Att sen så inspiration av en tjej som är rätt händig med hund, det är ju lixom det som gör en sådan här dag fulländad! Tack Becca och gänget!
Vi inledde med att göra de första vind och ljud-markeringarna på länge!
Det har varit mycket tomt och nu äntligen fick han träff! han var lite väl taggad i början men allt eftersom så blev han lugnare och lugnare och när slutligen ljudet kom så var det verkligen PERFEKT markering! Inte ett ljud! Måtte Siw läsa detta.... och jag kunde följa upp och slutligen släppa honom.
Det båda gott inför kommande äventyr eller vad säger du mamma?
Nu håller vi tummarna för framtida utveckling och att vi får vara med i leken när det bli verklighet....
Ni som läser får veta mer när fler beslut fattats på högre ort....
Spåret då?
Rebecca la som vanligt ett spår som man funderade på om hon har någon gång hade en tanke på att jag skulle ta mig levande ur skogen. Vid ett tillfälle så stod jag och skrek rakt ut "SKÄMTAR DU MED MIG!!!?" i hopp om att mitt vrål skulle nå henne där hon satt som mottagare i slutet, samtidigt som jag firade ner min hund för bergskanten i spårlinan. Brant?Åh fan!
Samson gjorde ett sånt där härligt jobb som gör att man går bakom och skrattar lite åt hans nästan barnsliga iver. Han vet att det vankas klurigheter när Becca gått ut spåret och det går han igång på kan jag lova! Fint jobbat på motionsspåret som hon följt och lugnt och metodiskt med en svajande svans. Ja just nu så är han så förbannat fin i bruksspåret så man får ju spader!
Jag hade beställt ett motivationsspår så istället för apporter så låg det lite olika leksaker i spåret och Samson var ju rätt glad över detta. Men å andra sidan kändes det som att han hade räknat med något sådant när det är Becca som är spårläggaren? Sen satt hon ju i slutet och det var en hund som hoppade jämfota fram de sista metrarna, alltså han är för jäkla go den där Heffaklumpen! Älskade ordägliga hund! Är så glad att du är min!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar