Jag håller på att dö!

Efter många "jag börjar på måndag"-löften så insåg jag till slut att jag inte klarar att tappa kilon själv, tappar jag så hämtar jag upp dem sen igen. Dippar med träning och stress kring allt med skola och hundar gör inte saken bättre.
För två veckor sen så kom domen som fick mig att inse ovan, jag fick ont i hälsenan! Det var grova svordomar som haglade ur mig och att jag fick skylla mig själv var ju en sanning som sved.
Men i måndags så tog jag kontakt med den lokala Tjockisklubben och trots att det kostar mer än jag vill betala så insåg jag att det var bara att bita i det sura äpplet.
Efter en utvärdering av läget så konstaterades det att jag skulle rena ut kroppen med att gå på flytande föda i typ 2 veckor, dock så kom talanglägret i vägen så det blir kanske bara en vecka.
Hur som helst så tänkte jag bara dela med mig av denna privata information, mest för att det är så satans jobbigt... Usch... Att inte tugga kan göra en galen. Hungern är inga problem men tristessen är helt enorm!
Snart är dag 3 avklarad och jag misstänker att alla mina glykogenlager tömdes redan igår, så det blir bara hundpromenader och inget gym. Då kommer jag att kräkas av utmattning.
Någon som har erfarenhet av soppdieter? Jag är emot det men som sann skeptiker och med en smula ödmjukhet så tog jag hennes ord och satte igång. Sen finns det sk halvfart och sen kommer jämnviktsprogrammet. Jag är låst i ett år så det ska väl vara själva fan om man inte kommer tillbaka till sin forna form...
Målet är att tappa ett par kilon så hälsenen ger med sig och sen låta träningen ta resten, men jag tror det kan vara en skön motivation om man får medvind på startsträckan :)

Vad jag väger spelar ingen roll, men när kroppen säger ifrån och min träning blir lidande pga att jag har ont... Då är det läge! Sen har jag ju min lilla utmaning som ligger i startgroparna, men den håller jag för mig själv, dock så måste jag vara i form tills dess. Rippad ren av! ;)

Nåväl, det är super synd om mig och jag förutsätter att alla som läser denna blogg tycker det om mig! ;)

Nu ska jag trösta mig med en 1,5 timmes promenad med pojkarna, de har knappt rört sig under dagen men eftersom både jag och Jonas tog varsin 45:minutare innan kl 9 med dem så överlever de nog :)