tisdag 21 maj 2013

Känslan när man löser upp knuten lite till...

Jodå visst är vi i en ruggig kravfas lilla Elsa och jag, ibland känner jag hur frustrationen kommer smygandes och tålamodet vill ge vika.
Men då är det bara sträcka på sig, ta ett djupt andetag och på't igen!
Några har skickat meddelande och undrar hur jag jobbar med henne och det är ganska enkelt. Jag har bestämt mig för att skapa kaos i alla andra beteenden som hon försöker använda för att komma  undan kravet. Dvs det är både psykiskt och fysiskt jobbigt att göra ALLT annat än det jag kräver. När hon gör rätt så blir det som att stormen lägger sig och jag ser till att hon får känna sig som min lilla prinsessa. Svansen vill jag ska vifta lite ödmjukt och ögonen ska bli lugna. Då är vi på rätt väg.
Idag inledde vi pass 3, det börjar alltid på ruta ett men ju mognare hon blir i processen desto snabbare går hon vidare. Idag inledde hon med att fly. Sen provade hon att sitta fot, men jag puttade bryskt bort henne. Sen gick hon ut. La sig. Körde hakan i backen. Hela tiden var jag på henne verbalt. Till slut fick hon panik och det jobbiga jag skapade övervägde det jobbiga apporten stod för. Då grep hon den bestämt!
Det hela slutade iaf att jag fick fem apporteringar på rad gjorda. Trav/skritt ut och galopp in, kalasfin hantering och lugna energier inne hos mig.
Nästa pass ska jag plocka in och använda godis, hittills har vi bara jobbat med "oss" som verktyg.
Som svar på varför jag gör detta så kan jag säga att Elsa inte har några som helst problem med föremål, på hennes tuggande och hysteriska villkor.
Det får hon gärna pyssla med, men om matte säger "apport". Då är det apport och inte flismaskin som gäller.
Stress får inte finnas i detta läge, då missar hon information och vi skapar tusen små små konflikter som jag måste reda ut på olika håll. Det får gärna gå i skritt nu. När säkerheten kommer. Då kommer farten. Galoppen in är ju redan där. Fina lilla surikat!
Jag tror att jag på detta sätt kan vinna hennes förtroende och framförallt så slipper vi diskutera HUR detta ska gå till i framtiden. Apport är apport. Gör hon som jag säger så kommer jag få henne att känna sig som miljonvinsten!

Detta är mitt sätt med DENNA individ, det passar INTE alla! Inte Samson exempelvis.

Nu ska jag planera nästa pass och upplägget av konflikt där.
För vet ni?
OM man VILL ha konflikt. Då får man rätt känsla i bröstet när man löser ut den.
Det är när vi övervinner konflikterna som vi utvecklas!


1 kommentar:

  1. Jag är så imponerad av hur modig du är i din träning! Jag skulle aldrig våga sätta min egen hund i sån konflikt, jag tror inte jag skulle reda ut den... men det hade varit så fantastiskt att få vara en intressesmurf på din axel när du tränar!

    Rapportera mera om hur det går!

    Kram Alexandra

    SvaraRadera