Skadad och döende...

Samson med Gul pluton förra veckan, han får gå med där det finns plats... Notera Tango ( Greyhound) och Baltos (labbe) blick... Anpassningsbar får man väl kalla honom;-)

Otursförföljda är vi iaf, det är ju alltid något! Samsom är halt, misstänkt stukning i dagsläget, dock så är han bättre än igår så det är ju alltid något. Blir han inte bättre efter helgen så åker vi till sjukan och röntgar. Erfarenheten säger att åker vi nu så blir det koppelpromenad i en vecka så den diagnosen ställer jag själv.
Han demonstrerar med att matvägra extremt så idag for det i kattmat och han går numera på Medium junior som är fett och proteinrikt som satan! Han har tappat från 43,2 till 39,9 så det är en rejäl minskning... Men han blir dock väldigt gosig när han har ont, lite som karlar blir överlag... ja ni vet! "Ni kvinnor pratar om att föda barn!"
Han ligger på mina fötter och piper om jag lämnar rummet och tystnar och somnar om när jag är tillbaka efter toalettbesöket.
Gör man det stora så kommer han haltandes och krafsar på dörren och påminner om att han faktiskt är döende och behöver uppassning! Helst så ska man öppna så han kan lägga sig på golvet inne på toaletten och övervaka så man inte hoppas in i duschen... om man gör det så ställer han sig vid dörren och blänger tills man dyblöt hoppar ur och omedelbart öppnar dörren så han kan ställa sig på utsidan och krafsa på dörren...
Satt vid datorn och när han inte fick uppmärksamhet så suckade han och gick in i sovrummet (läggdags är vid ca 21.42 för Samson), eftersom matte beslutat sig för att blogga. När hon tio minuter senare hör ett stönande och pustande samt stökande i sovrummet...
Vem ligger nergosad och håller just på att somna in bland duntäckena? Jo Samson...

Japp han är hård, tuff och ball den killen...