Tillbaka i verkligheten!

Nu är vi hemma igen, kan knappt hålla ögonen öppna... Men eftersom Jonas bygger sängstomme så får jag vänta innan jag kan krypa ner.
Bilder från veckan kommer senare...

Jag har verkligen utvecklats denna vecka, jag kom dit med tron om att jag hade en viss hund och lämnade lägret i ett brutalt uppvaknande som just nu maler i mitt huvud.
Jonte och Rose har vänt ut och in på alla mina kunskaper och verkligen utmanat mig som förare.
Löjligt nog så har vi inte tränat många minuter under hela veckan, men Samson har ALDRIG varit så trött som efter ett par minuter på lydnadsplan.

Han har varit brilliant i spåret och verkligen imponerat med sina 11 månader och spårnoggranhet som vilken vuxen hund som helst.

Igår så blev min frustration så stor att efter att ha löst ut min och Samsons konflikt så rann tårarna och ville inte ta slut... Han är en tuff kille som gärna väljer att gå in i kamp istället för samarbete, han utmanar och är odräglig, men den dag som han väljer samarbete till 101% så kommer jag jubla och köpa en Gucci-boll till honom (eller hur Uffe!?)

Men som Jonte och mamma säger så är det så här om man inte väljer den snabba vägen, vill man ha det jag vill så kommer det ta tid med en så hård hund. Visst hade jag kunnat ta fram en boll och lärt honom allt, det fungerar asbra, men då hade vår relation varit kass vilket hade visat sig i de andra grenarna...

Han måste in i lydnadsfacket innan jag kan släppa upp honom i något annat, annars kommer jag ha en lång väg tillbaka...

Men han har en potential som jag älskar och som de flesta sagt så kommer aldrig han ha problem att lösa uppgifter långt ifrån mig, men ska det fungera så måste han packas ihop först...

Men det bådar gott inför skyddet och spåret;-) Mammas lilla prins...

Jonas är numera auktoriserad träningsfigurant och har fått mycket beröm från alla deltagande på skyddet och han har gjort ett hästjobb i figurantväg under denna vecka med värme och allt. Jättegrattis älskling! Jag är så otroligt stolt över dig!