Samson spårar som om han spårat IPO-spår för jämnan. 5-10 spår på två år är nog närmare sanningen...
Solklara markeringar och ok vinkelarbete! Fick beröm av lilla mor för att mina energier landat rätt. När han höll på att gå över tredje vinkeln så ryckte jag på axlarna och släppte ut linan. "Lös det!" sa jag och pratade vidare med mamma. Vad händer? Perfekt problemlösning! Inget snurr utan lugnt och kontrollerat och sen vidare i spåret. Gullegris!
Så snuskigt bra jobbat av en kille som spenderat sina spårtimmar iår i skogen...
Elsa visade hur man spårar genom att åla på framdelen och springa med bakbenen. När det inte gick så gick marschen vidare på fyra tassar och jag skäms över att jag inte tagit tag i detta ordentligt ännu.
Men det är väl kopplat till att jag känner att min känsla inte är synkad med hennes behov... Man undviker helt enkelt saken för att inte misslyckas. Rädslan styr... Prestationsmänniska? Jotack!
Men två spår senare så log jag och konstaterade återigen att jag VET vilken känsla jag saknar i lydnaden....
Så målet för känslan är satt!!!
Tack lilla mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar