Sorgen kommer läka. Men saknaden blir kvar.

Nu var det länge sen, men jag insuper verkligen varje sekund jag får spendera med min karl nu när han är hemma. Men han återvänder till öknen om några dagar så då blir det antagligen ett mindre uppsving på bloggfronten.
Mycket har hänt, det som bör nämnas är att jag och bejb var på The Big 4, tårarna kom även denna gång när Metallica spelade och hela Ullevi sjöng med. Fy så bra det var! Ville inte att kvällen skulle ta slut! Men klockan 00:15 så rullade vi mot Stockholm från baksidan och klockan 06:00 så mötte jag den första kunden som klev in på jobbet, snacka om att vara ung på nytt!

Vi inledde dock denna helg med att åka till svärföräldrarna för att bli ompysslade, dock blev jag illa biten av en rottisgrabb och spenderade halva lördagsnatten på akuten i Helsingborg. Åter så var karln en hjälte, redan i bilen in så släppte adrenalinet till viss del och smärtan blev påtaglig och jag började kräkas, inne på akuten så vågade man inte ge mig smärtstillande -What the fuck!!?- och jag satt med en sån där pås-kondom och kräktes, det slutade med att min lilla löjtnant gick ut och pekade lugnt med hela handen och så kom en sköterska springandes och stack morfin i fläsket på mig på stående fot i korridoren där han hade ställt upp mig. Kräkningarna släppte efter 30 minuter men då kom någon form av reaktion eller chock från kroppens sida och jag skakade mer eller mindre okontrollerat.
Hunden lever inte, det var en ung omplacering och allt eftersom tiden gått så har han visat agg i familjen och bitit. En hund som biter sig lös från hantering är inga konstigheter i min värld, men en hund som i ett sånt läge inte backar och visar sitt ogillande utan fortsätter att oprovocerat attackera är inte sund. När jag kom upp på benen och frontade honom så ville han inte vara med i leken längre. Hantering är något man får lära en hund och det är naturligtvis lättare att börja med en valp, men även vuxna kan lära sig trots kraftigt motstånd. Enja fenja bus var ett sådant exempel.
Så svåger och svägerska tog det kloka beslutet att han fick somna in, en hund ska INTE bita oprovocerat i familjen och de har verkligen gett honom den bästa chansen han kunde få. Sorgligt men jag är stolt över att de tog beslutet där andra kanske hade väntat liiiite till. Ett "det kanske går..." för mycket och nästa gång är det ett barn som råkar snubbla på tok för nära hunden. Tänker på er mina finaste...

Nu ska bara de två stora hålen gå ihop sen tror jag att det blir bra, muskeln är slitsad och nerverna inte med på banan så underarmen saknar känsel. Tatueringsdags? Tunt alla hål alltså;) ;)

För övrigt så smälter vi bort i värmen, imorgon är det tävling och jag undra om jag ens får liv i min hund... Men han måste få känna på att vara på en tävlingsplan i denna hetta och jag måste få se hur han reagerar och hur jag ska förhålla mig till det. Så får vi ihop över 100 poäng imorrn så kommer jag att vara glad :)




Nästa gång så ska jag berätta om något helt otroligt intressant, så håll koll så kommer det komma tips utan dess like! Ni får bilden som en ledtråd... :)


Sist av allt. En tanke till de som saknas sin själsfrände och pappa. Ni som saknar en vän.

Sorgen kommer läka. Men saknaden blir kvar.
Men minns honom idag, såsom han var igår.