En rabiessmittad symaskin

Samson och Jonas på träningshelg i Habo 2008 :)

Idag så for jag med pojkarna till Enköping för att spåra med Camilla och FarreFluff. Vi inledde med en premiär på enbart hårt underlag. Men inställningen "Går det på röv*n så är det ju bara att göra om och rätt!" så gick vi ut och jag får erkänna att jag nog var en aning skeptisk lååångt inne... MEN han löste det utan problem och vi kom till slutapporten, det blåste halv storm vissa bitar men han kämpade på i kärnan och Camilla gick och kikade på honom och berömde grisen när han gick perfekt. Coolt att se hur han kan hålla sig lika bra i spårkärnan på grus som på fält :)
Men detektiven Ljungberg sa lite fint "Vi ska se om han gör samma sak på vallen..." -fältet på Camilla-språk-
Han gjorde ett kanonspår, med lite fuffens vid apporterna, men jag får ta på mig det! Har inte lagt ner så mycket energi på dem eftersom han lägger sig på mina apporter. Men han är ju så tråkig att han är exemplarisk i mina spår eftersom han vet att det är "dressyrspår". Så han spårade kanon MEN Camilla har en sak gemensamt med min mor, hon är en av två som kritiserar mitt och Samsons spårarbete. Många ser bara att han spårar så jäkla bra och jadajada men jag har haft ett problem med att han lixom flyter i spåret -ser kanon ut men ska man vara petig så...-, fel energi tycker jag och Camilla gick och synade Mammas gris.
Så satte hon fingret på det, något som kan hända när man spårar mycket själv och inte ser hunden från sidan. Så nu blir det detaljträning och en typ av engagemangsträning i spåret. Det ska inte bara se fint ut, det ska vara fint rakt igenom! :)

Sen åkte vi till Sk Enköping och körde lite lydnad, Samson körde bara lite lajbans lydnad och så fortsatte jag med Quarres apportering som jag påbörjade igår.
Igår så var han tokfrustrerad hela tiden och skrek över tiden och tuggade som en rabiessmittad symaskin. Men jag körde på och skrattade mest åt hans mentala sammanbrott. Vi kämpade och kom så långt som att han kom in med den och satte sig och höll den stilla innan jag tog den och körde ny jaktretning. Idag... HÖLL HAN TYST hela tiden med något enstaka ljud och kom in hela vägen och höll lugnt och fint. Det gäller verkligen att inte bli irriterad eller sur på honom, då kommer frustration från hans sida, man kan inte belöna med godis eftersom han inte äter det och byte med annat föremål skapade bara mer frustration.
Men de framstegen vi gjort på två dagar tog mig typ två veckor med Samson och han var ju inte känd för sitt samarbete när han var i den åldern -8-14 månader- då vi tragglade med detta :P

Nu blir det att njuta av att min älskade Sammy är trött och faktiskt ställer upp på att kela, han sover ju ändå... ;)