Det här är ändå någon form av milstolpe. En sån där status att förakta! Men jag är i chock själv så jag måste skriva det. Det fanns inte så många att säga det till i centrum.
Men jag åkte från familjemiddagen till GYMMET och klev ut nu!
Jag tänkte låta bli, men insåg att jag inte skulle kunna sova ändå....
Som belöning så börjar vissa konturer visa sig i spegeln, man kan äntligen ana en muskel där det VERKLIGEN behövs! Välkommen tillbaka kära axel!
Snart gör det kanske inte lika ont att jobba längre! Målbilden är tydlig!
Smärtfri! Here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar