tisdag 9 april 2013

Det låter så förbannat! Ett inlägg om ljudande hundar...



Det har hänt vid ett flertal tillfällen att domare har påpekat att jag har en tyst schäfer, det brukar oxå komma kommentarer om att jag haft tur som har fått tysta schäfrar från andra förare. Det är en vedertagen åsikt där ute att schäfer är en ljudande ras. Vilket jag inte har svårt att förstå!
Men varför finns ljudet? Är det verkligen vår ras som är en typsikt ljudande ras? Är mina hundar ovanliga?
Jag vill sätta min högra arm på att mina hundar INTE är ovanliga, utan att deras träning är anpassad för att de inte ska ljuda. Alla som känner mina hundar VET att de är källor till de mest bisarra läten som kan komma ur en hundkropp. Helt sjukt.
Jag tror inte heller riktigt på att vår ras är en ljudande ras, ljud återfinns hos flertalet raser även om den inte förekommer i rent ljud så finns varianter på extremt häschande eller liknande beteenden som uppkommer av samma anledning. Ljudet är vi skapare av.

Nu följer mina EGNA tankar om varför vi har ljud och jag tänker mig att detta inlägg kanske kan starta en tankekedja hos dig som läser, kanske kommer du på egna lösningar eller så kanske någon av mina tankar tar dig förbi pipet.

Den vanligaste orsaken till ljud tror jag är att man forcerar fram i sin träning, en kompis till mig uttryckte det så klokt som "Ljud är inte ett problem för mig, det är min hund sätt att tala om för mig att hon inte är färdig i sin utbildning". Vilket i mångt och mycket är sant!
Om jag applicerar den tanken över till mitt lilla hjärnkontor så tänker jag att det någonstans på vägen skapats en lönsamhet i att ljuda, i vissa fall har det gått så långt att hunden inte längre är medveten om ljudet.
Men hur kan det ha blivit lönsamt? Tänker nu många. Vi återkommer till det.

Den vanligaste fällan som jag ser det är när vi med den bästa avsikten försöker göra vår träning så fartfylld och lustfyllt som möjligt, livrädda för att tappa fart och vilja så trampar vi på gasen. Fram med belöningar som ska öka farten, mer tryck i linförigheten och fria följet inkluderar gärna en boll eller någon annan form av jakt-belöning.
Ofta kräver vi full mobilisering av alla hundens styrkor och den ska helst kunna gå från hakan i backen/sovande plats till att explodera och vara driftig i fartfyllda moment, den ska jaga byten som apporter eller bollar (i fria följet), den ska växla mellan att vara lydig (sitta med kontakt) till att explodera i ren jaktdrift (tex ut till konen för att få en belöning eller göra en länk som leder till jaktbelöning, där jaktbelöningen kan vara allt från en kampleksak, boll från föraren eller som ligger som externbelöning, godisar som kastas över planen eller att få valla rutan eller konerna för en Border Collie).
Nu tänker många att de belönar med godis lugnt men ändå får ljud, men glöm inte att godis kan vara extremt motiverande för vissa individer och att en kastad godis faktiskt får att valla och jaga när den flyger genom luften. 
Börjar ni se vart jag vill komma?
Vi kräver väldigt hög drift hos våra hundar samtidigt som vi kräver en enorm precision och koncentration. Framförallt så kräver vi detta av våra hundar i just denna ordning.
Vi är så otroligt måna om att farten/driften etableras på en gång, i nästa andetag så ska hunden åtlyda eller placera sig korrekt och efter det så kräver vi att den ska koncentrera sig och komma ihåg vad vi lärt den och bibehålla koncentrationen samt ha en start och stoppknapp. Nu kommer ljudet. Oftast som ett brev på posten. Orsakat av vår största välvilja där vi vill att träning ska vara fartfyllt och roligt HELA tiden.
Ljudet forceras fram ur hunden när den inte längre kan hantera sin egen drift, låt oss kalla drift för energi så vi får med alla läsare på tåget, men de ÄLSKAR energin! Driften/energin är det som de lever för! Alltså, de lever för BELÖNINGEN!
Vad är det då många gånger för belöning? Jo! Jakt/kamp eller något annat högmotiverande för hunden. För det tänker vi skapar farten och glädjen. Vilket är sant!
Vi stärker ständigt hunden i att den ska hålla hög energi/drift, även om man gör moment utan att belöna för att få hunden tyst så räddar många sitt eget samvete med att slänga fram en högmotiverande belöning som avslut. Rädslan för att tappa fart och glädje är enorm där ute!
Ljudet är alltså kopplat till driften/energin och hundens förmåga att hantera den utifrån vad VI lärt hunden, eftersom vi ständigt belönar driften/energin så belönar vi många gånger även ljudet.Det blir lönsamt. Hunden kopplar inte isär ljud och energi, det är en och samma bägare som rinner över.
Glädjen över fart och energi byts snabbt mot frustration hos både hund och förare när ljudet blir en källa till konflikt.

De ekipage som jag stöttat för att få bort ljud på har helt enkelt fått börja om, de har fått byta varv helt enkelt och börjat i andra änden.
Koncentration är basen, sedan kommer precision och slutligen när dessa två sitter som en SMÄCK (detta kan ta TID!) och under alla möjliga förutsättningar så kommer drift/energi.
På detta sätt så kan vi kontrollera att bägaren inte rinner över, utan när de två första stegen är avklarade så lägger vi på så mycket drift och energi som vi avgör att hunden klarar av att hantera i en viss situation eller ett moment.
Då är min erfarenhet att man slipper ljud, ljudande individer blir tysta och glädjen kommer tillbaka.

Här kan vi ta mina två bängbulor som exempel! Samson kan jag plocka upp i drift/energi tills ögonen slår frivolter i huvudet på honom! Vi har en grund som är stabil, han är grym på att hantera sig själv och sina drifter så det krävs enormt mycket för att hans bägare ska rinna över. Jag når honom alltid och kan kräva koncentration och precision utan att ljudet kommer. Men vi la mycket tid på framförallt koncentrationsbiten redan från början och han året innan han fick ha med en jaktbelöning på plan, oavsett VAD så ska han kunna ställa om och koncentrera sig på vad jag vill, även om jag står och snurrar en boll frenetiskt.
Elsa är efter 9 månader fortfarande på koncentration och precisionssteget, det finns inte ens med i planen att hon ska få börja få belöningar som ligger under jakt-facket ännu. Inte en chans! Då har jag garanterat ljud på två röda! Hennes bägare rinner så lätt över att man knappt kan nysa...

Så mitt råd till dig som har en pipleksak. Byt varv!

För låt oss vara ärliga! Alla ni som fortfarande läser detta...
Visst fan kunde era hundar galoppera när ni köpte dem?Det känns ju onödigt att lära dem... ;)

10 kommentarer:

  1. Intressant ämne. På tal om ljud (om än av annan sort) så har jag spenderat förmiddagen med att försöka få min ack så tysta Lobo att skälla. Tyvärr utan större framgång. Istället för att börja träna "skall" avslutades allt med sönderrivna armar och skadad stolthet. Min förre schäfer skällde för minsta lilla, allt ifrån vakt- och varningsskall till lekskall. Allt Lobo vill göra är att pussa mig istället - och då är det HAN som kommer från tjänstehundslinjer. ;)

    SvaraRadera
  2. TACK! JAg har en extremt pipig tik som ja håller på å bli tokig på, men det är bara i början av träningen, när vi väl har fått upp värmen så är det inte så mycket ljud.

    Men då har ja ett annat problem, hon är inte en godisråtta utan ratar det mesta ute. Lick treat kan funka i bland men det är kamp som gäller för henne. Kan man dämpa kampen, typ bara låta bita lite, eller bara få ta bollen å sen släppa?

    SvaraRadera
  3. Hallelulja vilket bra inlägg :D

    SvaraRadera
  4. Word! :)

    Kan du inte spela in Chubaka där hemma och lägga upp som ljudfil om det är någon som tror att du har speciellt tysta hundar!?

    :)

    SvaraRadera
  5. Hej

    Jätte bra inlägg med mycket kloka ord. Hade vart roligt att få läsa lite om/höra dina tankar kring hur du tränar koncentration och precision med dina hundar.

    Sara

    SvaraRadera
  6. Superbra! Tack, nu vet jag att jag är på rätt spår!
    /Anette

    SvaraRadera
  7. Jätte bra inlägg!

    SvaraRadera
  8. Hej
    Kloka tankar och ett mycket intressant inlägg :)

    /Ida Överkalix

    SvaraRadera
  9. Intressant läsning...igen:) Tack för bra inlägg.

    /Isolde

    SvaraRadera