lördag 22 december 2012

Nu stundar julen...

Sista plugget innan julafton är snart klart!
Jag har haft premiär som julgodisansvarig på Granvägen, imorrn blir det sista kompletteringen till julklappshögen och lussebullar ska bakas... Samt mat ska lagas...
Julafton inleds hos pappa, sen mamma och avslutas hos Uffe och Silvana :)

Fullt ös! Skillnad mot föregående år... Men vet ni vad? Jag älskart! :)





onsdag 19 december 2012

Lilla sessan är sjuk.....


Vaknade och tittade ner på mina hundar, de vet att det kommer kosta dem livet och en saftig faktura om man ens rör mig på morgonen om jag inte bett om det. Men tydligen så talar mitt andetag om för dem om jag är på väg upp eller inte, så sekunden senare så kastar sig Samson mot köket i syfte att göda sitt lilla hull en sväng. Elsa hakar på men tar inte vägen under bordet som hon brukar. Konstigt.
Mat serveras och en snabb kiss utanför så jag kan äta frukost innan vi ska koppla på släp och åka och träna. Elsa kissade och var raketsnabb in igen. Konstigt.
Jag sa åt dem att gå och lägga sig och hällde upp te, medan jag stod och bredde en macka så gluttar jag bort mot hundarna, Samson tumlar rundor i sin BIA-bädd som vanligt men Elsa som brukar ligga och titta lite nyfiket på honom (man vår inte leka inomhus) hade en helt avspänd blick. Konstigt.
Satte mig ner och slog på datorn och bläddrade i boken som skulle stå för dagens plugg och då inser jag att hon faktiskt sluter sina ögon med jämna mellanrum. Konstigt.
Fram med temp och visitation påbörjades. Jodå, det luktade halsont och när jag undersökte halsen så insåg jag att hon hade rätt ont i halsen och tempen låg på 39,0 mot normala 38,3. Tempa vid lunch igen och se vad som händer.

Tänk vad små deltajer man känner till hos sin hund som får en att reagera så snabbt?

Tur i oturen är väl att vi slipper magsjuka som går på Ekerö och Bromma, så vi håller oss hemma tills faran är över! Håller tummarna för att Samson klarar sig...



tisdag 18 december 2012

Rappi Rapporterar från Stockholms Hundmässa 2012!

Rappi var reporter under helgens gång och här kommer ett par bilder som finns  i sin helhet på hennes blogg som ni hittar här

En helt otrolig helg och även om fötterna är nötta efter 30 stående timmar så är man salig!
Tack alla som hjälpte till både inför och på själva mässan! Guldklimpar!

f






Min älskade vän och träningskamrat Hanna aka Lilla My tävlade dag två och knep en andraplacering! Med en höglöpande (något labil och porrig) tik som spenderat hela två daga i mässhallen innan start. DET mina vänner kräver en relation av rätt grov kaliber för att fixa! Är så stolt att jag lipar när jag ser filmen som ni hittar nedan. Älskade vän!
Det finns detaljer som både jag och Hanna är överens om bokstavligen suger, men som vi under förmiddagen idag resonerade lite kring och hon kommer påbörja projektet när Bacci vilat lite och början till detta projekt lär vi se resultatet av på annandagen då hon planerar att tävla.







tisdag 11 december 2012

Där hängde Surikatfan. Som en jävla julgranskula!

Nu jävlar var hon rökt den lilla surikatjäveln!

Vi har de just kommit hem från snöstormen, matte hade handlat och var lite allmänt deppig över väder och väglag... Framförallt vårt eget som bilen lite blir hängande på och slirar när vi ska ta oss ner på vårt Mansion. MEN det ska min bästa kompis Erland fixa! Han kan sånt!
Hur som helst så vet ju alla att jag är SKADAD, allvarligt alltså! Jag är lite halt... eller jag var jättehalt... idag är jag inte så halt... typ inte alls. Men det innebär ingen frihet direkt... Jag har iaf sprallat lite i kopplet och blivit bannad, jag mofflar ett "håll käft" och skakar på mig tre gånger som kompensation för att göra av med energin i kroppen.
Men när sista skakningen kom så hände DET.
Surikaten störtar in i mig och matte med full spätta, fastnar i kopplet och skriker och tumlar rundor innan hon slutligen landar på alla fyra och fortsätter färden. Vart kan igen svara på.
Matkasse och sexpacket bubbeldryck låg som käglor över marken.
Matte drog nog norra Europas djupaste andetag och mumlade "nu får det väl för fan räcka.....?".

Jag frös i steget. Stunden var kommen. Mitt rosa koppel låg längst backen som en symbol för att min frihet äntligen var kommen! DETTA har jag väntat så länge på att helvetet frusit till is och tinat sju gånger sen i juli.... "DÖDA HENNE!" skrek jag inombords. Det rosa reflexkopplet glimmade i det svaga skenet från ytterbelysningen.

Matte tog ett par bestämda steg fram till surikaten och jag kippade efter andan när jag såg hur hon lyfte upp den lilla saten i nackskinnet och bet henne i näsan, som om att hon vägde INGENTING! Min matte är fan hulken!!! Surikaten skrek. Matte morrade som en hyena och smakade på snoken på surikaten igen. Nu bytte hon sitt morr mot ett dovt "nej". Där hängde Surikatfan. Som en jävla julgranskula!

I mörkret så kunde jag bara lukta mig till att nu hade CHEFEN klivit ut på plan, hon var inte aggressiv men fy satan vad beslutsamhet hon stank... jag tog det säkra före det osäkra och viftade på svansen och började smyga mig närmre henne medan jag blygsamt tittade lite i backen, lite på henne, lite i backen...
Hon tittade på mig och i halvljuset från ytterbelysningen kunde jag se att hon la kinden till och jag visste att jag var av kroken! Jag travade frustande bort några meter och satte mig med ryggen mot ena bildörren och med ens förstod jag! Det är NU man ska ha popcorn!!!

Dramat var totalt. Eller Surikaten dramatiserade och matte... förlåt... Chefen gav inte vika en sekund! Surikaten for som en skållad råtta och kröp under släpet. "Fly är bästa försvar" var hennes solklara plan. Det är nog bara äppelmos i den skallen. Underordna sig? Ringer det någon klocka? Belåtenheten och insikten att hon nu skulle se sina sista minutrar i livet gladde mig så förbannat att jag spontant viftade lite på svansen åt matte. Vi förstod varandra iaf. Eller jag vet vad hon vill ha!

Då händer det som INTE får hända. Polettejäveln trillar ner i kolan på surikaten. Helt plöstlig jobbar hon sig in mot Chefen trots att Chefen står och visar hela sitt register, två meter ifrån så blir hon passiv och kör stenhårt på passiv underkastelse. På RIKTIGT! Hon fejkar ju alltid annars och studsar upp men nu var hon stilla och jag tror fan hon andades lugnare än normalt... Skulle hon dö nu?

Chefen strök runt henne och påbörjade sk vårdbeteende. Surikaten njöt och smörade.

Som om inte det var nog!? Chefen plockar upp henne och låter henne gå lydnad och det som gör mig så förbannad är att hon var så glad. Båda var glada. Jävla skit.

Nu ligger hon nöjd och sover det lilla äcklet. Efter att ha smörat i en timme. Varje gång Chefen varit närheten så går den där satans svansen. Ljudet får mig att morra.

Luften har bokstavligen gått ur mig. Det är slut. Hoppet ute. God. Jävla. Jul. Samson.

söndag 9 december 2012

NEEEEEEEEJ!!!!




Kom in efter en härlig snöpromenad och nu är min älskling halt!

Typiskt!!!

Absolut vila och hoppas att han läkt till helgen då han ska stå på mässan, vilket passar perfekt! Stillhet och lite massage får det bli där!

lördag 8 december 2012

Finfrämmande på Hagaberg!

Kom hem efter jobb, in/utflyttnings-middag hos mormor samt ett kort löppass på gymmet.

Det är verkligen tyst här ute vill jag lova!

Satte mig ner och andades i tre sekunder innan jag hör ett skrapande mot dörren! Innan verkligheten kommer ikapp så hinner alla förslag som innefattar att jag måste gå till handgemäng poppa genom huvudet...
Då hörs det igen! Denna gång något mer bestämt, men ändå försynt...

Det var bara Kungen af Hagaberg som ville se över ägorna och nu ligger han och hans undersåtar och äter lördagsgodis...

Trevlig kväll allihopa!

Imorrn väntar tentaplugg....

fredag 7 december 2012

Livets orättvisor...

Igår så följde jag med mamma till Åkerstyckebruk för att låta deras fina Ricco somna in, många tårar fälldes och mina ögon fylls på igen när jag skriver detta...
Som dom kämpat och slagits för denna lilla ängel, men nu rådde inte medicinerna på hans sjukdom längre och riskerna med det kom som ett brev på posten.
I onsdags kväll ringde en panikslagen Matilda och sa att Heffa mådde dåligt, mitt och mammas råd var att åka in akut.

Tyvärr kom samtalet man inte vill ha när jag satt med mamma och Kattis och dämpade sorgen med bakelser...

Igår fick hundhimlen två av de bästa....

Ta till vara på era ögonstenar, man vet aldrig när de måste lämna oss....