Jag välte bänken utanför och tränade hopp med Samson, har testat lite snabbt en gång innan men det var evigheter sen.
Efter att ha visat honom ett par gånger så hade han fattat och jag ställde mig längre ifrån för att han skulle få mer fart och inte vara rädd att springa in i mig.
Han fick komma in i position... men han var inte snabb in... hur tänkte du nu Jeanette Hedman?
Bara för att han lärde sig hoppa snabbt så ska det bli allvar? Hur många minuter hann ni hålla på? Två eller tre? Då inklusive att du släpade fram "hindret"?
Jag kom på mig själv och fick en sådan uppenbarelse, bara för att han lär sig fort så ska han inte få njuta av att han faktiskt är duktig! Tåget kan stå kvar på stationen...
Så vi började skojhoppa och busa kring hindret, gissa om han började ta i över hindret!? Det var som när man hoppar studs med häst och avslutar med ett högt hinder. Som de tar i :-)
Nu ska vi ut och ta in spår och jag tänkte plocka fram apporten och se om vi inte ska leka lite idag så till helgen så ska det brukas lite allvar på den fronten...
Ibland har man allt för bråttom... Kråkan är inget undantag... Eller vad säger vi Kråkan?
Ja, precis, fråga mig. Är det konstigt att Ultra inte apporterar när jag aldrig förklarat vad det är? Nej nej, då kastar man ut apporten och kräver att hunden ska hämta, komma in (utan att tugga förstås), sätta sig snyggt och prydligt, hålla fast, lämna av och gå in i position fot. Hm, vad hände med att leka in momenten...?
SvaraRaderaVi får påminna varandra, Kråkan!
Stay safe!