Heffaklumpen fyller HELA fem år!

LP1 LP2 LP3 LP ELIT SeLCH IPO3 BSL3 BSP1 KORAD Kkl 

Årets Allroundschäfer 2010

Beathalandet Samson...

...fyller hela fem år idag!

Vart tog åren vägen?

Nu önskar vi oss oss minst lika många år till med äventyr och INGA fler olyckor!!

Älskade hund!

Stundande SSM i tokvärme...

Idag drog SSM igång med valpar och imorrn så kommer jag och Samson att stå uppställda för att göra vårt skyddsarbete strax efter 08:00 skulle jag tro.
Laddad som tusan och ser verkligen fram emot att få träffa lite schäfergalningar och titta på massa fina hundar :)

Samson är inte ställd sen 2011 och iår är han i fin from så oavsett hur det går så är det med stolthet i bröstet som jag ställer ut en mycket fin representant för rasen.

Vi ses!

Tröjorna har kommit!

Nu har tröjorna kommit!

Vad tycks? Jag är mest nöjd med mitt eget citat från bloggen, borde kanske ta patent på det? PAX!!!

Helgen i bilder....

Min underbara Caroline har spenderat en helg i Sthlm och den har såklart dokumenterats!

Skansen...

Kvalitetstid med Skånes guld :)

Nu ska jag ta hand om min sjuka lilla prinsessa...

Jag håller huvudet ljummet... inte kallt... men ljummet...

Mitt kontrollbehov är snart under kontroll!
Som alla vet så är jag inget stort fan av skyddsarbete, kontrollfreaket i mig får stresspsykos när det inte ser ut eller blir som jag vill. Man är som förare rätt utelämnad åt figuranten.
Men jag har ju så smått startat upp Samson och det börjar ge resultat, han bli mer och mer egen ute på plan och jag lär mig sakta men säkert att inte tappa fattningen och bli irriterad.
Fick kommentaren "Jag vet hur det känns och så blir jag hysterisk och går upp i falsett och så gör han inte som jag säger" om sin hund när jag förklarade läget.
Men saken är ju den att Samson gör ALLTID som jag säger, visst kan det vara fördröjning i steget när jag kallar in och gör om en rondering eller så... men han skulle inte komma på tanken att inte komma ut på en utkallning eller inte släppa. Men jag blir skogs när han efter släppandet gå i och duttar en gång... eller om han försöker nafsa figuranten i bröstet... Så ska det inte se ut och jag blir förbannad.
DET har börjat släppa! Jag håller huvudet ljummet... inte kallt... men ljummet...
Med Elsa blir det inte samma sak, hon är nybörjare och så lättstyrd hela tiden. Som en prinsessa ska vara!
Benson hade kommit med läxa och sa att det är bara köra program och lägga in bevakningarna nu, betten har blivit bättre (tuffa trängningar gör det svårt att vara lat...) och angreppen likaså.
Så igår blev det en blandad kompott i programform.
Samson gick in och gjorde bort sig på Mads i skulet och det fick han veta, men som alltid när reglerna blir klara för honom så går han så mycket bättre! Fokuset ramlar på plats men det märks att han inte har uthålligheten om han inte får hjälpa sig själv, men det var grymt kul att se hur han istället tog konstpauser (studsade fortfarande klassisk kanin i frambenen) när han blev dödstrött och tänkte till. UTAN att belasta figuranten! Yay!
Han går fint i angreppen och efter begäran så trängde Mads honom högt, så ren och fin han blir då!
Nej det ska bli intressant att se vart detta tar oss, för tillfället så känner jag hur vi utvecklas tillsammans. Den dag mitt huvud blir kallt så tror jag att han kommer ta enorma kliv framåt.

EIS BITTE!

Jag hittar inte orken.

Bloggtorka. Känner attan måste blogga i kronologisk ordning och bara tanken att berätta om föregående veckor känns skit.

SSM var en besvikelse och glädje på samma gång. 

Jag var så arg på tävlingsplan att tårarna nästan rann, så DÅLIGT arrangerat och klantigt utfört av domare och TL så de borde stängas av!!

Ett RASmästerskap och officiell tävling får INTE skötas på det sättet. Jag lider med arrangören som stod handfallen, tron om att man anlitat toppen inom lydnad...

Ja vad ska man säga?

När jag i de lägre klasserna får kalla till mig ekipage för att säga att de kan hävda  tekniskt fel...

Inledningsvis när det var elitens tur så frågade jag:

"Vill ni förbereda planen innan gruppmomenten?"

Så fick jag svaret:

"Vadå förbereda planen?"

Suck.

Att jag ska behöva stå och försvara hur gruppmomenten SKA gå till när TL inte kan eller vägrar genomföra dem på rätt sätt. Utan att domaren öppnar huvudet för att påtala vad som är rätt.

Som domare får man INTE säga "Jo... Det är NOG så i eliten...".

Man hade inte märkt upp konerna, dumzätat bestod av knappa femmeterssträckor, inkallningssträckan fanns inte och när man låtsas leta så brann jag av.

Min medtävlande fick inleda det fria föjlet. Men man glömde alla stegförflyttningar och vändningar på stället, så hon fick gå en "extrasväng" efter betyget!!!

Det kanske säger en del. Det är bara en hint om hur det gick till...

TL nr 1 bröt mitt under letandet av inkallningssträckan utan att säga något till föraren som stod ensam kvar ute i solgasset. Han gick och satte sig i utbytarbåset. Det tog en timme innanför kunde starta igen. Jag hade tappar all inspiration. Ilskan hade avtagit men när den nya TL började bakdöma mig på plan så brann jag igen.

Avslutningsvis så fick jag stå och diskutera om jag skulle kunna bli diskad eller inte. Jag hänvisade till att det inte fanns regelstöd och då klev hon som jag berättade om ovan, blivande domare och hon talade om för gubbarna att de hade fel och jag rätt. 

Då hade TL letat febrilt efter regelstöd för att diska mig, jag borde ha blivit diskad för att jag valde att skita i allt och stötta min hund (alltså att lämna US för att ex peppa Samson att komma in) eftersom han var livrädd för att hans matte var arg och han visste inte varför. Så för att inte skulle lära sig att OM man går ner sig så får man gå av plan och busa.

Vi avslutade iaf tävlingen med att köra bus-apporteringar med metallen på tävlingsplan.

Min älskade lilla prins.

Det blev mys med Ben&Jerry på hotellet sen....

100 mil för detta.

Dock så sköttes brukset kanon!!!

Glädjen då? Jo! Underbara Donna är numera uppflyttat i eliten i rapporten, tårarna rann när hon var den enda högre-hunden som sprang. Finaste! Med obefintlig träning gör hon detta!!! Grymma jycke!!!

Grattis finaste Donna, Silvana och Ulf!

Denna helgen räddades av att jag fick njuta av toner från Sabaton och IRON MAIDEN! LYCKA!!!

Nu måste jag bara hitta inspirationen till att träna mina små gryn.....

Hur många koppel räknar du till?

Igår innan jag skulle hålla i lydnadskursen på Lövsättra så fick mamma gå med ner på planen och köra apporteringen med mig och Samson gjorde två APdåliga appporteringar. Oengagerad men han gör dem... Svårt att sätta fingret på vad som är dåligt, känslan stämmer bara inte. Så fick jag några tankar från mamma och så körde jag igen. Vips så satt den som en smäck!

Sen var det inkallning och fjärr som stod på schemat, inkallningen måste jag bli bättre på att pricka markeringarna. Det kan kanske vara det töntigaste sättet att köra inkallningar på!

Det hade varit bättre att ställa på TL kommando så domaren fick avgöra hundens åtlydnad av kommandot, istället för att stirra sig blinda på placeringen vid konerna. För vad de tittar mycket på idag (nu kanske jag är dryg) är hur MIN avståndsbedömning är.... Ställer jag hunden försent så syns det i betyget och för tidigt så syns det... Att skiftet är direkt och korrekt utfört spelar ingen roll. Grrrr....

Jag förstår att det blir lättare att sätta ett betyg som det är nu, MEN ändå. Jag skulle önska att man enbart bedömde lydighet och inget annat.

Sen körde jag fjärren och nu kom detta eviga gissel. Suck.

När han blir taggad längre in i fjärren och så flyttar han en baktass. Detta är kanske inte hela världen. MEN till nästa skifte så korrigerar han sig efter den flyttade tassen. Skitsak, men ska vi nu vara envisa och inte släppa igenom småsaker eftersom han är champinjon (då skulle han kunna allt allround) så fick jag analysera detta dilemma igår.

Jag inser att jag tappar min beslutsamhet för att jag är rädd för att han ska ta det stapplande steget. Första skiftet KAN bli med DK för att jag fegar och mina kommandon kunde lika gärna byts ut mot "shyyyssta bli inte taggad och tänk inte framåt".

Så jag blundade, andades och såg för mitt inre hur skiftet skulle se ut, när jag öppnade ögonen så hade han inte flyttat en enda tass. Sen började mamma analysera mina handtecken och det stod klart att jag pratar slarvigt teckenspråk med min hund. Han är lika bra som jag på att läsa små nyansskillnader i mina tecken och en centimeters förflyttning av handen bakåt eller framåt gör skillnad . Så nu fick jag värdera han styrkor. Min hund kommer ALDRIG kunna göra toksnabba skiften, men då ska han banne mig göra dem långsamt och rätt. Så jag plockade bort handtecknen och menade vad jag sa. Det gjorde susen! Nu ska vi bara lägga krut på att få till det och så tar man till handtecken när situationen kräver det, typ högljudda platser eller liknande.

Sen blev det kramkalas och många tack till lilla mor som stöttar och peppar....

Elsa fick ett fortsatt pass med FF och belöning, hon börjar fatta att man kan få saker av att göra som jag säger. Fram tills nu så har hon ju inte fått något förutom godis ibland och beröm som generellt, det är NU jag måste vara galet uppmärksam på ljud och fasoner. Inte släppa fram det utan lära henne att hålla käft. Jösses-projekt helt enkelt! Att fröken sen är i sitt esse med löpet gör ju inte saken bättre....

Kursen gick för övrigt kanon! Jösses vad ekipagen tar stormsteg framåt på ingen tid alls, en enkel justering i känsla eller tanke så ser man tydligt att det är mina blivande värsta konkurrenter står framför mig! Fantastiskt! Eller....

Dags att jobba vidare!

Hur många koppel ser du? (räknar du till 16 stycken så har du räknat rätt!)

Carro och ena gänget, sötnosar!