fredag 28 februari 2014

Den nonchalanta Heffaklumpen...

Idag så la jag spår själv till Samson, dags att harkla sig lite och se till att dra ner lite på slarvandet.
Det blev följande....


Ca 1,3 kilometer och 5+1 apporter av olika slag ca 60 min liggtid.
Inte så mycket att säga, han jobbade på fint och löste framförallt ut spetsvinklarna grymt bra! Tanken var att han med hjälp av spetsvinklarna ska använda näsan istället för benen när vittringen tar slut, vilket han gjorde! Lugnt in i vinkeln och lugnt ut, kalas!
Sista 200 så blir han lite högre i näsan, ca 5 cm men vid tillsägelse så ansträngde han sig igen.
Det är det där lite nonchalanta som är farligt för hans del, det är då misstagen görs och det kommer nästan ALLTID först efter kilometern!
Det positiva är att man SER det och han lyder när man säger till. MEN i skogen är detta svårare att notera direkt när det sker och då kan han fuska!

Klasse hade med sin son Wiggo som spårade med deras "dagishund", så härligt att se! Det är sånt här som får mig att älska hundar....


Klasse och Axxa hade ännu bättre flyt idag, en mysig liten tjej den där tiken...
Spänningen stiger! Man undrar vart det slutar....

Nu plugg, mat och tidigt i säng!

Foderleverans från Zoozoo.com!


Det var en salig Samson som tog emot paketet!
Så jäkla skönt att få det hemkört och sen vi började beställa från ZooZoo.com så var vi ALLTID fått det hela vägen till dörren och snabbt som tusan har det gått! Har det varit något så har de varit ihärdiga på att fixa problemet.

Nu blir det frukost!

torsdag 27 februari 2014

Kontrollfreakets hjärnspöken.

Idag var Samson grym!
Lydnaden vad slarvig, busig, godis och boll-fixerat samt hyfsat snabbt!
Apporteringarna artar sig och skiftena blir snabbare och snabbare. Om någon månad ska jag börja pilla på positioner och tekniker.... 
Ska ta hjälp av de som kan det här md IPO-lydnad bättre än jag och försöka mota bort mina hjärnspöken.
Målet är att vi ska hitta samma känsla på IPO-tävlingarna som på elittävlingarna.

Skyddet var ett steg upp i mina ögon mot förra gången! Han tog för sig ännu mer och börjar förstå att matte är med på noterna. Eller hon spelar inte helt falskt iaf....
Idag fick jag en sån där härlig känsla, när jag skulle kommendera Samson att sitta under passet, klockrent! Ingen konflikt bara att räkna sekunder och kommendera lugnt. LYCKA!
Mads och Tommy har verkligen tålamod och lett mig rätt under de två sista passen. Tack grabbar!
Kontrollfreaket har slappnat av lite, DET är nog den största bedriften denna kväll!

Elsa körde sin lydnad och skendräktig som hon är så är det mycket bitch-attityder och fjant. MEN hon är rätt duktig iaf! Fina apporteringar och bra skiften med inkallningar, samt ett evigt fuskande på platsliggningen... Hmmm...

Godnatt macken!


onsdag 26 februari 2014

Hemmagjord paj och snicksnack om LVU

Idag samlades tre musketörer för att spåra med pälsarna, en bra dag mao!


Christin fick köra spårkondis med näring med Jappe, vad säger man? En stjärna föddes! 
Klasse och Axxa. Ja vad säger man? Världsklass!
Lärorikt som tusan är det att se andra förare med sina hundar och läsa vad de gör och fundera själv om man ska sno något av det alt så lagras det bara i kunskapsbanken och poppar upp vid andra tillfällen!
Elsa var galen. Mycket stress men fina markeringar. Ingen vits att bråka med henne nu. Vi tuffar vidare bara.
Samson fick ett lååååångt spår med massa vinklar och apporter, med tanke på hur länge sen det var sen vi var på fält så var jag beredd på slarv och lite stress. Men han tuffade på och gjorde ett kanonjobb! Lite slarv i några vinklar så det såg lite "hmm hmm hmm" ut men han är ändå noga och kommer rätt hela tiden. Markeringar är ok.
Ettvinkelspår med apporter och krav till så är han på banan och sopar igen! 
Kul att han verkligen är så anpassningsbar från dag till dag!

Vi avslutade med lite snicksnack om dagens snattande ungdomar och LVU med tillhörande och obligatoriskt kaffe och hemgjord paj.


Jappe tog sängen medan Klasses adepter fick sitta i hundgården..


 Snart kommer min bästis Lillen och gör mig och hundarna sällskap! YAY! 

Spårläggaren från yttre galaxen!


Vi har haft ett par helt grymma spår den senaste tiden! Galet kul!
I helgen så fick vi ett spår med förledningar som hade samma liggtid, inga problem!
Avslutade med ett spår där vi för första gången fick spåra över vårt eget spår! WOW! Samson kämpade verkligen och det var ju även gruppen som gick med i spåret som hade passerat. En tuff nöt att knäcka! Men det löste vi!



Igår så la Christin ett spår i skogen till Samson. Nu snackar vi spårläggaren från yttre galaxen! Hon körde på virrvarr (tyvärr sket  Samson i det), vinklar av alla former, hon gnuggade sig mot träden som Baloo,hon kröp i spåret, fixade förledningar av både två och fyrbenta och gjorde ett spännande slut där Gun-Britt satt och väntade på Samson!


Alla föremål kom in och med ett enda felsteg (vid en övergång över motionsspåret) så jobbade Samson helt grymt och i kärnan hela spåret! Jag var rätt nöjd när vi var klara, ikväll så blev jag sjukt nöjd! Det gick lixom inte in i huvudet när vi stod där ute hur bra han spårat....

Det gäller att dra upp spårkondisen nu och sen lägga krut på att ha mycket nya spårläggare samt spännande övningar som skapar motivation.
Men även lite krav på ex markeringarna som han slarvat med...

Elsa fick även hon ett spår och eftersom jag glömt hennes halsband så fick hon spåra i sele. Vilket medförde att fröken ÅLADE sig genom halva spåret!
Tror ni att vi skrattade åt henne?

Hann till gymmet en sväng, åkte sen hem och hämtade cykel för att åka tillbaka tiöl skogen och köra ett dragpass! Sketakul!

Har just fått höra att det kört ihop sig på tisdagar i gruppen på södra, så nu blir det bara torsdagar där för Samson. Vilket  nu kommer resultera i galet mycket fys så han kan ge järnet på torsdagar!
Man får göra det bästa av situationen och i värsta fall så tävlar vi inte om ett pass i veckan inte räcker till. Men det är ju dumt att ge upp i förtid!

Tysta tider. Änglar på jorden. En förebild som fattas.



I november så gick Jonte bort. En vän och en av mina största förebilder.
Jonte och Lena var verkligen radarparet som spred värme och som alltid fick en att känna sig speciell. Älskade vänner.

Jonte stöttade och trodde alltid på mig och fick mig att tro på mina egna tankar, han ifrågasatte och fick mig att vända ut och in på allt jag gjorde och det gjorde att jag kom ut ännu starkare på andra sidan!
Hans förmåga att få mig att tro på min egen förmåga var fantastisk!

När andra hade saker att säga om mitt sätt att tänka eller mina hundar så fick han mig att skratta och se möjligheter.
"Vill du till VM med Samson så löser vi det!" sa han med ett leende efter mitt möte med valda delar av hundvärlden.



Att bolla tankar med Jonte var alltid lika roligt och givande. Han med alla trix och jag med etologin, det var några timmar som spenderades i campingstolar...
Många världsproblem som löstes!

Han och mamma brukade alltid säga "Hur svårt kan det vá!?" och ända sen jag började med hund på allvar så har det mottot följt med mig. De var lite som ler och långhalm när det gällde hund.

Jag lovar att fortsätta gå egna vägar Jonte, på så sätt finns du alltid med mig.
Tills vi ses igen alltså...

Men du fattas oss tills dess...

Mina tankar går till Lena och pojkarna och även mamma, ni två är några av de starkaste människorna jag vet och utan tvekan änglar på jorden. Ni finns i mina tankar varje dag. Tack för att ni finns!