Kan man ha en hund som lägger sig för bra vid apporter? Bra! För då har jag det!
Barmark i två dagar har lett till två spår, var och ett på ca 1000 steg och runt 9 apporter... Nu kommer mitt I-lands problem, om jag snubblar och därmed trampar på en rot som ligger på fältet så pass att mitt steg dröjer kvar på den längre än ett normalt steg, då markerar min hund den... hmmm... Han är helfrälst i att få markera apporter och blir till sig när vi kommer till varje och ligger som en skälvande sfinx och väntar på att jag ska knalla de lååånga 10 metrarna fram -ibland så blir han så otålig att han lägger ner skinkan och kikar på mig-
Samma om jag tar i en gren som jag flyttar på i terrängspåret, då markerar han den... -det är ju bara skratta och inte gråta-
Men jag är så förbannat nöjd just nu med hans spårarbete, nu ska jag bara pytsa in mer fart och fläkt så han får den energi/känsla i sig som jag vill att han ska jobba med...
Sen är det vinklarna som ska putsas, ibland så missar han lite och då vill jag att han ska jobba med mer energi, han löser det alltid men mer motivation att lösa det, tack!
Mot Sherwood Skogen Kråkan! Här ska läggas terrängspår med massa bus och hårda underlag! :-)
Nu ska jag bråka med Telenor eftersom de inte registrerat mitt autogiro så nu är telefonen död -tack smartskaft- sen ska jag trotsa vädret och krypa upp med bilen till Hanna -AWSOME!-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar