måndag 15 mars 2010

Tankar och tips till lilla Matilda...

Har funderat mycket runt min och Samson's skyddsträning, satt och tittade på filmer, läste böcker och kikade om och om igen på våra filmer. Men ett nytt tänk så kom jag på träningen och hade en grundtanke i vad som skulle förändras, sagt och gjort så drog vi igång.
I första pausen så klev Jonte fram och drog igång dialogen, vad var det vi strävade efter?
Det var som om att jag blev brädad med en planhyvlad planka när sanningen gick upp för mig, vad utöver stress hade vi lagt in? Figgen jobbade och hunden hängde på men bara genom att höja stressen, retningarna var stora och Samson's agerande därefter. HELT FEL!!!
Jimmy's ord ekade i bakhuvudet och allt flätades samman för mig, det var häftigt att komma till slutsatsen och sen hur resultatet bara kom av sig själv!
Det är ju motivationen jag vill åt, inte ren stress som det blev! Vilket blir om man bara piskar och tjoar som figurant -nu är inte våra figuranter såna... men som exempel-
Vad händer sen då? Den dag figgen INTE gör det? Då står min hund som ett stort frågetecken och har man otur så händer mer än så...
Tittar man på den generella skyddsträningen så är det just det här man ser, en figge som gasar hunden och skapar enbart konflikt mellan hund och förare eftersom att man inte når fram till sin hund när den befinner sig i sådan stress. Kalabalikträning!
Vad jag och Samson gjorde kort och gott var att vi nitade figgen och gissa om jag hade min hund med mig!!? -Gah vad underbart det var!-
En helt annan hund... Kan inte var gladare över min lilla träningsgrupp och hur underbart det är att ni finns! Löv Ya!

Nu Matilda!
Jag lärde Samson rutan genom att sätta honom och själv gå fram och undersöka rutan
-mitten på rutan- Samson satt och kikade nyfiket medan jag satt och pillade i gräset.
Jag gick tillbaka och med "rutan!" så travade han iväg och ställde sig och kikade på samma fläck som jag pillat på. Belöning! Så körde vi ett par gånger.
Sen fick han prova, jag tog lite avstånd och skickade, han fumlade men jobbade hela tiden och när han kom rätt så belönade jag.
Så gick jag närmre igen och började tjata position i rutan, jag grälade lite på honom och när han kom rätt så berömde jag bara.
Tanken är: Hunden tar ansvar för positionen i rutan!
Sen kom mängdträning, jag skickar och berömmer kort men tydligt, kallar in och innan han ens kommit tillbaka så skickar jag igen. In med energi i hunden!
Genom att gräla på honom så vill han jobba hårdare och berömmet blir en sådan kontrast att jag fyller honom med energi.
Tar han inte sitt ansvar för positionen så säger jag bara åt honom, för jobbar han inte aktivt för att hitta rätt position så gör han fel och jag får korrigera honom.

Nu har jag en liten kille som älskar att springa till rutan oavsett om det blir belöning eller inte
-smiter gärna dit om någon annan tränar så han kan få springa in i rutan och gotta sig i beröm-, oftast så blir det ju inte mer än ett "bra", men det betyder lika mkt som en boll för honom!
Jag har aldrig kört med belöning i rutan eller bakom, min hund tolkar det hela som en jaktlek
Att jaga en boll är INTE lydnad
på boll och tappar fokus på att jobbar för mig. Han är ju dominant och självständig min kille så det är så viktigt för mig att han alltid jobbar utifrån att jag är den ultimata belöningen. Sen vilken typ av belöning det blir är alltid en överraskning.- jobbar vi med hundens jakt instinkt-, men att utföra ett moment för att få bli belönad av sin förare är lydnad -den sociala delen hos en hund-!
Eftersom din tjej har ordförståelsen så skulle jag säga åt henne och när hon gör rätt så är det "10-miljonersvinsten" som gäller!
Att hon skiter i det beror antagligen på att det inte är tillräckligt viktigt för dig att hon går dit. Hade det handlat om att ditt hus brann ner om hon misslyckades då hade hon stått perfekt i rutan.
In med kravet! Men låt henne verkligen veta när hon är duktig!
Du märker när hon fjamsar runt och när hon har fokus på dig...

När hon kan göra detta utan fjant och tar ditt beröm på rätt sätt så kan du plocka in bollen och lägga på stress igen.

Så tänker jag, hoppas det gav ngt iaf! :-) Vi satsar snart... håll utkik! ;-)

Kramar

3 kommentarer:

  1. Du har sååå rätt Jeanette angående det du skriver om skyddsträningen.
    Jag är så evigt tacksam för det jag lärt mig det senaste halvåret. Harmoni, samarbete och lugna fasta bett.

    SvaraRadera
  2. Det är fantastiskt när man startar upp på riktigt i skyddsarbetet och man får den där känslan av harmoni med sin hund, vi är ett tillsammans! :-)

    Vi sitter ju med guldklimpar till hundar! ;-)

    SvaraRadera
  3. Bra funderingar där Jeanette!// Kicki och Trixi

    SvaraRadera