Rymdvarelser och massage

Gårdagen ägnades åt att lägga ett långt spår på ca 2358 steg till Mammas Gris, det gick kanon förutom att jag hittade en akilleshäl när vi kom till flygfältet. Precis där planen går ner så var det som att vittringen hade gått bananas. Alla som känner mig och vilken perfektionist jag är i spåret kan ju ana hur det lixom killade i tinningarna på mig. Det är samma känsla som när man ser något pinsamt på TV och vill krypa lååångt upp i soffan eller lämna rummet, DEN känslan centrerat till tinningarna. Men för att distrahera mig själv så parkerade jag mig och så blev det Facebook i 2 minuter medan Samson pillade med sitt och helt plötsligt så hade jag tryck i linan igen och han travade på i spåret som om inget hänt.
Rätt skönt att kunna lita på sin hund så pass att man bara kan vänta tills vederbörande löst problemet.
Idag så var det patrullhundskurs, kanonroligt att Samson fungerar så bra trots att han varit borta.
Vi patrullen så var ljudet lite för nära och Samson gick upp i kosmos och påtalade att det fanns rymdvarelser i hans och våran omedelbara närhet. Vi vill gärna ha lite längre avstånd och det är mer troligt att det är så det kommer se ut i verkligheten.
Dock var spårupptaget så djävulskt bra att både jag och Kicki var supernöjda och min nyckelring kom tillbaka välbehållen och tur var väl det!

 Mammas Gris blir bortskämd av sin massör Therese, nya favoriten kan man säga....

Väl hemma så anlände Therese för att köra ett massagepass, Samson somnade som en stock och njöt verkligen. Vic somnade. Sen vaknade han inte. Therese gjorde det mesta för att väcka grabben och slutligen så fick han upp ögonen, man vill gärna inte stretcha en hund som sover... Risken att ha en hund fastmonterad i handen om det plötsligt skulle göra ont. Men nu sover alla som grisar. Mammas Grisar.