Stockholm Cup och årets bästa spår!

Hysteriskt rolig läsning såhär på lördagskvällen!

Idag bar det av till Sthlm Södra BK för att kika lite på tävlingarna, idag var inte kontakterna ikopplade på Xeon och Utter men det är bara nya tag! Snyggt jobbat iaf! :)

Efter det så släppte jag av Jonas på Livgardet och åkte ut på fältet för att ta tag i spårkondisen och den senaste idéen som jag kläckt på den fronten, spännande!
La ca 2,7 km med alla möjliga vinklar och terrängskiften, en del av spåret gick på grusvägen.
Medan jag spatserade runt i skogen så skymtar jag folk som rör sig i skogen, på långa avstånd och jag tänkte väl att det var lite väl lata orienterare -Sprang på en riktig orienterare med svettband och allt oxå- som letade kontroller på övningsfältet. Men vilket guldläge! Nu visste jag att det skulle finnas minst 7 korsande spår med typ INGEN tidsskillnad -Pirrigt värre och spännande som tusan!-
När jag kommer ut ur skogen ut på fältet så är det en tjej/kvinna som hojtar "Jag har lagt spår där!!!" och jag svarade ärligt "Jag med!" varpå jag fick en besvärad blick och följande mening "Alltså vi har en tjänstehundsutbildning här..."
Ibland så undrar man hur vissa tänker... Men jag ville ju inte vara otrevlig så jag frågade "Så du har en färdigutbildad tjänstehund?" och den snorkiga fröken svarade "Ja det har jag, vad har du för hund?" -notera en mycket nedlåtande ton-
"En schäfer. Hur går ditt spår då?" frågade jag, "Start vid vägen och över skjutbanan, det ligger några leksaker och kattmatsburkar, du kan se snitslarna!" svarade hon. -Snabb huvudräkning från mina månader på övningsfältet i lumpen räknade ut att spåret sträckte sig 400 meter... och var snitslat och preparerat med kattmat...-
"Perfekt, då får du ju lite utmaning i spåret, jag har inte sett ngr grejer och om du får markering för korsande spår så kommer det vara tydligt. Vi ligger mitt i spårkärnan hela spåret så det blir nästan ingen kontaminering utanför den, så praktiskt taget så kommer jag korsa era spår 2 ggr och min hund en. Jag lägger spåret på vägen så du slipper fler över gångar nu. Hade ni anmält i vakten att ni var här så hade jag aaaldrig lagt spår här" -Kunde inte låta bli att vara spydig, dock så var jag superglad och trevlig i tonen...-
När jag lagt 70 meter längst grusvägen och skulle vinkla upp i skogen igen så hör jag ett hysteriskt och förbannat "JAG HAR LAGT SPÅR DÄÄÄR!" från andra hållet, en ung tjej kommer i snabb takt mot mig.
"Har du lagt i skogen här?", hon är nästan framme -Funderade på om jag skulle skrika att hon gick i mitt spår på vägen...- och hasplar ur sig "Vi ska tävla imorgon och jag är lite nojig och hon ska bara få ett långt spår..." -Spåra långt dagen innan man tävlar som tjh??-
"Jaha" svarade jag, "men har du lagt i skogen här?", "Nej men på fältet, upp till bilen" -Riktningen hon pekade var ca 80-100 meter från skogen som jag skulle gå i...- svarade hon...
"Bra då kommer jag komma ut ur skogen ca 75 meter över ditt spår och göra en spetsvinkel ner mot vägen. Du kan få vittring från mitt spår men det ska inte störa din hund som är utbildad".
"Hon är utbildad men jag vill inte ha störning i spåret", jag svarade lungt "Hade ni anmält i vakten att ni skulle vara här så hade jag inte lagt spår utan att kontakta er. Men skogen är full med folk och du kommer snart få sällskap en en orienterare..." "Nääääeee" utbrast hon och surade ihop... "Lycka till imorgon" ropade jag glatt och gick in i skogen.

Undra hur många tjänstehundar som i verkligheten får spåra där INGEN gått? Hur kan man vara säker att det spår man just lagt inte korsats av svampplockare, andra spårläggare, skallgångskedjor, soldater, vilt... Kort och gott VAD SOM HELST!!?

Ah well! Nog med mina spydigheter, blev bara liiite sur på otrevligheten... Skulle jag kanske gnällt över att de gått över mitt spår tretton gånger var allihopa? Nej jag biter ihop och ser en utmaning som jag enkelt kan lösa genom att stötta min hund om det behövs.

Ha en underbar kväll allihopa! Nu ska jag krypa ner i soffan och njuta av att det är helg! :)

Säg bara ett ord... Förlåt.

When the times comes, I'll be able to hold her hart...

Vilken livsglädje!
Tänk om all småaktiga människor man mött genom åren fick en chans att leva om sitt liv eller spola tillbaka tiden... Om de hade valet att göra allt ogjort, hade de gjort det?
Lögner, avundsjuka, svartsjuka och alla andra synder som skadat deras omgivning... Hade de valt bort allt sånt och plockat fram den ärliga goda människan som faktiskt finns i alla?

Jag önskar att Ni hade gjort det, jag hade stöttat er i varje steg Ni tog.
Alla förtjänar en andra chans. Säg bara ett ord... Förlåt. -Ni har mitt nummer-

Medlemsmöte avklarat ikväll, men det var liiite bortkastat eftersom det jag åkte för att höra inte var klart... Ah well! Nu ringer klockan 03.30 och jag misstänker att regnet inte planerar att ta rast när min morgonpromenad går av stapeln vid 04.00... -Issssch vad träligt..-

Dirrigeringsapportering här och nu! Tack!

Samson i täten, mitt ena gäng på jobbet... Mammas grisar allihopa!

Igår så avslutades spårkursen, en heldag i regn men det var inte något som påverkade humöret på deltagarna. Samson gick ett förevisningsspår till och det framkom verkligen vad som ska jobbas på när det gäller "tjänstespåren", mera mera och mera spår! Så han vinner självförtroende och inte blir osäker när det blir kanonsvårt utan fortsätter jobba målmedvetet med samma intensitet som om det hade varit en raksträcka utan trubbel utan att titta tillbaka på mig. Mer självständighet! Men så snyggt han löste ut viltlegan där djuren just gått upp, med färsk spillning och allt. Han är så jäkla go, skyndade igenom -eftersom vilt är tabu- men ändrade sig och gick tillbaka och och säkrade att det spår han tagit en utgång på var rätt, in i viltstanken och nosade metodiskt igenom mitt spår steg för steg och så iväg igen.
Sen för vi ner till Stockholm Södra med Benson och Jonas för att möta upp Tommy som skulle figga för Utter, Samson blev inbjuden han med och... tja... Han är inte den lättaste hunden att figga för eller köra, hård som gråsten med skärpa och dominans som räcker för tre hundar till... -Är det konstigt att mitt kontrollbehov ligger lååångt över medel!!?- men Tommy gjorde ett bra jobb och det är ju kul att någon annan konstaterar vad Benson och Jonas är eniga över ännu en gång.. grrr... Vi har lite att jobba med... Jag har liiite att jobba med... Släpp kontrollbehovet! För tusende gången Jeanette!

Idag blev det gymmet för min del och nu har jag kommit igång med löpningen igen så dagens pass blev 5 km och det avverkades på 30 min och 21 sek -Kanske inte en strålande tid, men en knubbis som jag är skitnöjd!-
Sen åkte jag och pojkarna till Löttinge och gick spåret -kuperat helv*te!!!- och killarna sprang som vettvillingar runt i skogen medan matte flåsade upp och ner för backarna...

Väl tillbaka så ställde jag ut konen, dålig som jag är så har det vilat sen filmen... -ja ja jag vet... usch på mig!- Promenaden var en bra tankeställare och jag ställde ut konen och la ut vänster apport, skickade till konen ett par gånger och sedan vänster. Kanon. Gjorde om ett par gånger och det funkade jättebra, han behövde en vecka på sig att smälta helt enkelt.
Sen så blev jag stående och funderade... HUR svårt kan det vara att förklara för sin hund det där med höger/vänster? Det måste jag vara jag som är kass om jag inte kan få till en dirrigeringsapportering här och nu! :P
Satte Samson bredvid mig och kastade ut båda apporterna, så han fick lite jaktdille på båda eftersom jag visste att jag skulle pressa honom... Jakten överlever allt! ;)
Sen körde jag, tre konskick, sen höger apport -Han blev frustrerad och tänkte plocka upp konen och komma in- men jag bara korrigerade och kommenderade "Höger" igen och då kikade han på höger apport, berömde lungt och med en gång så for han iväg och jag upprepade "höger" och sen blev det 10 miljonersvinst när han plockade upp apporten. Full spätta in med den kan jag lova! :)
Sen körde jag tre omgångar till där han fick hämta vänster först -eftersom han är säkrare på den- så minnesbilden blev fart och klur på samma gång! Mammas gris! : *

Nu behöver jag hjälp!
Kan någon berätta vilken position vid konen som är bäst!!? Nu kör jag att han ska runda konen och stå bakom den och titta på mig med konen då framför sig...
Vad säger Ni?

En dag i spårets tecken!

Liten men sicken spårhund!

Det ska börjas i tid, lilla söta Dessie har hittat sin nya sport!

Så var praktikdag ett av två på spårkursen avklarad, ekipagen är kanonduktiga och det är fantastiskt att se hur snabbt hundarna lär sig och vilket verktyg vi har i våra hem. Snön täckte delar av skogen så alla fick smaka på olika underlag i sina spår.
Tänk om alla bara kunde förstå hur lätt det är att spåra med sin hund, hur mycket det ger en hund att få jobba med det mest naturliga i deras värld, näsan. Efter en sån här dag -behöver ju inte vara en dag utan bara ett spår...- så kan man med gott samvete lämna de små liven hemma en helkväll och göra en runda på stan med middag och bio, när man kommer hem så kommer man mötas av en sömndrucken liten parvel -under förutsättning att man verkligen spårat med hunden och utmanat den lite-
Samson fick ett förevisningsspår där gruppen gick med, sen när alla hade åkt så la jag och mamma varsitt spår till där jag verkligen satte Samson på pottkanten och han fick anstränga sig till tusen.
Genom svår terräng och med utmaningar som han inte ställs inför innan, det var verkligen svårt att lägga sig i utan se till att han jobbade självständigt. När vägövergången kom -där vi alla hade passerat under dagen med och utan hundar- så ställdes min förmåga på prov.
Att lära en IPO-hund slå optimalt är inte det lättaste om man är kontrollfreak kan jag lova, men SOM han jobbade! Stod och gapade och var så imponerad av honom så jag ville springa ifatt och krama honom, min lillprins!
Nu blir det ett bad och god mat -som ska intagas framför TV:n!- och min hund sover som en stock! :)

Helgen är i antågande!

Spårkurs på RM's, på bilden är det viltspår som gäller...

Aaah så härligt! Även om det inte blir så mkt vila och avslappning för min del då...
Det kan ju knappast undgått någon i stockholmsområdet att snön föll under morgonen och förmiddagen, det ska bli saligt intressant att hålla i en spårkurs där Samson ska förevisa, vi har ju som jag minns bara spårat på snö vid två tillfällen tidigare och spolade det projektet efersom min lilla fis började använda ögonen istället för sin näsa... Oavsett omdet var djupsnö eller parkering -"Det brukar ju synas" var melodin då...-

Men men kul ska det bli, jag känner redan att det är lite många timmar borta från hemmet i kroppen så det ska bli gött att invänta nästnästa helg då jag inte kommer lyfta ett finger för hundträning eller något annat! -förvarnar alla så ingen blir förvånad eller något annat-



Eftersom jag har en rejäl pendling med bilköer som hör till, mina hundar tar ganska mycket tid i anspråk... så det blir många långa timmar och även om man har kul så märker man i det allmänna att orken tryter, gör mitt bästa och tränar så mkt jag bara kan så kroppen får en extra dos av endorfiner så man orkar. Men små signalerna finns där så det gäller att se upp!

Sitter nu och mer eller mindre väntar på att siste man ska gå hem från dagis så jag kan åka hem till min lilla familj och äta hemgjord pizza och något smaskigt till efterrätt. Jonas jobbar sjukligt mycket han oxå, men det jämnar ju ut sig med att han aldrig har hundarna eller så på vardagar och så får han ju ledigt som idag. Snällaste har kört tvätten och nu väntar han på att jag ska komma hem med bilen soim har vinterdäck kan jag tro så han kan köra och köpa läsk... -Gottegrisen-
Fick rapporter under dagen att Quarre var skeptisk till sin första dejt med snön och Samson hade kastat sig ut för att rulla och njuta av det vackra "pudret".
Tänk att jag inte sett honom sen imorse och som jag saknar det monstret... Finaste...

Plan B, C, D och ända upp till K!

En liten snutt från vårt projekt som ska innefatta dirrigeringsapporteringen, skrattar gott åt filmen, som tur så står jag utanför bilden och skrattar och pekar på mitt lilla geni -harkel- som jobbar så gott han kan.
Ju mer jag kikar så inser jag hur klokt mitt beslut om att ta bort bollen i många moment var, bra jobbat Jeanette!

Synd på vädret, annars hade det kanske blivit lite träning idag... Men nejtack! Ska vi jobba med inlärning så måste vi båda vara på gott humör, annars kan vi sk*ta i det. När det är klart och alla pusselbitar ligger på plats istället för huller om buller -med motiv av Atlanten...- så ska vi byta miljö och då även väderlek.
Men nu har handlingsplanen rullat igång... Så får vi se om mina idéer håller i slutändan... -Annars så har jag ju plan B, C, D och ända upp till K om denna går på rö**n samt en supporterklubb som gärna hjälper till!- :)

Tittar på bilder från helgen, utgång med tjejerna på fredagen. Slutade med två jäkligt glada tjejer -jag och Matilda- som dansade vidare i natten efter att ha tittat på bilder och pratat massa skojiga minnen. Stackars MAry fick snällt åka hem eftersom jobbet väntade på lördagsmorgonen. Det finns så många bildbevis med start 2006 på att jag är en komplett galning under ytan och filmbevis för detta... Detta bör förbli konfidentiellt material!
På söndagen så åkte jag och Samson till Lillen -min bästa killkompis på 2 meter- för att äta hemlagad lasagne och kärleksmums, vilken kille! Vi firar 20-års jubileum i år! Heeeelt galet!
Han är en söting och var inte sen med att slå inte ett paket med kärleksmums till "stackars"Jonas som satt hemma och slöade. Gissa om Jonas blev glad? Han skippade mjölkmagen och åt upp delikatessen vilket resulterade i att jag gick och la mig själv... -harkel-

Häcklad och jävligt nöjd ändå!

Så var den här helgen över och måndagen likaså! Galet vad tiden går...

Jag har fått ta tag i mig själv och igår så bestämde jag mig för att ge mig i kast med att påbörja banan mot dirrigeringsapporteringen... det var riktigt roligt faktiskt! Liiiite petigt och en hel del trixande men vi gjorde faktiskt ett riktigt bra jobb. Allt finns på film och jag tänkte lägga upp det så fort jag får lite tid att kika på det ordentligt, det är gött att filma så man kan se hur mycket mupp man egentligen är på en skala.
Samson var riktigt överkokt i det övre etaget men vi körde ett skyddspass iaf, det blev lite mindre energi men han sitter bra länge nu och det tar allt längre tid innan felbeteendena -som man vill ha fram så man kan korrigera- kommer, är riktigt nöjd och trots mitt virrande -Även jag blev lite trött efter vårt knep och knåp på lydnadsplan, 30 minuter är lång tid!- så tog vi ett par steg framåt :)

Roligast var att vi blev häcklade på plan, en okänd kvinna som högt och tydligt gjorde lite narr av oss eftersom Malle är det enda rätta inför sina träningskamrater. -Som skruvade lite på sig eftersom det var så uppenbart att jag skulle höra då det var max 10 meter mellan oss-

Stackars sate, antagligen så skulle hon dö av avundsjuka om hon ens kände min hund eller vad vi hittat på tillsammans. Tråkigt att hon aldrig plockade ut sin egen hund och körde...
Men men jag bara log och hejjade glatt när jag gick av plan -De vågade nog inte annat än att hejja tillbaka och en killen frågade om de stört, givetvis inte eftersom min hund inte sticker efter andras hundar eller bollar som kastas rakt framför honom- :)

Sist så vill jag bara ägna en tanke till de soldater som idag sårades allvarligt under de strider som pågår i Afghanistan.

Det finns inte ord.

Kenneth Wallin stupade under morgonen.
Händelseutvecklingen inleddes med att ett stridsfordon 90 utsattes för finkalibrig eld. Pansarterrängbilen kallades fram för att understödja och drabbades av en hemmagjord sprängladdning.
Ytterligare två soldater skadades men än så länge rapporteras de vara utom fara.
Tanken på att Jonas ska åka känns alltid tyngre när sådant här händer, att våra soldater befinner sig i ett utsatt läge där beskjutning och strider är en del av den dagliga rutinen och det vet man. Men det blir aldrig så verkligt som vid sådana här tillfällen.
Mina tankar går till Er som är kvar där nere, anhöriga och de som sårats.
Jag kan inte föreställa mig hur det känns att förlora en kamrat, en nära vän som man senast såg skrattandes över ett skämt till frukost... Det är overkligt.
Hoppas att alla förstår vilket arbete som vi faktiskt lägger ner för att ett land i utveckling ska få vara en demokrati... Mer skattemedel till FM så De kan sköta sina arbetsuppgifter på bästa sätt!

Nu är det verkligen dags att teckna alla försäkringar, man kan aldrig vara säker på i vilket skick man får hem sina kära.

Struktur. Struktur. Struktur.

Det finns ingen anledning att hålla tungan rätt i munnen än Samson...

Helt talanglös känner jag mig!
Idag så kan jag säga att avundsjukan på de kursdeltagare som stampade in på lydnadskursen på jobbet var enorm! -satt och muttrade medan jag räknade kassan och stängde Hundcenter för dagen, MIN del av dagen..-
Jag är helt utan motivation, den där gnistan som man måste ha för att ta sig framåt... Det är hur mkt som helst som jag vill lära min hund men som det är nu så tar jag mig inte tiden, tiden som behövs för alla de nya moment som ska läras in. Eller kan man nöja sig med att han kan "konan" hyfsat? Kanske kan chansa med resten och gå ut på tävling? Sittande i grupp när jag lämnar honom... HUR kommer det att gå då? -Mardröms scenario i dagsläget-
Läste Lilla My's blogg och blir så imponerad, att hon bara orkar att träna som hon gör med fyra hundar!!? Även om jag har min hund på jobbet och han står där i hundgården så blir det bara rastning och sen rusar jag vidare in och käkar lunch... Sen det där med struktur... Ehrm...
Jag måste verkligen ta mig i kragen! Mina idéer är många och helt ärligt riktigt bra sådana i många avseenden, MEN -detta eviga MEN...- jag får lixom inte till det. Åker på gemensamma träningar och där är det inte helt ok att köra på med nya moment, jag och Samson funkar bäst om vi får klura själva och sen ta det vi tränat på ut till våra kamrater.
Jag har någon liten tanke att mina planer är fööööör långsiktiga, man slappar till och det finns ingen press... Mitt planerande är gjort men det är så långt kvar att man inte ens ser det som en utmaning...

Någon som har ett litet tips att dela med sig? Hur tänker du när motivationen tryter?
En kurs kanske? Någon som har tips på något som händer där ute i landet?

Struktur. Struktur. Struktur. HJÄLP!

Söndagsfilmen presenterar...

Ett klipp från i söndags, tog även in ett kanonspår med 10 apporter som jag var ruskigt nöjd med. Sen efter det så blev det lite skydd, håll tillgodo! .)

Helgen är snart över och veckan tar sin början!

Galet härlig dag, inledde med långpromenad och sedan bar det av mot spårmarkerna och tillika skyddet. Samson gjorde ett kanonjobb och börjar han sitta riktigt länge i bevakningarna, Bensons ansikte är intakt -alltid bra- och jag blir bara lite virrig och undertonen i Jonas debatt gick mig på nerverna -men så är det närman har en sambo som är en av figgarna i gruppen- men osm alltid så är det tjejen i mig och stundens hetta som gör hela saken. TUR att man inte är långsint! :)
Konstigt att det är sååå känsligt om ens bötre hälft säger ngt, Benson får hacka men inte JOnas. Märkligt... ;)
Körde lite lydnad på promenaden eftersom Samson hade plockat upp en pinne som han värderade till 875 000 kronor så det var ett utmärkt utgångläge för förhandling kring HUR fort man kan sätta sig och därifrån jobbade vi ut en plan för hur vår dumruta ska se ut. Han har kanon ordförståelse men det är lite teknik som ska till. Vilket denna värdefulla pinne såg till att vi fick till :)

Sen kom vi hem efter 5 timmar och medan jag gick en promenad med hundarna så lagade Jonas tacos som intogs till filmen The Holidag -uunderbar film! Bör ses av alla!-

Sitter och irriterar mig över ett inlägg på FB, den eviga debatten om bruks/utställnings hundar, kul att min lilla pojke har potentialen att göra tusen saker på samma gång så man slipper välja.
Men det kommer väl en dag så alla inser att det till 98% ligger på förarens kompetens och dennes vilja att lyckas att nå sina mål och sen 2 % på vilket läger ens hund tillhör.
Hur många bruksvarianter är inte lämpade för arbete och tvärtom? Debatten är löjlig och klyftan onödig enligt mig! Ah well! min blogg. Min åsikt.

Brister i vår kommunikation-dokumentären

En liten snutt från träningen i söndags, för den som vill se vad vi pysslar med emellanåt ;)

Var jättenöjd med min älskling, han tampas ganska ordentligt med sin dominans och frustration. Viljan finns i överflöd men lusten att göra som man själv vill är ganska dominerande, tur att Benson står ut med oss! :)

Som ni ser på filmen så brister vår kommunikation när man dra upp Samson i drift, det är ingen ko på isen men viktigt för den som tror att vi inte har rejäla brister även i vår relation. Jag är medveten om dem och jobbar aktivt för att vi ska utvecklas till det bästa vi kan bli tillsammans.

Showtime!

Ibland undrar jag...

..hur vissa människor tänker, jag gör alltid mitt bästa för att förstå, ta in eller förvalta allas åsikter. Det blir inte nödvändigtvis en del av mina men det är viktigt att man håller ett öppet sinne när man jobbar med djur, stolthet kan man kasta i soporna för det kommer inte ta dig längre än näsan räcker och då är det rätt svårt att nå sin hund eller ens komma i närheten av den lycka det faktiskt är att ha hund.

Nu sitter jag här med ett hål i handen och en tumme som slagits ur led av ett härligt bett från en hund, en riktigt bra hund, sund och trevlig. MEN som så många andra så har han blivit tilldelad en alfaposition på tok för tidigt.

Att han bet vara bara ett "Lilla gumman du rör inte mig"-bett, inget allvarligt och det är ju synd att vi människor inte är gjorda för dessa bett. -Typiskt med vårt värdelöst tunna skinn-

Att korrigera en sådan hund ligger långt ifrån våra förmågor, vi blir arga -smärtan frambringar tårar- och tappar besinningen. Träning och åter träning på det mentala planet ska till och när man sen hamnar i den situationen så kommer man kunna lösa det.

I mitt fall så satt hunden fast i handen och släppte inte, jag uttnyttjade mitt "Jag är fetast av oss"-kort och lyfte helt sonika upp honom i nackskinnet -Fortfarande med hunden som ett skruvstäd i handen- och för att inte riskera mitt eget ansikte så tryckte jag den mot väggen och bet honom i örat och morrade som hans egen mor hade gjort åt honom. Insikten för honom att han var en ganska liten kille på jorden fick honom att släppa lite på greppet han hade runt min hand. -Jag kunde slita ut den, vilket resulterade att hela tummen snittades upp- Med två händer fria så kunde jag ta ett bättre grepp och la omkull honom. -Han har varit hos på trim mig sen valptassar och nu var det ett tag sen vi träffades, så klart att han var tvungen att testa sina vingar- Nu var lillen väldigt medveten om att det här var en av hans sämre idéer och svansen for in mellan benen och viftade frenetiskt. Jag fortsatte morra och markerade att jag var väldigt missnöjd. Tog upp honom på bordet igen och visade tänderna mot honom och vips så var min Lillprins tillbaka -som han faktiskt kallats av mig sen han var liten- med en lågt frenetiskt viftande svans och med tusen pussar runt min mun så gjorde han allt för att få komma tillbaka på den "vita sidan".

Då slutade jag morra och jag växlade till att belöna honom på hundars vis, hans lycka var gjord!

Sen hade vi en mysig timme till tillsammans -utöver den stund det tog för mig att få tillbaka min tumme i rätt utgångsläge-

Anledningen till att jag undra är att jag just läst en artikel av en "kändis" som heter "Ledarskap är en myt" ... Tänk om familjen som äger hunden fick uppleva den guldklimp jag känner -deras hund- och inte den tonårs trotsiga hanhund de tampas och kämpar med varje dag? -Ni där ute med viljestarka hundar vet vad jag pratar om -Inklusive jag själv... Samson...- De gör ett kanonjobb och är jätteduktiga, men det är en djungel därute med "Gör så" och "Man får INTE" osv...

NÄR ska folk greppa att den etologiska -Läran om djurens bettende- vägen borde vara en naturlig del i alla typer av hundfostran och faktiskt även träning? Det är ju trots allt hundar vi jobbar med... Då slipper man få tummen biten ur led, vara orolig för att barnen blir antastade av hunden eller att den inte skulle lyssna och därmed ställa till otyg i samhället eller för alla vildda djur som den jagar olovligt... Men framförallt öppnar man en komunikationskanal som är fantastisk!

Då hade alla haft en underbar relation med sin ögonsten och precis som jag känna att varje minut med min hund är ett andetag i livet, ett sätt att ladda batterierna på...

Jag önskade att alla fick uppleva den känslan som jag har när jag tittar på Samson, Du är mitt allt och en del av min själ. Älskade hund.

Ha kul med era hundar men glöm inte att det är hundar. Nu ska jag umgås med mina finaste på jobbet... och Sanna och Malin ;)

Godnatt världen!

Så här hysteriskt glad är man om man har förmånen att få ställa klockan på 04:00! Sovmorgon! Ni kanske tror jag skojar med er, jag önskar inget hellre! Tur att man iaf har världens bästa jobb med underbara hundar som är lika glada att se en oavsett om mn är seg, osminkad, illa klädd eller dunderförkyld med ett stoppljus till näsa ;-)
Sen är ju tjejerna där... Det är bara sömnen som saknas :-)

BY THE WAY! GRATTIS LILLA MY TILL PLATSEN I TALANGGRUPPEN!
Men det visste jag ju redan... ;-)

Film från söndagsträningen, först ut är Utter och Xeon!

Här kommer en lite snutt från igår, nu ska jag ta och krama min kudde ordentligt och sova.
03.45 ringer klockan imorgon, hur många av er är vakna då? ;)
En sväng på gymmet ikväll kommer nog sätta sina spår redan imorgon...

Ville bara skriva ut ett litet tack till våra figuranter Jonas och Benson, vi är lyckligt lottade som har två så engagerade killar som sliter på sina kroppar för våra hundar. Grymt grabbar! :)

En underbar helg är till ända...

Jonas föräldrar hittade till hufudstaden och det blev en helg med lite "äventyr", lördagen inleddes med en lååångpromenad för min del med våra prinsar och sen bar det av in till Skansen -Kolla in bilderna- och efter det så tog jag och Jonas pojkarna på en rejäl runda -Mysmys när hela familjen är med- och sen bar det av till Waxholms hotell -Underbart gott och sååå fint- för en födelsedagsmiddag för Jonas, kvällen avslutades i Rydbo med gott fika i form av Ginos med glass -Benson specialitet-
Idag så bar det av till stan igen -Jag fick sovmorgon medan Jonas tog grabbarna på långtur, tack hjärtat!- och Armé museum där vi åt en rajäl brunch, tittade på lite utställningar och musikkåren, sen spatserde vi på stan innan vi skildes åt och vi for till klubben för att träna.

En underbar helg, nu är man trött men glad eftersom träningen gick kanon!
Tack Benson för att du hjälper mig och Samson. SÅ bortskämd jag är med två figuranter i familjen och träningsgruppen... Samson körde sitt andra pass sen i maj och gjorde riktigt bra ifrån sig. -Film kommer!- Nu ska vi tuffa på i lagom takt och inte ta uppehåll så vi kanske kommer någonstans...
Tack Hanna för dina tankar, jag tog ditt linjetag och körde mina framåtsändanden -Det har vi ju inte gjort heller sen i maj- och körde om inlärningen, Funkar fint! Än så länge... ;)

Lite bilder...

Finaste...

Familjen Persson...

Hitta Nemo!!?

AAAAAAHHHGG!

Snoddas...

Vargarna får mat...

Björnkram...

"Meh... Vart är djuren?"

Trevlig helg kamrater!

Min franska lilla poet har tappat sin basker, men han önskar alla sina kamrater en trevlig helg och ett gediget fredagsmys! -Han har slickat sönder sin armbåge så det är kläder på när matte inte är i närheten-

Idag kom Jonas föräldrar upp från Skåneland och vi har ju avslutat en mysig kväll på Hallonvägen, trött men belåten tänkte jag knoppa nu för imorgon väntar en dag på Skansen och en härlig lååångpromenad på Djurgården.

Måste dock ställa klockan så jag hinner gå ordentligt med killarna innan... Det blir ju en stund i bilen medan vi kollar på den nya utställningen "Världens största spindlar" -Aaaaaahhggg!-