Mål för SSM och ett par tårar.

Just nu vill jag bara grina lite, min hund mår inte bra men han är inte jättedålig just nu. Jag använder en olja som jag köpte på Eldprovet som ska hjälpa mot allt. Men det innebär att det luktar nyoljad eka här hemma. Inget som stör grabbarna men jag tycker att det sätter sig överallt i lägenheten.
Jag hoppas att han läker så pass att han kan ha spårlina på tisdag, men går det inte så går det inte.

Efter många tankar fram och tillbaka så har jag kommit fram till att vi oavsett kommer att inta planen, Samson har på två veckor blivit översexuell som ett svar på att han inte får träna. Fint.
Så om jag inte tävlar så kommer han ju ligga stilla i en vecka och även om han går på halvfart så är han fullt kapabel att tugga sönder saker, typ BIA-bädden på jobbet dog idag. Han tog ut frustrationen på den efter att jag pillat på honom i en halvtimme.

Målet med årets SSM är följande:

• Presentera en helt ny tävlingsmiljö för Samson.
• Stötta honom att orka så han tycker att det är roligt trots trötthet och att matte är nervös (vilket jag räknar med att bli) och inte riktigt tävlingsmässig.
• I spåret så vill jag att han är harmonisk och gör korrekta spårstarter efter apporterna, vilket jag kommer hjälpa honom med efter första apporten, den första apporten är testapport. Jag kommer inte korrigera i vinkelarbetet som jag gjorde sist på tävling utan ha is i magen och se hur han löser ut de problem han kan tänkas stöta på.
• Stör linan och han inte vill så kommer jag be att få avbryta och så kör vi ett kort spår i sele vid sidan av med ärmbelöning.
  
• Inte bryta något moment i eliten utan stötta honom till rätt beteende om han får vindsbrand, vill även plocka bort mina DK:n som jag fick på tävlingen sist och öka på vittringspoängen. Beröm under momenten om han blir låg.
  

Anledningen till att jag styr upp det såhär är för att jag inte ska gå in i mitt tävlinghumör, jag kan och får inte bli besviken på honom eller mig med tanke på att jag inte har med mig hela min hund på plan och inte hälften av den träning som jag hade velat haft i bagaget. Även om vi var ute i sista minuten så hade nästan två veckors träning gjort lite nytta, men jag får köpa tre bärs till Uffe :)

Just nu kör vi på motorvägen med handbromsen i kan man säga, men han vill mer än något annat. Men han kan inte.
Grät en skvätt i ren frustration idag när jag pratade med en kund som vet hur det kan vara, han måste bli dålig igen för att utredningen ska sättas till och för att man ska kunna ta proverna som är planerade. Sämre kommer han att bli och det skär i mig att min lilla älskling mår dåligt.
Men det har varit att veterinärerna tycker att jag sköter om hans problem så bra att man gör inget, men hunden är aldrig 100 % på banan. Efter förra omgången så fick han på medicin i 30 dagar så fick jag träffa den hund som han egentligen är, DEN hunden vill jag ha tillbaka!
All bröstvårtor har läkt nu iaf, innan var alla spruckna och blödde och den glansiga huden har lugnt sig lite. Ska olja lite till innan vi somnar.

Tack för allt stöd ni fina, det betyder så mycket! Vi kommer igen! Det lovar vi!

Imorrn rullar husvagnen ner till Habo och kennelmamma och kennelpappa, Samson ska få visa sig lite och leka med ett överfall/modprov. Vilket han kommer älska även om han är tröttis.

Den hunden är fantastisk, hur många kan lägga upp sin kamrat på röntgenbordet utan lugnande och spänna upp käken? -Röntgade käke och armbågar, som ser kanonfina ut! LYCKA!- Även om det blöder och gör ont så får jag göra vad jag vill när han är dålig, han skriker men rör inte en fena. Kan ni ens tänka er hur det skär i mitt hjärta? Han är min prins, mitt hjärta, min heffaklump och mammas gris...