lördag 25 september 2010

Tiden springer iväg och nu ska jag ta och lägga lite tid på era frågor! Here we go!



Man blir så himla imponerad!!! :)

Du skrev i något tidigare inlägg att man gärna fick "önska" något som du skulle skriva om :)
Jag skulle vilja ha lite tips på hur man får den fina relationen med sin hund som du så ofta skriver om! Hur du agerar i olika situationer osv!

Jätte kul att följa din blogg!
Mvh Linda

Hej Linda!

Jättekul att du läser och uppskattar min blogg!
Nu till din frågeställning som faktiskt inte är så lätt att svara på om man ska vara exakt, men i runda svängar så ska jag förklara hur jag tänker, några känner säkert igen mitt resonemang.
En bra relation med sin hund är grunden till allt, utan den så stöter man på så många farthinder både i vardag och träning. Men det man ofta glömmer är att göra skillnad på vardag och träning, det är i vardagen man bygger relationen som man sedan tar med sig ut på plan. Är Ni med på mitt tänk?
Vad bygger då relationen på? Enkelt. Ledarskap. På ren etologi bygger man grunden till en bra relation, man tar vara på vad tiken lärde dem i valp
lådan och bygger vidare på samma band. Lätt som en plätt! Trygghet, tillit och harmoni kommer som ett brev på posten, då kommer tonårstrots, problem och de saker som utan relationen hade blivit en plåga att bli så mycket lättare!

Det viktigaste för mig är den tillit Samson har till mig, att han tar emot hugg efter hugg av en attackerande hund i väntan på att matte kommer fram och sprakar bort den -visst låter han groteskt, men han får ju KÄNNA att han vill skada den andra hunden-, han kommer ALLTID när jag ropar, han kan få ingrepp utförda under min närvaro, han litar på att jag kan lösa allt -så långt att han alltid frågar om vi inte tillsammans ska springa efter haren eller rådjuren som köpte förbi ca 3 meter framför honom- Vi är ETT, ett team, Team Mamma gris.

Här började vi vår resa... Mammas gris...

Det är svårt att förklara hur man ska agera och vara kring sin hund för att bygga upp den här relationen, mest för att det bygger på en känsla som man har över tiden när man är med sin hund. Känslan finns i bröstet hela tiden, auktoritet är det bästa ordet. Men för många är det så negativt laddat, medan jag ser en människa jag ser upp till.

Men då kommer man till att det är hundar vi jobbar med, inte människor -Japp de pratar inte svenska och är inte bärare av de sju dödssynderna, med andra ord enklare - Då får man ju oxå tänka på att man inte kan förvänta sig att de ska förstå dina kommando, eller för den delen inte kan hela Svenska Akademiens Ordlista utantill... Eller? Man måste bygga språkbroar som grundar sig på det taktila språk som hundarna har. Nu kanske ni förstår att jag inte jobbar med "Man får inte säga NEJ till sina hundar"- metoder -För min hund innebär det att jag idiotförklarar honom som en icke tänkande varelse...-

Exempel på det: Tittar min hund bort under fria följet så tabubelägger jag det med ett "nej"-som jag lärt honom vad det betyder genom hans mammas och kamraters taktik- och när han då avbryter "felbeteendet" så belönar jag. Då blir det inte lönsamt att inte ha kontakt med mig. Är ni med? På så sätt blir det ju lätt att träna störningar/nya moment och förklara hur han ska agera i dessa situationer. Vilket skapar trygghet hos mina hundar. Sen ökar man svårighetsgraden och så får hunden med trygghetspaketet i bagaget lära sig att hantera sig själv utan min hjälp och söka sig till rätt beteende. Blir det för svårt -Typ om Jonte står och hojtar LIGG och viftar med en boll framför oss på 1 dm avstånd- eller om figuranten står och jävlas med oss- så kanske jag går in och stöttar med ett "nej" och belönar rätt beteende.
Oavsett om jag är på träningsplan eller i vardagen så vill jag att min hund ska ha självförtroendet att pröva beteenden -läs vilja arbeta och framförallt viljan att vara mig till lags- med en bra relation så kommer hunden att studsa av lycka när den gör rätt eftersom din ärlighet och samtycke kommer att betyda allt!

Hur Du ska agera i olika situationer går INTE att säga, det är så individuellt! Med Samson måste jag vara tuff, aldrig släppa på ledarskapet och gör han något galet -i mina ögon- så gäller handfasta tillrättavisningar -svart- och sedan solklara växlingar till ett ärligt beröm -vitt-. Svårt men ett MÅSTE! Är jag minsta irriterad eller sur när jag korrigerar honom så blir han arg och säger ifrån, är jag sund och endast auktoritär så får jag göra vad jag vill, är jag kvar minsta lilla i den känslan när jag berömmer honom så blir han tveksam, japp en sund kille! Men något krävande...
Med vår lille så behöver jag knappt morra på avstånd i de lägen som jag, när Samson var i samma ålder, var tvungen att släpa honom i nackskinnet för att han ens skulle reflektera över att han var ute på tunn is. Är Ni med? Individanpassning på hög nivå!

Det viktigaste är att Din känsla i magen är rätt, det du gör ska Du vara säker på. Tvivla aldrig, då kommer Din hund att tvivla på dig! Blir det fel så ryck på axlarna och gör om och rätt!

Alla gör olika och så här tänker jag och så fungerar mina hundar bäst tillsammans med mig, men det är ju ett ihopkock av allt jag lärt mig så här långt...
Hitta Din egen väg, strunta i vad man "ska" göra och pröva själv! Där har du nyckeln till en bra relation, våga och åter våga!

Nu vet jag att det sitter folk som tävlar på hög nivåeller hållit på i 30 år som åmar sig över att man inte ska uttala sig om man inte tävlat SM eller VM eller gått på Hundskolan i Sollefteå under dess glansdagar, men det är ju inte vad vi pratar om här, eller hur?
Samson och jag har kommit dit vi är själva, med knep och knåp och inspiration från andra. Det är MÅNGA ensamma timmar på olika gräsmattor, promenader, spårfält, skogar. Många timmar jag suttit i bilen och dunkat huvudet i ratten över att jag missat ett beteende, eller skrattat åt att jag gjort ngt galet och känslan av att komma på det uppenbara är oslagbar! Oavsett om man har en hund på elitnivå eller som sällskap.
Den som läst detta och stört sig har ju ägnat ett par onödiga minuter...

Har Ni möjlighet så gå Hundfostran på RM's Hundcenter, Rose som är utbildningsansvarig håller kurser runt om i landet och är ni ett gäng så kan man hyra in henne för just det teoripaket och praktik som är grunden i mitt tänk. Önskar Ni så hänger jag givetvis med och stöttar! Annars är Tävlingslydnaden mitt paket på Hundcenter.

Sen har vi ju en vecka nästa år med min -och många andras- inriktning på hund, Väddö-läger! Kolla in och anmäl, det kommer Ni inte att ångra! Längtar redan så jag kan spricka!

Nu måste jag iväg! Hoppas du blev lite klokare på hur jag tänker, annars så fråga på!

Så fort jag får tid ska jag ta era andra frågor!

Kram på er!


2 kommentarer:

  1. Tack för det fina svaret!!
    Man har så himla mycket att lära när man är ny i hundvärlden :)
    Tack för att du delar med dig av din kunskap! :)

    Jag hittade ju din blogg genom Hanna (lilla my som jag tror du kallar henne!). Ni två borde ordna en lydnadshelg på hennes gård med er som instruktörer!!! ;)

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Verkligen jättteintressant läsning!
    Man blir ofta ombedd att inte säga nej till sin hund när man går kurser på SBK, men när man läser ditt inlägg så får man upp ögonen lite.
    Som du skriver så är det ju att ta tillvara på deras eget språk och eftersom du verkar ha en tanke och även ett resultat på att behandla din hund som den "tänkade varelse" som den är...
    Era resultat inom två HELT olika grenar talar sitt tydlig språk om dina metoder och tankar.

    Mera, mera säger jag!

    Kram Anna

    SvaraRadera