I spåret mötte vi en annan kille med labbe när vi satt och fikade, vi hälsade och han spårade vidare. Vad ska man göra? Alla får ju vara i skogen!
Jag släppte på Samson på spåret igen och det bar iväg, tre rådjur dryga 20 meter längre fram... Inte en SUSNING till att ens kontrollera deras övergång! Grymma hund!
Nere vid sjön möter vi labben igen, vi skrattar lite och jag säger att vi har ett certprov. Jag frågade om han fått med sig någon av mina apporter. Men det har han nog inte.. Säger han.
Dock hade han tappar en dummie i mitt spår... Den fick Siwan när vi kom tillbaka.
Med ett helt fantastiskt spår bakom oss så traskar jag bakom min älskling och njuter i fulla drag! Plötsligt ser jag hur det glittrar till ute till höger. Är det min bil? Då ser jag vimplarna till min patrullstig. Snabbt ringer jag Kikki och meddelar att jag inte har slutet. För inte har man korsat min patrullstig när man lagt spåret??? Så korkade kan man inte vara? "LETA! Du har gott om tid kvar ju!" säger Kikki.
Jag börjar leta bakåt. Till slut ger jag upp och går ut på vägen som ligger en bit bort.
Jag rastade av Samson och sen mötte jag Caroline.
Vad som hade hänt var att jag sett CAROLINES bil och vimplarna till en oanvänd patrullstig. Inte min egen bil och inte min egen patrullstig.
Mina låg dock inte många meter därifrån.
Så istället för att lita på Samson så la jag mig i och sökte bakåt.
Jag hade ca 50 meter till mitt slut när jag avbröt. SJÄLV!!!
Av sex hundar är nu två kvar, några andra fick omspår. De hade hundar i spåret eller bakspårade en annan deltagares spår. De fick alltså tekniska fel.
Jag avbröt och gjorde därmed en förarniss. Samson fixar ju att spåra med sådan störning och eftersom han IPO-spårar så är han ju I spårkärnan hela tiden och han är duktig på att riktningsbestämma, även om han skulle gå på fel så vänder han inom kort och spårar åt rätt håll.
Så jag kan inte som ovan åberopa tekniskt fel... Typiskt.
MEN trots all ilska över att vi inte fick omspår när så många andra fått det för mindre grejer än så.... Tja...
Jag mös verkligen av att gå bakom Samson. Snacka om guldgruva till hund! När vi kom ner till sjön så gjorde han en ljudmarkering, men inte mot Labbe-mannens barn som var vid bryggan och fiskade utan mot ett par som kom gåendes på stigen längre bort. Så grym!
Spåret var en klass för sig! Jag vågar med lätthet säga att han spårat bäst av alla hundar under dagen, inte en tvekan om att han är bäst där... Finaste älskling!
Nu håller vi tummarna för tjejerna som är kvar! Lättnaden att bli godkända efter omspår och allt måste vara en rätt gooo känsla!
De har båda FM-hundar och har sökt dressörtjänster på FHTE, så det kommer vara grymt på CV:t om de utbildat Försvarsmaktens egna hundar, det bådar gott för framtiden :)
KOM IGEN TJEJER! KÖÖÖÖR! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar