Älskar min hund...

Var iväg och spårade med lilleman idag och jag är så imponerad, ibland undrar jag om jag ens haft med honom att göra rent inlärningsmässigt eller om han bara är så duktig av naturen...
450 meter med 6 vinklar och 7 apporter av olika slag (vill att han ska markera ALLT så länge det är rätt ID), han la sig PERFEKT (rakt och som en sfinx) vid alla apporter utan minsta hjälp, första vinkeln lät jag honom tvava in i så jag kunde korrigera. Sen tog han alla vinklar PERFEKT och efter halva spåret släppte jag ut hela linan och han fortsatte påvisa och vinkla på samma sätt, något lugnare men ibland upplevde jag honom som vinglig med bakdelen...

Jag var så salig och han blir ju lika salig som jag! :-)
Appoteringen satt som en smäck! Tack för stöttningen i mitt beslut mamma...
Visst är det märkligt att vi människor har så svårt att ställa krav? Framförallt ovillkorliga krav på våra hundar? Visst rör det sig om tvångsmässig inlärning, men så lycklig han blev idag när hon kom in första gången och det var verkligen en perfekt ingång med rätt sträckning i bröstkorgen och allt! Min lycka smittade av sig och han studsade upp i min famn och omkull for vi men det gjorde inget, jag var så glad så även om svanskotan gick av så är livet gött:-)

Älskar min hund så det gör ont i mig, varje gång jag tittar på honom så kan jag inte låta bli att le och tänka att han faktiskt är min. Bara min.

Till Martina:
Uj, vi har många svängar jag och Samson, han är en tuff kille som kräver en hel del...
Vi lägger mycket tid på framförallt vår relation men även på ren lydnadsträning.
Han är ingen hund som bara blivit den han är, det finns mycket allvar/dominans och framförallt självständighet i den jycken. Han lämnar gärna plan och sticker om man säger åt honom att man skiter i honom. Han behöver ingen och föredrar att vara själv.
Han samarbetar gärna, men BARA med en ledare. Inte för belöning eller godis, då kan har sluta vilken sekund som helst och lämna mig.
Med apporteringen så var det ju från början att han inte ville ta apporten (maj), sen tuggade han frenetiskt i kamp och stack med den(juni) och nu har vi kommit så långt att jag bara bråkar med positionen.
Jag har jobbat rent etologiskt med hans drifter och med en ganska lång inlärningsfas och nu är vi i en absolut kravfas.

Med att han travar in i vinkeln menas att jag joggar i spåret så han automatiskt går över vinkeln så jag får chans att korrigera. Så jag därmed får en chans att belöna honom ordentligt när han gör rätt.
Jobbar med minnesbilder hela tiden.
Hur man korrigerar är oviktig, det är vilken verkan ens korrigering har som betyder något. Sen får man givetvis aldrig vara elak mot sin hund eller skada den.
Men viktigast av allt är att man kan fylla sin hund med energi och att ens beröm verkligen betyder något, det gör man BARA med ett rejält ledarskap.

Hoppas det gav något;-)