Han är så djävulsk överanalyserande första kilometern, som om att han letar efter problem att lösa. När han sen passerar kilometern så är det som om att autopiloten slår på och han bara kör. Inga tveksamheter och kanonmarkeringar på alla apporter av konstiga slag!
Den bästa var en "Fischemans friends" påse som var ihopknöglad och när han markerade han så fick jag leta en bra stund i beckmörker, Samson försökte hjälpa till och efter någon minut så hittade jag den.
Sen spårade bi vidare till slutet och letade oss ner till bilen genom mörkret. Död mobil är inte att rekommendera när man spårar i mörker...
Elsa fick ett talspår på fältet vid parkeringen, kalaskalas! Första mörkerspåret! Hon är så söt när svansen går som en propeller och glädjen är total, lilla loppa...
Imorrn kör vi igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar