Det är en sambandscentral i köket och jag är snorig.

Att vara sjuk suger.
Igår efter träningen så höll mitt huvud på att implodera och jag stapplade i säng.
Vaknade av att kroppen hade spasmer och frös som en idiot för att en stund senare svettas som i en finsk bastu. Har ju gått och dragit lite på den här skiten men klarat mig från det värsta, men som alltid när jag är på tillfriskningsfronten så säger halsen "tack och hej" och jag låter som en sönder supen rökare på 58 år... VILKET hände inatt... Jag har hostat sönder halsen och den smaken är lite semifinal om man säger....
När jag vaknade och skulle gå upp så hade Jonas bokat tvättstugan klockan sju och jag skulle be honom att komma ihåg lakanen... det kom ingen röst och jag vill inte ta upp vad som hände när hostattacken tog överhand... HUA!
Eftersom jobbet väntar imorgon så blev det en lugn dag med lite läsa, följa med Jonas som klippte sig (rekordsnabb frisör!) och sen ner i min OnePiece när vi kom hem och soffläge. Där är jag ännu.
Wilson -kollega till Jonas och faktiskt en av de killar jag gjorde lumpen med... men han lämnade aldrig den gröna firman- hittade hit och nu sitter grabbarna och krigar i köket där datorerna ställts upp, det låter som en jäkla sambandscentral där ute...

-"Tar du höger? Ska vi köra en framryckning? Meh! Kan inte du smyga fram och kolla?"
-"Ska jag smyga fram och kolla med mina 32 ton tycker du?"

Samson ligger intill mig i soffan och skäller varje gång han hör värmländskan ute i köket, har bestämt mig för att det får vara så... Samson får ogilla värmländska. Asbra.

Nu blir det slumra i soffan tills det är dags för omgruppering till sovrummet.

Håriga lår.

Idag så var det ÄNTLIGEN lite mer organiserad lydnadsträning på schemat!
Som vanligt så har min lilla nojja över gruppmomenten kommit tillbaka men så fort vi körde igång så släppe det och jag kunde fokusera, ställde upp bakom Samson som låg "godnatt" och tänkte att det var "plockningsdax" för det där med att halvt tippa på skinkan. Men det kom inte och han låg stabilt utöver en haklyftning som jag påpekade. Störningen vi la på var rätt tuff men det gick K A N O N!
Själva stabiliteten misstänker jag som tvättäkta pessimist kom utav att han inte ville doppa pungen i snön och han knep istället som en idiot för att den skulle gömma sig i vad som kan vara världens hårigaste insida lår som skådats på en normalpälsad schäfer...
Hann med en apportering oxå, vi kan döpa om det till "begravd dirigeringsapportering"...
Dock så gjorde vi en missbedömning och Ronja låg kvar vid väskorna och därmed ca 1,5-2 meter från vänster apport som skulle avhämtas.
Smason kommenderades "konan" och sedan "vänster - apport" och när han nästan var framme så stannade han och kikade på Ronja, sedan kikade han på området som enligt han briljanta beräkningar skulle vara platsen för vänster apport, kikade på Ronja igen... och beslutade sig för att satsa på mittapporten som vi ställt på högkant som svårighet. Jag ropade in hönset och Ronja fick flytta på sig med en snygg inkallning med ställande och vi gjorde om. KLOCKRENT!
Regel som jag glömt av är att jag lärt honom att undvika andra hundar på plan, vilket han tagit fasta på....

Sen blev det första skyddpasset på evigheter, Benson och Jonas hade bokat upp vad som skulle göras redan innan samlingen och jag hängde på. Eftersom Samson tangerar 47 kilo just nu (vintermusklad) så blev det en lina i en stolpe för ett par bettövningar för Mr Heffaklump aka Svedalas Lataste Hund! Jag har vissa problem att stå stolpe när han tar fart i tangentens riktning... Man känner sig som en ballong son någon sticker hål på och far bara som en vettvilling över plan...
Supernöjd var jag och han fick nog ett par aha-upplevelser under detta mentalpatientpass...

På lördag kör Jonas honom eftersom jag jobbar så får vi se hur passen artar sig, men i magen känns det bra :)

Sketacool!

Ska ut på långtur med pojkarna nu, men hittade den här länken hos Lilla Matilda och blev kär! 

Sketacool!

Hoppas att Cissi fått napp på ridhus för lite träning och att jag hinner förbi gymmet innan man MÅSTE plugga... Typiskt... ;)

Anlagstest. Check!

Ett av de tjänstehundsekipage (R.I.P Charraz) som vi känner till och man ser ju på långt håll att detta är grejen för oss oxå! ;)

Idag så bar det av till Värmdö BK för det sk anlagstestet och det var tre pärlor som klarade det med bravur, nämligen Samson, Zandor och Ultra! Grattis och bra jobbat grisarna!

Så nu börjar resan mot äventyret tjänstehund, en bisyssla som jag tänkte att vi skulle hålla på med när vi får en stund över helt enkelt, det passar ju ganska bra in i den utbildning vi redan håller på med och så lägger vi till mer bastjänst som vi även har nytta av i rapporten.

Mest nöjd är jag med patrullstigen där det verkligen kom fram vilket ämne han är, han tog vindmarkeringen och for ut i tangentens riktning med full kraft. Eftersom jag bara berömde lite tyst så tyckte bedömaren att det var läge för jubel och detta var inte Samson sen på att haka på och skallade ut i dunklet. Men nästa markering så blev det lugnare beröm och han markerade sansat.
Dessvärre så saknade han mamsen på basen och förde liv, så är han ju av den typen om någon säger åt honom så ska det vara en auktoritet annars blir det motsatt effekt och han blir lite stöddig och har "sista ordet" och så fort någon annan hund hanterades så tror jag stressen från rapporten och tron att det är skick på gång gjorde saken värre.

Nästa stora sak som hänt är väl att löjtnanten skaffa facebook för tio minunter sen.
Hell just froze over!

Det är min födelsedag. Just snyggt.

Jag blir 25 igen. Konstigt. Men väldigt praktiskt!

Titta! Inte en dag äldre ser man ut heller! Lika söt nu som när Enja och jag kamperade ihop... ;)

Ner på alla fyra. Pedagog ut i fingerspetsarna!

Är det inte dags för vår snart?

På promenaden så körde jag igenom Samson lite och konstaterade att fjärren börjar ramla tillbaka till det gamla, vilket är skönt som tusan! Jag kör ju på låsta baktassar och vill att han i skiftet från stå - sitt lixom fäller tillbaka kroppen, vilket han varit en klippa på men jag har slarvat och "levt" på att han plockar 10:or i fjärren och ibland någon enstaka 8 och 9 om det tillkommer en lite förflyttning eller DK. Men det har ju med tiden medfört slarv från hans sida och som jag skrev förut skapat instabilitet i sidled. Funderade på det och började träna men efter att Ultra Mammas Gris visade mig vart skåpet skulle stå -Den hunden har uppsättanden som får ALLA hundar att framstå som ledlösa och slarviga- så gick tankeverksamheten igång. Vad kan Ultra som inte Samson kan? JO! Sitt fint och hon kan göra det länge! Hon kan vinka och skälla utan att tappa balansen. Nu är inte min jycke byggd som denna donna men jag måste få upp muskulaturen i ryggen på honom ännu mer, den måste bli VRÅLSTARK! På promenaden under tiden som vi tränade helomvändningar så dök en liten tanke upp, i nästa uppförsbacke så fick han helt enkelt backa upp i fotposition tillräckligt sakta för att han nästan ville sätta sig men tillräckligt fort för att han skulle behöva stappla vidare. Backen var inte tillräckligt brant tyckte jag och vi återupptog det när vi kom till en kort kort superbrant liten backe och körde ett par gånger. Det tog vill jag lova.

Priset borde ändå gå till mig som innan jag körde igång resonerade kring vilka muskler som skulle involveras och förevisade för mina hundar hur detta skulle gå till och pekade på mig själv vart det skulle kännas.  Pedagog ut i fingerspetsarna!
Då promenerade en kille förbi medan jag och hundarna tittade på grantopparna och låtsades som att det var fullt normalt att hundägare går på alla fyra medan hundarna sitter tittar på... Fullständigt normalt!

Just snyggt.

Fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel

Att sova middag kan verkligen sabba en dag eller förgylla den, det blir sällan ett mellanting.
Efter morgonpromenaden i kylan så föreslog jag att skulle sova middag i sängen allihopa, jag öppnade lite i lägenheten så det blidde kyligt och la på ett överkast och så kröp vi alla tre ihop till en liten hög i sängen och somnade ganska snabbt. Tyvärr så fick ingen av hundarna upp så jag vaknade utan vi sov helt enkelt till halv ett... Dagen har alltså gått... Bra grabbar. Killar är inte att lita på!
Men det var länge sen Samson var så mysig mot mig som han är just nu, det är guld att ha dem utstängda i hallen över tiden. Det blir verkligen V.I.D när de får kommer in och då gäller det att utnyttja tillfället!
Nej nu är det nog läge att göra ngt vettigt av dagen, det är halt och jävligt så det blir nog en långpromenad med försiktiga steg... Efter gårdagens fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel så blir det garanterat ingen träning och med Lillebrors magsjuka under natten så är det nog det lugna alternativet som gäller. Men han är pigg och så så jag hoppas att han bara fick i sig snö igår eller att den klunk han hann få i sig på promenaden av kallt vatten... Skit skit skit...

Ett skratt förlänger livet! Så jag bjuder på mig i den perfekta outfiten! Tårgas nästa!

Längtar till våren.....

Ha en perfekt lördag mina vänner!

Bajsbruna fläckar. Sicken konstnär!

10 dagars detox är numera avslutad, första målet tuggvänlig mat på 10 dagar intaget och det var inte alls så spännande som jag trodde att det skulle bli dock. Laddad som tusan när jag gick och la mig, skitstolt över att ha klarat 10 dagar med soppor och vatten och sugen som fan på "frukost".
Men nu är den intagen, ägg, keso och stenbitsrom i en härlig blandning och dagen till ära så är man gräsänka eftersom Jonas är på Johans (hans brors) examen. Grattis Johan!
Här snöar det för fullt iaf och blåser som ett aber, vilket resulterade i att jag och Uffe sket i spårandet idag. Därmed kommer inte min klädkammare undan och den ska nu förvandlar från 1967 till 2012! Eller iaf så pass att den blir användbar och faktiskt lite organiserad. Till det har det in handlats vit färg, en Malm byrå från IKEA med en passande lampa och lådor att ha uppe på hyllorna som redan är monterade och får bli kvar med tanke på att de är skruvade i betongen...
Pojkarna sover iaf gott efter en vindpinad promenad och jag ska rolla väggar och ta mig an de fläckar med bajsbrun färg som tanten som bodde här innan fick för sig att kladda på ena väggen och i taket... med svamp... en sann konstnär!
Hittade denna fina väggtext oxå... Det blir nästa investering när pengar finns...

Trevlig helg på er alla!

Pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen lever...

Ett decennium med Mammas Gris... Just snyggt! ;)

Jag önskar att alla som sitter och letar på YouTube efter "Ceasar kicks dogs" hade sett avsnittet idag där han rent förklarar vad han gör och att det inte finns någon avsikt att sparka hunden.
Men folk som jobbar med den här typen av hundar VET att det är dödsdömt att ens försöka nå igenom med den typen av fysiskt hantering, man kan antagligen sparka till hundstackarn är död och tio miunter efter det och det skulle inte ha någon effekt. Att nå igenom med fysiskt övertag funkar inte på dessa hundar som har dragit på sig en erfarenhet utan dess like, man måste bryta dem och komma fram mentalt. Att tillfoga en hund som befinner sig i affekt smärta är dömt att misslyckas!
Men problemet är att många av de som uttalar sig har aldrig kommit kontakt med dessa missförstådda hundar, många av dem som uttalar sig TROR att de har det men jag kan garantera att en bråkdel inte ens sett de värsta fallen.
De värsta fallen åker inte till Brukshundsklubben, de tar inte kontakt med personen som satt upp en lapp om kurser/hundpromenader i Zoo-affären och hänvisar till sin IMMI-utbildning. Dessa stackars ägare håller sig hemma och går ut på tider när de möter minst risk att hamna i klameri med allmänheten. Rädslan över att man redan är stigmatiserad, inte bara av allmänheten utan även av hundfolket utan dessa problemhundar blir övermäktig. Punkt.
Men en vacker dag så kommer kanske en rekommendation, eller man går på hörsägen, eller möter en vänlig själ på promenaden som säger att de vet någon som kan hjälpa till istället för att förbanna denna stackare som kämpar för att hålla sitt monster under kontroll. Så får de kontakt med någon som kan hjälpa dem. Någon som förstår att positiv förstärkning inte kommer att bygga upp relationen mellan hund och ägare och skapa förtroende när man redan ramlat ut för stupet.

Man måste få hjälp upp innan man kan älska sin hund ovillkorligt och man får INTE tänka att lydnad=fostran. Många gånger är det där dessa hundägare stöter på patrull när de väl vågar ta kontakt med en instruktör eller Brukshundsklubb. Man blir hänvisad till att dressera bort ett förvärvat "problem"-beteende på samma sätt som man skulle lärt hunden gå med kontakt på allmänlydnadskursen. Maktlösheten och tron om att man är världens sämsta ägare eftersom problemen kvarstår finns där och växer...

Detta inlägg är för dig som har problem och som kanske fått hjälp men inte vet varför du inte lyckas hela vägen, jag brukar alltid säga att som problemen finns kvar (ens till en tiondel) så har du inte fått rätt hjälp!

Välj inte att gå och pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen kommer leva så länge utan gör det till många underbara år med harmoni och en underbar relation med din ögonsten!
När detta är på topp kommer man kunna ta steget mot att faktiskt välja att syssla med en specialgren, eller fortsätta bara vara bästa vänner på hemmaplan, men inte innan dess...

Vi som har monsterhundar, eller säkerhetsrisker som mamma så fint säger, måste alltid ligga steget före och ha en tiptop relation med våra hundar. Enkelt.

Ta hand om era guldkorn så ses vi därute!

The barbarian horde workout. WHAT!!?

Laddad. Laddad som fan. Japp det är jag.

Ett av mina fans... ;)

En långpromenad på över två timmar idag och träning på Hundcenter hann jag med idag, den nya bilen anlände och det var ett fint ekipage med släpet som rullade till Åkersberga!
Detox dag 9 snart avklarad och min kropp mår faktiskt. KANON! Helt sjukt egentligen och jag har kommit över stora delar av den mentala spärren oxå. MEN jag har inte en nanosekunds extra energi över till att träna och det saknar jag faktiskt. Men nu har tre kilo fläsk runnit av mig enligt den där rymdvågen som mäter ALLT innanmäte och konstaterar hur procenten egentligen är fördelade i kroppen. Samma chock varje gång!
Satt och funderade på om man skulle fortsätta längre men gick och räknade lite på promenaden och kom fram till att jag kommer göra samma resultat mer eller mindre eftersom jag kommer orka promenera som vanligt och jag kan sparka igång träningen. Fick träningsschemat idag och jag ska köra ett program som heter 300 Challange och det ser ut såhär:

DEL 1: The barbarian horde workout
Chins 5 st
Vila 1 min
Marklyft 60 kg / 10 st
Vila 1 min
Armböj 10 st
Vila 1 min
Upphopp på bänk 10 st
Vila 1 min
Golv sveparen 10 st åt varje sida
Vila 1 min
Enarms kettlebells 16kg / 10 st på varje arm
Vila 1 min
Chins 5 st
Vila 1 min
Upprepa en gång till.
Kör detta 3 ggr i veckan samt kondition 1-2 ggr i veckan !

Tanken är att man klockar varje varv och även den totala tiden, sen blir den min egen kamp mot klockan, totalt kommer passet ta ca 45-50 minuter med uppvärmning (i början) och Jonas påstår att han var helt slut efter dessa pass när han körde dem i Afghanistan. Visserligen DEL 2 "DEL 2: The greek hoplite workout". 

Nördiga namn och bygger såklart på filmen, men det känns som en bra igångspark och jag vill inte ligga på gymmet just nu eftersom jag inte har energireserverna till det, jag kommer bli tokig som jag inte presterar som jag alltid gör.  Men än så länge känns  det som jag lyckats lite med nyårslöftet och faktum är ju att min första målstolpe ligger bara 2 kilo bort... 2 kilo...

Dag 5. Skjut mig i huvudet.

Detox dag fem och jag mår kanon rent fysiskt men mentalt så är jag nog beredd att skjuta mig i huvudet inom 45 minuter. ALLA dofter har blivit superstarka och när löjtnanten var gullig och köpte hem mat till sig så jag slapp oset från matlagningen. Men de luktade underbart och STARKT! Det är olidligt att inte tugga mat och känna smaker, SALT är verkligen något som min kropp skriker efter. RENT salt. Bara där så kanske man borde ana en liten larmklocka! Jag får i mig vad jag ska men det är tuggandet som är en plåga att inte få ha. Så ni kanske förstår att tankar om mat dominerar min vakna tid just nu. Riktig mat! Lagad och god mat! Min stora idol är Per Morberg och även min blivande man om han bara får tummen ur och friar! Kan vara så att jag vill ha hans kök...... Det ser så roligt ut och ENKELT att laga mat...
Mat är en så otroligt social sak, vet ni att det är helt otroligt udda att titta på film utan att stoppa skit i munnen...
Men som jag sa till Jonas igår, jag längtar tills jag får börja äta igen för det känns verkligen som att man börjar på ny kula. Kroppen är ren och fri från all gifter och det man stoppar i den ska vara bra grejer så denna utrensning inte är bortkastad! Påminn mig om det!

Målbild. Faktiskt inte bara bilden (hur smal jag var) som sådan. Men här var jag djävulskt nöjd med livet och allt var tokspännande. Håller på att packa inför tre veckors hundäventyr på P7...

Snart är det dags att köra Jonas till pokerkvällen med grabbarna och ta tag i tentan!

Min hund gillar inte mig som andra gör...

Så var man planterad i Rydbo som hundvakt, det är inte hel fel faktiskt....
Att sitta i en villa och ha möjlighet till långa promenader och att ha hundarna i hundgården på dagarna är en lyx som man lätt glömmer tror jag om man har det såhär, men när vi lägenhetsråttor kommer hit så är det himmelrike. Att jag sitter och pluggar tusen timmar i sträck och slipper dåligt samvete för de fyrbenta som får frisk luft och motion. Annars ligger de i hallen och får nöja sig med de timmar friskluft som de får och ingen uppmärksamhet i övrigt...

En urfälld Samson på höstpromenad... Lite lik E.T......

Utter och med sina päron på MyDog och kvar här är Xeon och Ricco, utan Utter med i bilden så går våra hundar kanon ihop med lite regler uppstyrda. Xeon testade gränserna imorse när vi mötte en gullig pensionär men efter ett utvecklingssamtal så är jag storfavoit, jag är tom bättre än att rejsa runt huset med övriga idioter. DET är mer än vad min egen hund tycker om mig som gärna dröjer på steget...
Hemtentan flyter på, men jag måste säga att den här detoxen gör mig lite seg i skallen... men det känns som att jag borde hinna bli klar...
Men man blir alltid knäckt tycker jag av dessa hemtentor, men vet lixom inte vad som krävs och frågorna lämnar utrymme för så mycket och man ska ändå försöka hålla sig kort och bara skriva det som är relevant. SKITSVÅRT!
Visst är det en plåga med salstentor men när man har provat båda så skulle jag hellre bara plugga på det som står i böckerna och sitta i fem timmar och bli av med kursen...

Nej nu blir det Twilight per DVD och New Moon på STV efter det, det är löjtnantens önskemål skall påpekas!

Tentaångest och filmsnutt!

Är mitt uppe i tentahetsen och tänkte att jag faktiskt skulle göra en uppdatering trots detta! Sådärja!
Idag så försvann Jonas till Uffe och Samson och jag blev hemma med plugg, men jag behövde komma ut och tömma tankarna och få in lite nya uppslag så vi promenerade 7:an och jag stoppade på mig överdrivet mycket godis och drog nytta av vad naturen hade att erbjuda.
Det blev inkallningar -som blivit sjukt snygga- och sen så tog jag en diskussion om det här med fjärren...
Han har ju fått för sig att så länge som man inte rör sig framåt eller bakåt sa har man ju ett par centimeter att spela på i sidled. Nejtack sa jag och det såg riktigt bra ut när jag påtalade min åsikt och Samson var lika lycklig som innan så jag tror vi kan komma överrens.
Nej nu får jag nog ta mig i kragen och skriva klart det jag planerat!

Här kommer en liten filmsnutt från vår träning i Lotushallen!

Vårt 2012!

Så var det dags igen, ett nytt år och nya äventyr!

Idag så vill jag ju givetvis precis som förra året uppmärksamma er alla på att vi firat vår 5-årsdag jag och Jonas, det blev middag och bio och givetvis så var hångelplatserna bokade längst bak i salongen!

Tänker tillbaka på 2011 och alla andra har ju varit duktiga och summerat året som gått, jag känner kanske inte att jag och mina hund egentligen gjort ett speciellt fantastiskt år... Vi har glidit omkring och gjort det som fallit oss in och inte heller lagt så mycket energi på något. Men så ska det nog vara ibland eller snarare vissa år, det känns som vi behövt det... eller jag har behövt det.
Som många av mina nära vet om så har jag haft en svacka på inspirationsfronten och trots försök så har det dalat igen, tyvärr...
Men vi har gett oss in i en värld av äventyr och där har jag en av världens BÄSTA träningskamrater Ulf att tacka, två veckor innan SSM så drog vi båda igång träningen och tre bärs stod på spel -som ännu skall drickas upp dock...-, han drog med mig i Rapportträsket, spårade lite extra med mig så vi provade på BSP... Tack för all pepp!



Nu ska vi fundera på hur året sett ut...

• Samson blev Årets Allround Schäfer 2010 och vi fick ett fint stipendium på årsmötet i mars som gick till träningsprylar.

• Vi kom med i lydnadslandslagets satsning TALANGTRUPPEN 2011 och mötte många pärlor som verkligen gett mig energi och motiverat mig, tack finaste!

• Vi inledde brukssäsongen med att köra en BSL 3 och efteranmälde och lyckades med en veckas PANIKträning skrapa ihop 92-88 i stormbyarna...

• Sen efteranmälde vi till en IPO 3 och startade skyddet igen och på 8 pass så fick vi inte till släppandena riktigt, ynka 12 poäng drogs där.. Att det ska vara så petigt.. ;) och så sabbade jag spåret när jag tröttnade på att Heffa slarvade och "plockade" honom i en vinkel med ett ANTAL DK:n som visade mitt missnöje med Mammas Gris och sen gick Samson gick upp på platsen när Gud med skyfall försökte dränka honom på plan... Det slutade med 83-83-78...

• Sen kom SSM där vi knep pallplats i BSL 3 med 86-78... en tredjeplaceing och en av våra sämsta tävlingsdagar... Men lika glada var vi för det! Faktum var att det gick så dåligt att alla mina kamrater lämnade Malmö efter jag var klar och stack och åt glass i Simrishamn. Det var förvånade kamrater som grattade mig över telefon när jag ringde och meddelade att vi skulle infinna oss på pallen. Så kan det gå! ;)

• Vi startade Ekl oxå men där sov nog Mammas Gris och det blev en 5:e placering och en skrattande matte som lämnade plan och tävlingen. Dock med en ny fin bekantskap! Alltid trevligt!

• Samson ställdes i Bruksklass och fick placeringen V10 med Lilla Matilda släpandes i  kopplet :)

• Sen var det nya idéer och Uffe fick mig att anmäla mig till BSP 1 och vi hann med ETT helt BSP-mässigt spår innan start, det gäller att vara förberedd till tusen! Men Samson är en spårklippa och kammade hem 98 poäng trots att vi hamnade i en ormincident -återberättas här...-

• Vi ställde upp i BSP 2  med 58 poäng där lilleman med två vinklar kvar gick på förledningen. Eller ska man vara ärlig så fick jag på den och tog ett steg av spåret trots att han inte hade "sagt" att han vill ditåt... F*ck!

• Vi har påbörjat vår rapportkarriär med raketfart och gått kurs i Tierp med världens goaste träningsgrupp Rapp Rapport 

•  Samt ställt upp i ytterligare tre elittävlingar varav två var för att kolla av gruppmomenten, knappast värda att nämnas här poängmässigt. Men grym träning och det är ju aldrig fel att pynta lite för sådan ;)

• Samson var lånehund på Barn och Ungdomslägret i Habo  och jag instruktör.

• Vi har gått en agilitykurs! Så galet roligt!

• Lånat in Johan Kruse för skyddsträning och Samson gjorde åter sig förtjänt av smeknamnet "SL-bussen"

• Jag var monteransvarig på Mässan och Samson var en hjälte och spenderade 20 timmar som utställningsobjekt, min hjälte!

Uppradat så var det ändå ett rätt händelserikt år... Jäklars! ;)

Nyårslöften då?

Jag ska bli bättre på att blogga så jag håller igång träningen bättre, Hanna är min idol på denna front! Resten håller vi för oss själva... ;)
Sen är det läge att sluta tjata om att jag ska gå ner i vikt och faktiskt göra det...

Kram på er goa och kör nu så det ryyyyyker!