Fick ett mess av mamma när jag satt på lektionen att hon och Sissi skulle träna på DTBK och jag var inte sen på att svara med "Jag hänger på". Dock så höll jag mitt löfte till mig själv och lät Samson vila.Vilket resulterade i att han i sina frispel i bilen -blir sån när lillebror får komma ut först och träna... Funkar även kanon på tävling ;)- startade larmet... Antagligen trodde bilen att den skulle haverera...
Quarre och jag har startat med apporteringen, Jonas har inte rört den så det var med stor spänning som vi tog oss an detta projekt. Nu har vi kört tre pass och jag trodde jag skulle ha tinnitus by now men döm om min förvåning hur fint det har gått. Han är überkänslig grabb så man får inte bli irriterad, stressad, sur eller belöna bort honom -alltså slänga en boll eller liknande- så han drar upp stressen. Ni kommer se vilken tabbe jag gör på filmen! Nu är det ju inlärning så då köper jag att det går långsamt och väljer mina strider, när han är säker på vad han ska göra så lägger vi på stressorer allt eftersom och då kommer farten naturligt. Testade att sparka igång sirenen för att se om han kunde hantera sig själv och komma tillbaka, ni ser det i slutet och eftersom han är trött så fungerade det kanon. Strategen Jeanette :D
Nästa steg är att köra apportering när han sover... ;)
Eftersom jag glömde att filma i början när han faktiskt gjorde riktigt fina lägganden och inkallningar så får du -älskling- nöja dig med några sekunder av lydnaden i "efterhand" och kika på omgång 2 av apporteringen detta träningspass :)
Från Talanglägret kommer detta citat:
"Först när du tagit kontroll över precis alla omständigheter kan du skylla på otur" -Malin Bayard
Ännu en tjej som sätter relationen med sitt djur främst, hästen måste lita på dig och även om den tvekar så ska den hoppa. Man blir ett, slutar du rida så kommer hästen sluta jobba för dig och då kommer man inte långt. Tillsammans måste man möta hindret.
Känslan att spränga fram över fältet mot nästa terränghinder eller hoppa ut för en bank -typ som ett trappsteg ner i vatten oftast, kan var flera meter...- där man knappt vet om man kommer överleva -japp ni som tävlat eller ridit terräng vet vilken känsla jag pratar om- men din häst litar på dig. Du säger att ni SKA och den lyder... Den underbara känslan när man känner suset i magen och hur hästen ligger på i handen igen för att ta sig till nästa hinder. Underbart.
Samma känsla är det när man tränar/tävlar hund och man blir ett... Känslan i lydnaden eller i spåret... Vem har inte fått gåshud under ett riktigt bra skyddspass?
Eller så är det för mig... Hur är det för dig?
Guuuuuud vad jag saknar häst... Har inte ridit på ett år snart... :(
Ser väl kanonhärligt ut :-)
SvaraRadera