Vi var ett par som möttes upp i mörkret på klubben och tanken var lydnad och sen skydd, sagt och gjort!
Hade en plan på att träna på platsliggningen -har inte gjort det sen vi tävlade och fick LP3- och med mitt baconpaket och Mc Donalds-påse -Man måste ju ha snacks med sig om man ska träna tråkmoment...- i högsta hugg så gick jag och min lilla heffaklump ner på plan. Gick kanon både med och utan störning, fick tillfälle att korrigera två gånger och han la sig korrekt igen. Sen släppte jag upp honom och körde bara nedlägganden till platsen med lite mer energi. Fint som snus!
Funderade på att lägga in Samson i bilen -hade ju ätit upp min pommes så... ;)- eftersom jag inte hade med mig några saker ner på plan.
Exakt tre sekunder tog det innan jag kom på min egen dumhet och kallade till mig min kompanjon och så körde vi igång, utan någonting så studsade vi ut på plan, här skulle jag få jobba med mina egna energier! Att fylla min hund med sån energi så han vill jobba trampdynorna av sig... -Stönade lite av bara tanken- Det var bara att bita sig i tungan och på't!
Körde fritt följ och det var nog det bästa fria följet vi någonsin gått... han var fantastisk -vet inte om det var för att han var nybadad eller om det faktiskt kan gå så bra bara man slänger bollhel*etet åt pepparn...- och jag blev så galet motiverad att fortsätta!
Funderade på vad vi måste träna på inför kommande grejer och insåg att "stanna" har blivit lite förslappat. Sagt och gjort! Körde grunder först och ökade, plojade tjoade och pressade honom folk ställde sig och tittade roat när jag under språngmarsch ställde min hund och kutade vidare som en förrymd mentalpatient runt plan. Samson stod på helspänn av förväntan och svansen talade sitt tydliga språk, "Säg något eller kom tillbaka... Säg något eller kom tillbaka...Säg något eller kom tillbaka..." Han älskar dessa ordförståelse lekar, där han verkligen måste anstränga sig. Kikade över axeln på min staty och ropade "FOT", det tog exakt 2 sekunder innan ordet sjunkit in och han hade bearbetat att hans matte som sprang på andra sidan plan vill ha in honom i position.
När 44 kg schäferhane kommer dundrandes så hoppas man att knäskålarna inte viker sig åt fel håll om han mot förmodan inte skulle hinna stanna. Höll ju rätt hög hastighet själv... -Aj med stort A- Men han anslöt så fint och när frihetskommandot kom så studsade han upp i famnen av lycka.
Han är för söt den lilla filuren!

Sen kom skyddet, vi jobbade vidare och la till lite nya tankar som faktiskt verkade fungera kanon! Har ju lite panik kring skyddet -kontrollfreak som man är- och nu känner jag mig mycket mer hemma och med i spelet.
Sen är han ju en odåga och jag får verkligen kämpa för att hålla ihop honom, så vem som är tröttast efter ett sånt här pass är oklart... -Antagligen jag...-
En annan sak! Vad kul att så många nya hittar till bloggen, tack för alla fina kommentarer och mejl! Det inspirerar verkligen, mera sånt! över 70 besök på en dag... det är inte klokt! :)
Är det något ni vill läsa/fråga om så hör av er! Var gärna mer specifik i era frågor, det är ganska svårt att beskriva min relation med min egen hund, lite psykologi/filosofi att sätta ord på de känslor/energier som format oss tillsammans. Mammas Gris!